• Anonym (Såå trött)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
    Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
    Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
    God Jul

  • Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
  • Anonym (Hmm)
    sextiotalist skrev 2012-12-15 16:05:32 följande:
    Om ts sambo är mån om sina söner, då ser man till att sönerna visar respekt och blir respekterad, och man blir inte respekterad om man beter sig illa.
    ...
    Jag skulle inte tro att det är ett rätt läge här att pappan går in och läxar upp sina söner.

    Vi har dessutom bara ts känsla av hur killarna uppför sig mot henne. Hon har ju en bild av att de skulle vara intresserade av att skapa sig en relation med henne. Lite upp-i-det-blå. Killarna är ju uppenbarligen inte av samma åsikt och då är det troligt att ts upplevelse av sönernas agerande mot henne är oartigt och att hon upplever sig undanträngd, är överdriven. De kanske bara är intresserad av att umgås med sin pappa och ointresserad av henne men det behöver ju inte betyda att de uppför sig jättedåligt.

    Själv hade jag däremot uppfört mig väldigt dåligt mot en person i ts situation. 
  • sextiotalist
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 16:21:14 följande:
    Jag skulle inte tro att det är ett rätt läge här att pappan går in och läxar upp sina söner.

    Vi har dessutom bara ts känsla av hur killarna uppför sig mot henne. Hon har ju en bild av att de skulle vara intresserade av att skapa sig en relation med henne. Lite upp-i-det-blå. Killarna är ju uppenbarligen inte av samma åsikt och då är det troligt att ts upplevelse av sönernas agerande mot henne är oartigt och att hon upplever sig undanträngd, är överdriven. De kanske bara är intresserad av att umgås med sin pappa och ointresserad av henne men det behöver ju inte betyda att de uppför sig jättedåligt.

    Själv hade jag däremot uppfört mig väldigt dåligt mot en person i ts situation
    Jag kan bara konstatera att hade du varit sambons barn så hade både han och mamman upplyst dig om att här uppför du dig, annars är du inte välkommen. 
    Jag hade agerat likadant mot mitt eget barn, om han som vuxen skulle bete sig otrevligt, om jag mot all förmodan skulle ha ett nytt förhållande, nej, jag hade inte accepterat det (och vet med mig att i en sådan situation hade jag fått stöd från pappan, så man hade inte kunnat gråta ut där heller)
    Däremot så hade jag självklart inte accepterat att någon behandlade vårt barn otrevligt heller.

    Men behöver inte älska varandra, men man kan bete sig vettigt i varje fall.       
  • Anonym (Hmm)

    Det är bara att konstatera att i just den situationen hade jag valt att inte uppföra mig väl. Jag tycker att människor förvånansvärt ofta uppför sig mer väl än vad man kan förvänta sig. Om det är bra eller om det är förtryckta känslor som sedan tar sig andra negativa uttryck, det vet jag inte.

  • Iam
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 16:09:35 följande:
    Vad har ditt eventuella besök i mitt hem att göra med mina känslor för en förälders nya partner?

    Återigen, det är inte bara ts hem utan lika mycket deras pappa.  Det bästa vore om de valde att vara korrekta men jag - personligen - hade valt att inte vara det och samma val gör uppenbarligen killarna. Ts är verklighetsfrämmande när hon ens i sin fantasi tror att de är intresserade av att skapa en relation med henne.  
    Du väljer att bete dig illa.. För att du anser att du i den situationen har den rätten. 
    Vad är det som säger att jag inte anser att jag har rätt att bete mig illa i den situationen som jag beskriver?

    Du borde inse att din argument bygger på dina känslor kring denna specifika situation och därför tar du dig rätten att agera på ett specifikt sätt i en specifik situation, samtidigt som du inte anser att andra får agera på ett specifikt sätt i en annan spcifik situation.

    Man kan säga så här.
    Du anser att det är ok för dig att bete dig illa när du anser att situationen kräver det.
    Men du ger inte andra människor samma rättighet i situationer som dom anser kräver det. Exempelvis bete sig illa mot dina barn? Det tror jag inte att du skulle tycka var rätt? Eller hur?
    Alltså borde du kunna inse att du gör fel och ändra på det, istället för att inse att du gör fel och tycker att det är din rättighet men du vill inte ge andra samma rättighet. 

    Själv anser jag att jag kan vara hur sårad som helst.. och tycka att något är hur fel som helst. 
    Men om jag väljer att befinna mig i någons hem så får jag snällt respektera människorna som bor där, oavsett vad jag tycker om dom. Och om jag inte kan förmå mig själv att bete mig på ett respektabelt sätt i deras hem så får jag helt enkelt låta bli att gå dit. 

     
  • Iam
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 16:31:45 följande:
    Det är bara att konstatera att i just den situationen hade jag valt att inte uppföra mig väl. Jag tycker att människor förvånansvärt ofta uppför sig mer väl än vad man kan förvänta sig. Om det är bra eller om det är förtryckta känslor som sedan tar sig andra negativa uttryck, det vet jag inte.
    Jag tycker det är en hemsk och egoistisk inställning du har till andra jämfört med dig själv. 
    Du tar dig fula rättigheter som du aldrig skulle acceptera att andra gjorde.
    Ingen fin egenskap.  
  • Anonym (Hmm)
    Iam skrev 2012-12-15 16:32:31 följande:
    Du väljer att bete dig illa.. För att du anser att du i den situationen har den rätten. 
    Vad är det som säger att jag inte anser att jag har rätt att bete mig illa i den situationen som jag beskriver?

    Du borde inse att din argument bygger på dina känslor kring denna specifika situation och därför tar du dig rätten att agera på ett specifikt sätt i en specifik situation, samtidigt som du inte anser att andra får agera på ett specifikt sätt i en annan spcifik situation.

    Man kan säga så här.
    Du anser att det är ok för dig att bete dig illa när du anser att situationen kräver det.
    Men du ger inte andra människor samma rättighet i situationer som dom anser kräver det. Exempelvis bete sig illa mot dina barn? Det tror jag inte att du skulle tycka var rätt? Eller hur?
    Alltså borde du kunna inse att du gör fel och ändra på det, istället för att inse att du gör fel och tycker att det är din rättighet men du vill inte ge andra samma rättighet. 
    ...
     
    Ja, i stort sett har du uppfattat mig rätt. Jag tar mig rätten att känna avsky och visa det för en hypotetisk styvmor samtidigt som jag inte accepterar att någon mobbar mitt barn.
  • Anonym
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 16:43:30 följande:
    Ja, i stort sett har du uppfattat mig rätt. Jag tar mig rätten att känna avsky och visa det för en hypotetisk styvmor samtidigt som jag inte accepterar att någon mobbar mitt barn.
    Förstår inte vad man som vuxen person önska uppnå med ett sånt beteende annat än visa hur omogen man är.
  • Iam
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 16:43:30 följande:
    Ja, i stort sett har du uppfattat mig rätt. Jag tar mig rätten att känna avsky och visa det för en hypotetisk styvmor samtidigt som jag inte accepterar att någon mobbar mitt barn.
    Du får mobba andra men andra får inte mobba dig eller ditt barn? 

    Jag tror du har lite att jobba på när det kommer till dig själv.
    Man kan nämligen inte kräva av andra det man själv inte kan leva upp till.
    Så om du anser att du får mobba andra (i detta fallet en förälders nya partner) så får du nog finna dig i att andra anser att dom får mobba ditt barn.

    Eller så kan du komma till insikt om att mobbning alltid är fel och sen jobba med dina egna demoner.  
  • sextiotalist
    Anonym skrev 2012-12-15 16:45:56 följande:
    Förstår inte vad man som vuxen person önska uppnå med ett sånt beteende annat än visa hur omogen man är.

    Jadu, det är bara att beklaga och troligen skulle en person med de resonemanget inte vara välkommen bland mina vänner.
  • Anonym (Hmm)

    Det är helt ok att ni inte håller med mig. Så länge ingen av er gängar min pappa, så är det ju inget problem och definitivt inget jag skulle jobba med.

    Vad är det som är så provocerande i mitt resonemang? Att man tydligt visar att man är djup sårad och vägrar le falskt?  

Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig