• Anonym (Såå trött)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
    Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
    Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
    God Jul

  • Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
  • sextiotalist
    Anonym skrev 2012-12-14 09:02:04 följande:
    Precis, man kan reagera helt olika fast man ställs inför samma situation.

    Hur mycket än TS påstår att det aldrig handlade om fysisk otrohet så är ju känslomässig otrohet minst lika sårande många gånger.
    Hade själv aldrig accepterat en kvinna som förstört mina föräldrars äktenskap, för har man lite stil och moral så är gifta män no no på alla plan.
    En sån människa skulle jag inte vilja ha i närheten av mina barn heller för den delen.
    Oj, det är väldigt många separationer som beror på att man träffat en ny, och så fort man blir kär i en annan så är man faktiskt känslomässigt otrogen.
    Jag har inte många separationer bland mina vänner, men så gott som alla beror på att de har fått känslor för någon annan, men de har faktiskt i de flesta fall, tagit ut skilsmässan först, men nog sjutton har de varit känslomässigt otrogna. 
  • Iam
    Lilje skrev 2012-12-14 09:40:58 följande:
    Så vuxna får inte känna sig sårad?
    Jo, absolut. 
    Men som vuxen borde man ha lärt sig att bete sig. Som vuxen förväntas man att ha förståelse för olika situationer som kan uppkomma, som man som barn inte kan ha förståelse för... Som att pappa träffar en annan kvinna och blir kär. Man behöver inte gilla det, men ska man befinna sig i deras hem så får man snällt respektera ALLA som lever i det hemmet. DET är att vara vuxen.
    Dessutom, är man vuxen så borde man även ha insikt nog för att inse att om man inte kan hantera en situation som hänt i tonåren... ja då är det kanske dags att söka hjälp för det.  
  • Anonym
    Iam skrev 2012-12-14 09:47:57 följande:
    Jo, absolut. 
    Men som vuxen borde man ha lärt sig att bete sig. Som vuxen förväntas man att ha förståelse för olika situationer som kan uppkomma, som man som barn inte kan ha förståelse för... Som att pappa träffar en annan kvinna och blir kär. Man behöver inte gilla det, men ska man befinna sig i deras hem så får man snällt respektera ALLA som lever i det hemmet. DET är att vara vuxen.
    Dessutom, är man vuxen så borde man även ha insikt nog för att inse att om man inte kan hantera en situation som hänt i tonåren... ja då är det kanske dags att söka hjälp för det.  
    Men de var inte vuxna när allt det här började hända och det är pappans ansvar att hans barn inte far illa. Vilket de uppenbarligen gjort om de mår dåligt i dag som unga vuxna. Han hanterade det fel och känslor försvinner inte. 
  • sextiotalist
    Anonym skrev 2012-12-14 09:52:39 följande:
    Men de var inte vuxna när allt det här började hända och det är pappans ansvar att hans barn inte far illa. Vilket de uppenbarligen gjort om de mår dåligt i dag som unga vuxna. Han hanterade det fel och känslor försvinner inte. 
    Känslor försvinner inte, men att bli vuxen innebär att man hanterar dessa känslor vuxet. Sedan är man inte alltid vuxen, man kan ibland bete sig som en 5-åring, absolut.
    Men då kommer det vuxna in, man inser att man inte borde bete sig så och kan också då skärpa till sig.

    Jag har träffat folk som betett sig rejält illa mot mig, en av de möter jag ibland genom mitt arbete, och nog sjutton har jag uppfostran och är vuxen nog att bete mig som folk, fast känslomässigt vill jag helst slänga en het kopp kaffe på honom varje gång jag ser honom, ja, han betedde sig rent förjävligt mot mig.   
  • Essien
    sextiotalist skrev 2012-12-14 09:59:54 följande:
    Känslor försvinner inte, men att bli vuxen innebär att man hanterar dessa känslor vuxet. Sedan är man inte alltid vuxen, man kan ibland bete sig som en 5-åring, absolut. Men då kommer det vuxna in, man inser att man inte borde bete sig så och kan också då skärpa till sig. Jag har träffat folk som betett sig rejält illa mot mig, en av de möter jag ibland genom mitt arbete, och nog sjutton har jag uppfostran och är vuxen nog att bete mig som folk, fast känslomässigt vill jag helst slänga en het kopp kaffe på honom varje gång jag ser honom, ja, han betedde sig rent förjävligt mot mig.   

    Men kom igen, hur vuxna och mogna brukar 20åriga män vara överlag??
  • sextiotalist
    Essien skrev 2012-12-14 10:08:03 följande:

    Men kom igen, hur vuxna och mogna brukar 20åriga män vara överlag??
    Det har du fullständigt rätt i, de flesta kring 20 är ganska omogna. Men tillräkligt vuxna för att lära sig hantera sitt uppförande.
  • Essien
    sextiotalist skrev 2012-12-14 10:10:36 följande:
    Det har du fullständigt rätt i, de flesta kring 20 är ganska omogna. Men tillräkligt vuxna för att lära sig hantera sitt uppförande.

    Tveksamt skulle jag nog säga ;)
  • Anonym
    Essien skrev 2012-12-14 14:16:24 följande:

    Tveksamt skulle jag nog säga ;)

    Då är det på tiden att de lär sig att bete sig vuxet.
  • sextiotalist
    Anonym skrev 2012-12-14 14:21:04 följande:

    Då är det på tiden att de lär sig att bete sig vuxet.

    I vilket fall som helst om de anser sig vuxna nog att köra bil och rösta, då får de också vara vuxna nog att bete sig eller ta konsekvenserna
  • Ess
    Essien skrev 2012-12-13 17:08:00 följande:

    I ts fall verkar mannen INTE välja henne, isf hade han prioriterat hennes mående redan nu. är det verkligen svår matematik? skulle en så pass stor konflikt uppstå mellan min partner (som vi nu låtsas inte är mina barns far) och mina barn så väljer jag barnen. En partner kan man träffa ny, barnen skulle jag aldrig säga upp kontakten med. Trist att du har en så futtig relation med dina barn, min hela släkt är mycket tajt och umgås varje vecka mer eller mindre. Jag pratar med och besöker mina föräldrar ofta, men ja så har ju inte alla det.
    Alla gör ju som dom vill, men jag skulle aldrig dumpa en partner som inte varit elak mot de vuxna barnen enbart för denna anldeningen som står i ts. Ev issues som barnen har ang en ev otrohet tar dom med mig och ingen annan.
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig