• Anonym (Såå trött)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
    Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
    Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
    God Jul

  • Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
  • Husis
    Kjellgren skrev 2012-12-15 19:07:28 följande:
    TS - det är dags att du står upp för dig själv! Nästa gång de kommer på besök - bjud till själv för allt vad tygen håller men får du ett otrevligt bemötande tillbaka så prata med sönerna. Fråga lugnt vad de skulle vilja att du gjorde, hur du ska bete dig. Gör klart att det är ditt hem men att du är öppen för att ändra dig (inom rimliga gränser!) för att ni ska kunna umgås.

    Din man är en fegis av stora mått! Hans beteende både idag mot sönerna och tidigare visar vilken fegis han är som itne vågar stå för sina beslut. Men nu är det så och du måste vara tydlig även mot honom - det är även ditt hem och du ska inte behöva känna dig ovälkommen där. Finns det ingen annan lösning så får de träffas någon annanstans eller boka in träffar när du är bortrest.

    Herreminje! De är ju över 20 år, hur länge ska de älta att pappa och mamma inte längre bor ihop? Det är hög tid att inse att livet inte alltid blir som man tänkt sig - att gilla läget helt enkelt och göra det bästa av situationen eller om man så vill - bli vuxen (minstingen kan jag möjligen förstå men inte de andra).      
    Håller absolut med! Jag hade sagt att "I mitt hem vill jag inte bli behandlad på det här sättet. Vad är det som är fel?". Då får de förklara sitt beteende också. 
  • Anonym (Hmm)
    sextiotalist skrev 2012-12-15 18:46:58 följande:

    Vi får ge upp. Hmm är nog tillhör de som troligen både du och jag minimerar vårt umgänge med. Nog för att vi tycker olika i många saker, men jag tror nog vi har en stor likhet, vi vet hur man uppför sig och inser att vi vinner mest i längden på att sköta relationerna.

    Ha en trevlig lördagkväll, sambon lyssnar på mystisk musik och jag laddar för Så mycket bättre. 

    Du och jag tycker olika i hur jag hade hanterat min imaginära styvmor och du kontrar med att du "...minimerar vårt umgänge med ...".  Nu är väl inte planen att anonyma personer på FL skall umgås men varför sådan oförskämdhet bara för att vi inte tycker lika i denna - för mig - känsliga situation?  

    Vad är det som är så stötande att människor kan bli så oerhört sårade om en så bas och trygghet som familjen är raseras, att jag erkänner att jag inte hade hanterat en god relation med en styvmor? 

     
  • Lilje
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 19:14:30 följande:

    Du och jag tycker olika i hur jag hade hanterat min imaginära styvmor och du kontrar med att du "...minimerar vårt umgänge med ...".  Nu är väl inte planen att anonyma personer på FL skall umgås men varför sådan oförskämdhet bara för att vi inte tycker lika i denna - för mig - känsliga situation?  

    Vad är det som är så stötande att människor kan bli så oerhört sårade om en så bas och trygghet som familjen är raseras, att jag erkänner att jag inte hade hanterat en god relation med en styvmor? 

     
    Jag tycker också det här är lite konstigt.  Särskild när ni förespråkar allmänt hyffs och uppfostran, så är det ni som kör mobbingtekniker..?
  • Anonym (Hmm)
    Lilje skrev 2012-12-15 19:10:58 följande:
    Vad vi tänker är ju exakt som vi sagt innan, flera gånger nu.  TS inledde en relation med en man som redan var gift med barn.  Även om TS själv var singel, hoppade hon fullt medvetet i säng med någon som inte var det, bakom ryggen på hans fru och barn.  Hon var delaktig i att splittra familjen killarna kände och älskade.  Hon är vuxen, mycket äldre än dom, och borde kunna ta ansvaret för vad det medför sen.

    Om ni kontrar med "vi vet inte om dom hade sex dom första två åren": Visst kan vi endast spekulera i relationen innan skilsmässan, just som vi endast kan gissa på att sönerna är ouppfostrade mobbare, vi vet absolut inget och argumenterar utifrån det.  Kan ju också mycket väl vara TS som är överkänslig och egentligen vill ha sin sambo helt själv.  Då är barnen med exet i vägen, och påminner om hans liv före henne.

    Vi vet inte heller hur killens förra relation var innan TS kom på banan.  Många är rätt lyckliga där dom är, tills något nytt dyker upp och villigt erbjuder sig själv.  Han kan mycket väl ha stannat kvar med sin fru och kännt sig rätt nöjd fortfarande.
    Att man blir fly förbannad och sårad när hela ens liv raseras, är tydligen inte ok att erkänna. Jag är annars inte så utåtagerande eller har ett sydländskt temperament men jag hade jag varit utom mig som barn och vuxen om jag varit med om samma situation som bröderna i ts.

    Här gäller det att stelt le, dricka en kopp kaffe och knyta näven i fickan ..
      
  • Anonym (Hmm)
    Husis skrev 2012-12-15 19:12:19 följande:
    Håller absolut med! Jag hade sagt att "I mitt hem vill jag inte bli behandlad på det här sättet. Vad är det som är fel?". Då får de förklara sitt beteende också. 

    Ts har splittrat brödernas familj ... duger den förklaringen?
  • Kjellgren
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 19:23:47 följande:

    Ts har splittrat brödernas familj ... duger den förklaringen?

    Jaha, det blev inte som de tänkte sig. Ok, sådant händer. Hade de varit 12 hade jag förstått att de behövde tid på sig att anpassa sig men ärligt talat - en 24 åring som surar över att mamma och pappa inte bor tillsammans? Reagerar personerna likadant i andra situationer när livet går dem emot - om de itne får jobbet de vill ha tex?

    Att tycka att pappa gjorde ett korkat val, ja det kan de tycka av hjärtans lust. Men det ger dem ingen rätt att vara otrevliga, allra minst mot den kvinna deras pappa har valt att dela resten sitt liv med (antar jag).
      
  • Husis
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 19:23:47 följande:

    Ts har splittrat brödernas familj ... duger den förklaringen?
    Nej, inte när man är över tjugo år och vistas i det hemmet där TS bor. Jag har läst trådstarten och läser inte in mer än det TS skriver. Pappan får stå för det han gör och har gjort, och det finns fortfarande ingen anledning till att behandla folk illa i deras eget hem.
  • Anonym (Hmm)
    Kjellgren skrev 2012-12-15 19:28:57 följande:

    Jaha, det blev inte som de tänkte sig. Ok, sådant händer. Hade de varit 12 hade jag förstått att de behövde tid på sig att anpassa sig men ärligt talat - en 24 åring som surar över att mamma och pappa inte bor tillsammans? Reagerar personerna likadant i andra situationer när livet går dem emot - om de itne får jobbet de vill ha tex?

    Att tycka att pappa gjorde ett korkat val, ja det kan de tycka av hjärtans lust. Men det ger dem ingen rätt att vara otrevliga, allra minst mot den kvinna deras pappa har valt att dela resten sitt liv med (antar jag).
      
    Skall gå och ha kväll nu men ja, jag hade tagit mig den rätten att avsky och tydligt visa det mot den kvinnan som splittrat familjen oavsett min ålder. Pappan försöker behålla en god relation med sina barn även som vuxna och det ser jag som ansvarsfullt och bra. Gillar inte ts det så .... är det hennes val att stanna eller gå.
  • Kjellgren
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 19:32:52 följande:
    Skall gå och ha kväll nu men ja, jag hade tagit mig den rätten att avsky och tydligt visa det mot den kvinnan som splittrat familjen oavsett min ålder. Pappan försöker behålla en god relation med sina barn även som vuxna och det ser jag som ansvarsfullt och bra. Gillar inte ts det så .... är det hennes val att stanna eller gå.

    Rimligen borde det vara TS val om hon ska släppa in otrevliga personer i sitt hem eller inte.
  • Regnig måndag
    Lilje skrev 2012-12-15 19:10:58 följande:
    Vad vi tänker är ju exakt som vi sagt innan, flera gånger nu.  TS inledde en relation med en man som redan var gift med barn.  Även om TS själv var singel, hoppade hon fullt medvetet i säng med någon som inte var det, bakom ryggen på hans fru och barn.  Hon var delaktig i att splittra familjen killarna kände och älskade.  Hon är vuxen, mycket äldre än dom, och borde kunna ta ansvaret för vad det medför sen.

    Om ni kontrar med "vi vet inte om dom hade sex dom första två åren": Visst kan vi endast spekulera i relationen innan skilsmässan, just som vi endast kan gissa på att sönerna är ouppfostrade mobbare, vi vet absolut inget och argumenterar utifrån det.  Kan ju också mycket väl vara TS som är överkänslig och egentligen vill ha sin sambo helt själv.  Då är barnen med exet i vägen, och påminner om hans liv före henne.

    Vi vet inte heller hur killens förra relation var innan TS kom på banan.  Många är rätt lyckliga där dom är, tills något nytt dyker upp och villigt erbjuder sig själv.  Han kan mycket väl ha stannat kvar med sin fru och kännt sig rätt nöjd fortfarande.
    Jag vet att du sagt det, du behöver inte förklara vad du menar med "inleda ett förhållande med en gift man" betyder rent praktiskt. Jag undrar över vad själva brottet består av (mer än att ha sex), vad man är skyldig till.
    (Att man stjäl en partner kanske? Är moraliskt förtappad?

    Hur kan du påstå att det skedde bakom ryggen, är det något du vet eller bara antar?
    Om hon bidrar till att splittra familjen måste hon ha ingått i den redan från början, annars är det inte möjligt. Därför att familjen består av man, fru och barn. mannen väljer en annan kvinna, mannen väljer att g¨å. ändå är den nya kvinnan ansvarig för mannens val. Ska man anta att alla män är viljelösa fåntrattar som inte är kapabla att fatta egna beslut?

    Jag försöker också diskutera förbehållslöst, därför finner jag det mycket märkligt att du antar att mannen gått bakom ryggen på kvinnan. Att du antar att den nya partner är orsaken till splittringen och att den splittringen inte skedde långt innan.

    Det gör att jag återkommer, vad är kvinnan skyldig till?
    Anser man det så resonerar man knappast förbehållslöst utan lägger på en massa saker (som dessutom inte kan preciseras med annat än en massa antaganden)
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig