Om någon kräks offentligt?

Usch! Det vill jag inte tänka på! Jag hoppas jag har sinnesnärvaro och kraft nog att bara snabbt avlägsna mig därifrån. hatar att utsätta andra för smitta också!

Jag önskade att jag kunde sjunka genom jorden när jag kräktes offentligt. Bad till högre makter att ingen sett/hört mig. Om det skulle varit på en riktigt offentlig plats med mycket liv och rörelse skulle jag försökt gömma mig i största möjliga mån innan jag spydde och sedan smita därifrån så obemärkt som möjligt. Ingen ska behöva "ta hand om" mig så att säga. Jag förstår ju själv hur äcklade folk kan bli, just eftersom jag själv blir det. Jag kräver inte något av någon och önskar som sagt som om folk tittade åt annat håll.

Jag skulle fråga om personen ville ha hjälp/vatten/något. Jag är en såndär som kan spy rakt ut, utan förvarning, nu när jag är gravid. Inget jag kan göra nåt åt, men det känns ju inte så fresh

Jag kräktes på bussen en gång. Var så otroligt åksjuk och min bror gjorde inte saken bättre genom att gunga fram och tillbaka för att reta mig. Sa till honom att jag VERKLIGEN mådde illa men han trodde mig nog inte eftersom han fortsatte. Tillslut kräktes jag. TycJag skämdes så mycket! Vet inte hur andra på bussen reagerade, jag gick av vid nästa hållplats.

Skulle få panik och fly!! Oavsett vem som spyr. Är själv emetofob..... ;)

På jobbet, som sjuksköterska, gör det mig ingenting om patienten kräks. Då står jag där, torkar, klappar på axeln och erbjuder något att skölja munnen med efteråt.

Men om någon kräks offentligt går jag inte gärna nära. Jag ser mig nog om och låtsas att jag inte sett det.

Jag såg två överförfriskade ungdomar sitta i ett köpcentrum och båda kräktes en hel del. Då kom två väktare fram med skurhink och trasor och tvingade killarna att torka upp efter sig. Det kändes SÅ rätt! Däremot hoppas jag att gravida inte ska behöva göra det...