Om någon kräks offentligt?

Så många anledningar det finns till illamående varav en, vinterkräkisen, enligt rykten bryter ut utan förvarning. Att i alla andra fall sätta sig i kollektivtrafik etc när man är medveten om att det kan ske.. En emetofobiker ger nog fan i anledningen till att ni spyr offentligt utan reagerar på att ni gör det överhuvudtaget.

Verkar att många blev irriterade av min åsikt men det jag gjorde var att svara på ts fråga och ts, som snart är fd emetofob, kan säkerligen sig in i mitt (och andra emetofobers) svar hur orealistiskt det än må vara för er andra icke-emetofobiker.

Sen ts med en rubrik som denna så drar du till dig alla familjelivs emetofobiker som säkert inte "lugnar dig" så svaren här i tråden kanske inte är helt representativa för folk i allmänhet.. gissar jag.

De hände min man. Han blev akut sjuk och slängde sig av bussen och kräktes så häftigt att han blev helt matt i kroppen och inte kunde stå upp. Han satt asså ner i snön och kräktes. Han är ej svensk och har aldrig drabbats av vinterkräksjuka förr och trodde han skulle dö. Runt om honom stod folk och glodde men vägrade hjälpa honom. Han bad någon att ringa mig men dom vägrade.. Tog ju sin lilla stund innan jag fattade vad som stod på och kunde få reda på var han va nånstans.. När jag kom fram va han så kraftigt nerkyld att vi fick åka till akuten.. Han hade typ 34 grader. Detta för att ingen kunde hjälpa honom upp från snödrivan och ingen kunde ringa mig åt honom. Tog säkert 20 min att fatta var han va nånstans... Tycker de är riktigt sorligt att man väljer att bara stå och stirra på någon som verkligen behöver hjälp..

Usch vilken hemsk tråd! Emetofob som jag är... 

Och jag blir mer skräckslagen när jag läser här. Är det verkligen så många som spyr offentligt!? Det låter som var och varannan människa går runt och spyr ju! Jag kan *peppar peppar* inte komma på att jag har råkat ut för det, varken att spy själv eller se nån annan göra det. Kan i och för sig hända att det är för att jag flyr så fort jag ser eller hör en "misstänksam" situation.  

Det jag däremot kan grubbla på är vad man gör om man nu, hemska tanke, spyr offentligt. I affären, på träningspasset (inomhus), på jobbet eller på bussen... ska man ta hand om det själv eller går man bara därifrån med svansen mellan benen? Jag har ingen aning om hur jag skulle ta reda på min egen spya men det känns ju dumt att bara gå därifrån. 

Nä, jag önskar oss alla ett spyfritt liv!  

Sedan är jag väl lite kritisk till alla som anser sig vara fobiker i det här fallet.

Det ÄR jävligt äckligt med andra människor som kräks. Det är vidrigt att se och vara i närheten av, och lukten skall vi ju inte ens prata om.

Jag är själv otroligt "bacillrädd" och har fått utslag på händerna för att jag tvättar dem för mycket, och jag skulle också fly fältet vid kräkning omkring mig, trots att jag själv kräkts offentligt och min son också.

Men att ALLA som i den här tråden skrivit att de lider av fobi verkligen gör det, nja... det har jag lite svårt att tro.

Somliga gör det säkert. 

Jag har absolut INTE emetofobi, jag har jobbat på krogen i många år och där kommer det ju spyor att ta hand om lite då och då.. Då kan man dock vara hyfsat säker på att det beror på något annat än magsjuka Jag är mer smittfobiker och håller mig hemma om det är möjligt. Tex går inte sonen på förskolan alls sedan två veckor tillbaka, jag har honom hellre hemma än utsätter oss för smittrisk.

Hur mycket vi än gör för att kontrollera, gömma, dämpa naturliga impulser och behov

så är kroppen biologisk och gör som den vill/behöver ibland

att anse att en person som inte kan kontrollera sin kropp, är djurisk, äcklig, konstig och ouppfostrad är ganska trångsynt och i sig konstigt

kroppen är skapt att agera utifrån sina behov, så om den verkligen behöver tömma tarmen, så kan man bara kontrollera det till en viss gräns, och går man över den gränsen så händer en olycka, eller så fuckar man upp signalerna       

kan inte mer än att tänka på när dom på programmet "historieätarna" var i 1700-talet?
där man absolut inte under några omständigheter fick visa vare sig känslor eller kroppsliga behov!
att säga eller visa att man var hungrig var skam och inte acceptabelt!
kvinnor som visade känslor var svaga och hysteriska och måste botas och hållas instängda.    

nu är det okej, till en viss gräns.

men att det ses så konstigt på en person som spyr (vilket man knappast gör med vilja offentligt!) visste faktiskt inte jag.. jag förutsatte att dom flesta tyckte det var äckligt och ofräscht men inte att dom tycker att personen i sig var äcklig och ofräsch.. och jag trodde dom flesta skulle vara angelägna om att hjälpa till
för det är en utsatt situation och jag tror ingen vill bara bli sedd snett på och sen ignorerad.. (man kan ju iaf fråga om den vill ha hjälp om man kan, om den säger nej så får man ju respektera det)