Anonym (Såå trött)

Äldre 9 Dec 15:31

252 svar

Vuxna "styvbarn" hatar mig

Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
God Jul

Ess

Äldre 14 Dec 16:21

#135

Lilje skrev 2012-12-13 21:27:38 följande:

Tonåringar. Ge det ungefär 7-8 år till, så är båda vuxna. Och kommer fortfarande vara det viktigaste i mitt liv. Hur så?

Bara undrade, eftersom du uttryckte dig så stensäkert hur du agerat gällande vuxna.

Lilje

Äldre 14 Dec 17:06

#136

Ess skrev 2012-12-14 16:21:34 följande:

Bara undrade, eftersom du uttryckte dig så stensäkert hur du agerat gällande vuxna.

Gjorde jag? Kan inte komma ihåg att jag sagt någonting alls om hur jag hade agerat..?

Anywhore, man kan vara väldigt vuxen och mogen vid 20. Men många är inte. Att dom kan köra bil och rösta gör ingen skillnad, det är inget man själv har valt, samhället säger att nu fan kan du. Men när inte ens föräldrarna kan bete sig vuxet blir det svårt. TS' man har inte direkt visat mognad och ryggmärg med sitt velande fram och tillbaks, och om det är så som det låter att han och TS höll på i flera år innan han lämnade första gången kan man inte förvänta att barnen ska vänta med öppna armar med en gång dom har lämnat tonåren.

Dom behöver hjälp, visst, men vem ska hjälpa? Båda morsan, farsan och styvmodern måste nog ta tag i sitt beteende och sitt förflutet innan någonting kan hända.

Ess

Äldre 15 Dec 10:10

#137

Lilje skrev 2012-12-14 17:06:46 följande:

Gjorde jag? Kan inte komma ihåg att jag sagt någonting alls om hur jag hade agerat..?

Anywhore, man kan vara väldigt vuxen och mogen vid 20. Men många är inte. Att dom kan köra bil och rösta gör ingen skillnad, det är inget man själv har valt, samhället säger att nu fan kan du. Men när inte ens föräldrarna kan bete sig vuxet blir det svårt. TS' man har inte direkt visat mognad och ryggmärg med sitt velande fram och tillbaks, och om det är så som det låter att han och TS höll på i flera år innan han lämnade första gången kan man inte förvänta att barnen ska vänta med öppna armar med en gång dom har lämnat tonåren.

Dom behöver hjälp, visst, men vem ska hjälpa? Båda morsan, farsan och styvmodern måste nog ta tag i sitt beteende och sitt förflutet innan någonting kan hända.

Alla har en barnsligsida som vi får trycka undan ibland. 20 åriga "barn" har så pass stora krav på sig både i skolan och ev på jobbet, att dom måste agera vuxet, annars hade dom varit helt körda.

Men som jag ser det så är de största misstagen som ts sambo har gjort de att han flyttade tillbaks till familjen ett tag. Istället för att visa att, jag anser att jag gjort rätt och prata med barnen om hela situationen. Han skulle tagit på sig hela ansvaret för separationen som ett val HAN gjort. Nu ser dom det som hennes fel och han är så feg att han bara glider med på en räkmacka, för att fortsätta va populär.

Men jag anser att det minsta kravet på de vuxna barnen är att OM dom ska komma hem till sin pappa så SKA dom va normal artiga mot ts, annars så kan dom hålla sig borta och pappa får träffa dem ute på ett fik istället.

Hade jag varit ts hade jag blivit riktigt förbannad och kastat ut allihop om/när dom burit sig illa åt, även mannen. Sen hade han haft ett allvarligt samtal att vänta sig när han kom hem igen.

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 15 Dec 12:22

#138

Ess skrev 2012-12-15 10:10:46 följande:

Alla har en barnsligsida som vi får trycka undan ibland. 20 åriga "barn" har så pass stora krav på sig både i skolan och ev på jobbet, att dom måste agera vuxet, annars hade dom varit helt körda.

Men som jag ser det så är de största misstagen som ts sambo har gjort de att han flyttade tillbaks till familjen ett tag. Istället för att visa att, jag anser att jag gjort rätt och prata med barnen om hela situationen. Han skulle tagit på sig hela ansvaret för separationen som ett val HAN gjort. Nu ser dom det som hennes fel och han är så feg att han bara glider med på en räkmacka, för att fortsätta va populär.

Men jag anser att det minsta kravet på de vuxna barnen är att OM dom ska komma hem till sin pappa så SKA dom va normal artiga mot ts, annars så kan dom hålla sig borta och pappa får träffa dem ute på ett fik istället.

Hade jag varit ts hade jag blivit riktigt förbannad och kastat ut allihop om/när dom burit sig illa åt, även mannen. Sen hade han haft ett allvarligt samtal att vänta sig när han kom hem igen.

Är och har varit både arg och ledsen. Mest förbannad på sambon som inte tar sitt ansvar för situationen utan lastar mig för att det inte blir bra med ungarna. Har fått massor av kritik för att jag stundvis dragit mig undan. Man orkar ju inte hur mycket som helst. Rejäla gräl har vi haft. Vi kommer inte längre. Han tycker jag ska "bjuda till" - dvs fjäska för dem så att de tycker bättre om mig! Men det är omöjligt för mig att fjäska för människor som behandlar mig illa. Oavsett omständigheter. Dödläge. Kommer nog bli så att jag undviker att träffa dem om det går, annars kommer stressen att ta kål på mig.
Är verkligen besviken på sambon som är alldeles för beroende av sina barn och extremt konflikträdd när det gäller dem. Får fundera på om jag verkligen vill ha ett liv där jag alltid är nerprioriterad...

Lilje

Äldre 15 Dec 12:53

#139

Försök hitta någon som inte redan är gift nästa gång. :)

Anonym (Hmm)

Äldre 15 Dec 12:59

#140

Om jag skulle hypotetiskt tänka hur jag hade sett på pappas "nya" och om deras förhållande hade inneburet en söderslagning av vår familj, hade jag lugnt avskytt och föraktat hans nya kvinna oavsett jag var 10, tjugo eller 57 år.

Hon hade aldrig kunnat räkna med att bli vän med mig och jag hade aldrig dolt mitt förakt. Så tänker ungdomarna som jag, så kan du lika gärna ge upp och hålla dig undan när de är på besök.

Iam

Äldre 15 Dec 13:03

#141

Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 12:59:28 följande:

Om jag skulle hypotetiskt tänka hur jag hade sett på pappas "nya" och om deras förhållande hade inneburet en söderslagning av vår familj, hade jag lugnt avskytt och föraktat hans nya kvinna oavsett jag var 10, tjugo eller 57 år.

Hon hade aldrig kunnat räkna med att bli vän med mig och jag hade aldrig dolt mitt förakt. Så tänker ungdomarna som jag, så kan du lika gärna ge upp och hålla dig undan när de är på besök.

Låt oss säga att du är gift.
Förhållandet är egentligen inte så bra, du mår inte bra. Du är inte lycklig.
Du vill hitta en väg ut men vågar inte riktigt... Har blivit hemmablind, och väljer trygghet före lycka..
Du vet, man vet vad man har men inte vad man får..
Så träffar du en människa som får dig att se världen i färger igen.
Ni har inget fysiskt förhållande, men denna människa får dig att le, att skratta och att känna lycka.
Du inser att det du lever i inte är det liv du vill ha och väljer att skilja dig.
När skilsmässan är klar väljer du att inleda ett förhållande med den andra människan, den som fått dig att må så bra igen.
Du tar hem denne till dina föräldrar... Och hoppsan.
Det var ingen bra ide.
Pappa kallar dig för Hora och slänger ut er båda med huvudet före, för att i nästa stund bjuda in ditt ex.

Och det skulle du tycka var fullt rimligt?

sextiotalist

Äldre 15 Dec 13:11

#142

Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 12:59:28 följande:

Om jag skulle hypotetiskt tänka hur jag hade sett på pappas "nya" och om deras förhållande hade inneburet en söderslagning av vår familj, hade jag lugnt avskytt och föraktat hans nya kvinna oavsett jag var 10, tjugo eller 57 år.

Hon hade aldrig kunnat räkna med att bli vän med mig och jag hade aldrig dolt mitt förakt. Så tänker ungdomarna som jag, så kan du lika gärna ge upp och hålla dig undan när de är på besök.

Då får man hoppas att dina föräldrar, för deras skull, verkligen kommer älska varandra livet ut. För det scenariet som Iam skriver om är troligen det vanligaste scenariet i en separation.
Om du ställs inför en sådan situation då kan du samtidigt beakta. Den föräldern som väljer att lämna, gör det av fri vilja, dvs det finns ingen anledning att hata den nya. Den som blir lämnad känner sig alltid sårad och övergiven oavsett orsak till separationen.
Mig veterligen lever man ihop med en person av fri vilja och pga att man älskar varandra. Jag skulle personligen inte vilja leva ihop med min sambo om han stannade av plikt och i rädslan av att såra mig.

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 15 Dec 13:17

#143

Lilje skrev 2012-12-15 12:53:34 följande:

Försök hitta någon som inte redan är gift nästa gång. :)

Skulle knappast göra om misstaget

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 15 Dec 13:22

#144

Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 12:59:28 följande:

Om jag skulle hypotetiskt tänka hur jag hade sett på pappas "nya" och om deras förhållande hade inneburet en söderslagning av vår familj, hade jag lugnt avskytt och föraktat hans nya kvinna oavsett jag var 10, tjugo eller 57 år.

Hon hade aldrig kunnat räkna med att bli vän med mig och jag hade aldrig dolt mitt förakt. Så tänker ungdomarna som jag, så kan du lika gärna ge upp och hålla dig undan när de är på besök.

Har verkligen svårt att förstå hur någon kan vara så trångsynt som du och somliga andra här. Ni har nog aldrig varit i en svår situation och då är det såå lätt att döma andra. Kanske är du bara ung och oerfaren?

Vuxna "styvbarn" hatar mig

INNEHÅLL