Om någon kräks offentligt?

Jag skulle nog tyvärr bli arg på personen :// alltså om personen spydde rakt ut, nära mig. Jag är otroligt kräkfobisk och jag tycker att vissa (notera: ej de som kräks rakt ut utan förvarning, utan de som är illamående länge innan) borde ex. gå av bussen/tåget, eller dra sig undan ett tag, om de känner att de mår illa och KAN spy. 

Jag förstår inte riktigt det där med att må illa aslänge men ändå inte GÅ AV BUSSEN eller skaffa fram en påse eller något. Tycker det är brutalt vidrigt när någon börjar spy rakt ut på bussen ... kan man inte undvika det ibland, liksom. 

Jag är en sådan som går av bussen/springer och byter plats så fort jag hör någon nämna "Mår illa" - "spy" eller "åksjuk". Känner jag minsta lukt av spya så håller jag andan och ber till gud att jag inte blivit smittad. 

Jag HATAR spyor så jävla mycket.           

För 20 år sen så där ( jag är 40 nu) reagerade jag inte så mycket. Var då med om att kollegor torkade spyor, jag jobbade på ett uteställe och var visserligen glad att slippa själv. Det var nog mest fyllespyor. I dag skulle jag bli fruktansvärt upprörd av en offentlig spya, eftersom  det finns så mycket värre smittor. Tex blev jag en gång för några år sedan smittad av vinterkräksjuka, och det var helt fruktansvärt. Kändes i princip dödligt. Nåt så aggressivt fanns nog inte i Sverige när jag var yngre, i alla fall hade jag inte hört talas om det.

Kommer ihåg för några år sedan så var det en rätt ung kvinna på tunnelbanan som förmodligen drabbades av vinterkräksjukan just där. Helt utan förvarning kärktes hon våldsamt rätt ut och det var i rusningstrafik så vagnen var rätt full. Jag fick sån panik att jag kissade på mig (men det tror jag inte märktes för jag hade en lång kappa och allas fokus var på den kräkande kvinnan) och jag såg flera andra som i panik började trängas hejvilt för att komma så långr från henne som möjligt. Egentligen var det ju hur synd som helst om henne, måste ha varit HEMSKT.

jag har kräkts på stan en gång. Hade superkraftig migrän. Hade kräkts på jobbet så jag skulle gå hem, mådde så himla dåligt så jag knappt kunde gå rakt!  Rätt vad det var kände jag illamåendet komma igen, jag fortsatte gå, kom in i en tunnel där tack och lov ingen människa fanns. Där kom en kaskadspya, jag visste knappt vad ordet betydde innan detta:). Jag kräktes rakt fram, rakt ut. Hade vit jacka och hann tänka att nu skulle den bli helt förstörd...men det var sånt tryck i spyan att ingenting kom på jackan...då förstår ni:) 

I det läget var jag bara otroligt tacksam att ingen fanns och kunde se det. När jag var klar, gick jag ut ur tunneln igen och där strosade folk förbi som ingenting....jag skämdes över att behöva lämna min "olycka" där på marken men vad skulle jag göra?

Just nu är magsjuka och vinterkräksjuka allt jag tänker på och jag är nästan sjukligt orolig för att drabbas, så hände det idag skulle jag få hjärtklappning, magkramper och börja kallsvettas. Så fort jag kunde skulle jag avvika från platsen.

En annan tid på året då dessa ämnen är mindre högaktuella önskar jag att jag skulle kunna visa omsorg. Men sanningen är nog den att just vid kräks skulle jag antagligen titta åt ett annat håll. Jag är inte en större människa än så.

Jag är varken rädd för smittor eller kräks. Däremot tycker jag att blod är riktigt otrevligt. Jag jobbade en sommar på en nöjespark och var då med om en kvinna som plötsligt började må illa och inte hann till någon toalett utan kräktes rakt ut på marken. Hon nästan grät för att det var så pinsamt för henne, men jag hade inga bekymmer med att utan vidare ta hand om henne och sedan städa upp. Inte mysigt direkt, men ingenting som oroade mig det minsta.
Då hade jag betydligt större problem de gånger som folk ramlade eller slog sig på annat sätt och kom blödande och frågade efter plåster. Där hade jag ogärna hjälpt till även om jag hade bitit ihop för servicens skull.
Vi har väl alla någonting som vi har mer eller mindre svårt för. Inget konstigt med det. Men jag hoppas att de flesta ändå kan se att olyckor händer väldigt lätt och att de som gör det med flit genom att inte ta sig hem i tid eller liknande nog är väldigt få. Det är väldigt lätt att bedöma fel och tro att man nog ska hinna hem ändå. Spy offentligt är nog jobbigt utan att folk omkring beter sig illa eller blir arga. Så även om man inte kan eller vill hjälpa till hoppas jag att man sköter det snyggt, man behöver inte orsaka mer obehag än nödvändigt.

Jag kräktes på tåget i vintras. Jag och min dotter skulle hem från Sthlm och hade liksom inget val utan var tvungna att åka hem trots att jag mådde fruktansvärt illa. Som tur var hade jag en plastkasse med mig i handväskan, för det kom så snabbt... fullsatt kupé, min 6-åriga dotter pratar högt och ljudligt: "Vad gör du mamma?". Schhh sa jag... "Jag kan hämta hinken åt dig när vi kommer hem". Scch! Usch, jag skämdes men vad skulle jag göra...
Efteråt tänkte jag att överlever jag den resan så klarar jag vad som helst. Sen vet jag inte om det var magsjuka som smittade jag hade. Min dotter blev inte sjuk.