Anonym (??)

Äldre 16 Dec 20:19

132 svar

Om någon kräks offentligt?

En enkel fråga som ligger här för att både jag och ni ska få kunna svara anonymt.

Hur skulle du reagera om en vuxen person kräktes oväntat på en offentlig plats (på bussen, i affären, på ett möte, i en restaurang)?
Vad skulle du tänka och var skulle du göra?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-16 20:54
Tack för många snabba svar. Anledningen till varför jag frågar är för att jag är emetofob (och delvis utbildad i KBT) och försöker ifrågasätta min värsta katastroftanke - att spy offentligt och vad andra skulle tycka om mig.
Jag blir glatt förvånad över hur många som faktiskt skulle bry sig och ge lite omtanke, härligt av er! :)

Anonym (rädsla)

Äldre 17 Dec 21:30

#121

tahira skrev 2012-12-17 20:47:48 följande:

Sedan är jag väl lite kritisk till alla som anser sig vara fobiker i det här fallet.

Det ÄR jävligt äckligt med andra människor som kräks. Det är vidrigt att se och vara i närheten av, och lukten skall vi ju inte ens prata om.

Jag är själv otroligt "bacillrädd" och har fått utslag på händerna för att jag tvättar dem för mycket, och jag skulle också fly fältet vid kräkning omkring mig, trots att jag själv kräkts offentligt och min son också.

Men att ALLA som i den här tråden skrivit att de lider av fobi verkligen gör det, nja... det har jag lite svårt att tro.

Somliga gör det säkert.

Det enda som kan avgöra om någon har en fobi är att ta reda på mer om personens rädsla, tycker jag. Håller med dig om att det är skillnad på att tycka att spya är sjukt äckligt - och att vara fobiker, men jag tycker illa om att vissa fobier förminskas väldigt mycket av människor som inte har dom. Nu säger jag ej att du gör detta - men jag tycker det finns många andra som säger "ähh vad fan, jag tycker också spya är äckligt." när man säger att man har kräkfobi.

Jag själv anser mig vara emetofob eftersom det är en rädsla som växt sig väldigt stark hos mig, och nu gör mig mentalt handikappad i vissa situationer - samtidigt som det begränsar mig till vardags.

När jag var barn så var jag faktiskt inte rädd för kräks ... tänkte väl "usch så äckligt" eller nåt - men sen blev det tusentals gånger värre ... Min mamma kräktes mycket när jag var liten. Hon hade nåt problem med något i magen ... och de där jävla spyljuden som jag ibland vaknade av på natten etsade sig fast hos mig och gjorde mig livrädd.

tahira

Äldre 17 Dec 21:39

#122

Anonym (rädsla) skrev 2012-12-17 21:30:06 följande:

Det enda som kan avgöra om någon har en fobi är att ta reda på mer om personens rädsla, tycker jag. Håller med dig om att det är skillnad på att tycka att spya är sjukt äckligt - och att vara fobiker, men jag tycker illa om att vissa fobier förminskas väldigt mycket av människor som inte har dom. Nu säger jag ej att du gör detta - men jag tycker det finns många andra som säger "ähh vad fan, jag tycker också spya är äckligt." när man säger att man har kräkfobi.

Jag själv anser mig vara emetofob eftersom det är en rädsla som växt sig väldigt stark hos mig, och nu gör mig mentalt handikappad i vissa situationer - samtidigt som det begränsar mig till vardags.

När jag var barn så var jag faktiskt inte rädd för kräks ... tänkte väl "usch så äckligt" eller nåt - men sen blev det tusentals gånger värre ... Min mamma kräktes mycket när jag var liten. Hon hade nåt problem med något i magen ... och de där jävla spyljuden som jag ibland vaknade av på natten etsade sig fast hos mig och gjorde mig livrädd.

Jag håller med om att det är ett problem med att vissa fobier förminskas av omgivningen, och jag tror att en stor anledning till det är alla som självdiagnosticerar sig och kallar sig för "fobiker" bara för att de tycker att någonting är obehagligt.

Jag tror att om folk gång på gång säger att de har fobi för saker som de mest bara är rädda för, så förstör de för de som faktiskt behöver hjälp och stöd och genuint har fobi.

Som de som säger att de har klaustrofobi och inte klarar av hissar, men när man skall upp 300 trappsteg så kan de ändå tänka sig hissen. Tio sådana personer och man tappar lite respekt för "klaustrofobiker" och tar inte person nummer elva på allvar, personen som får en panikattack och svimmar bara av att vara på ett tåg.

Jag tror att man skall akta sig för att häva ur sig egna diagnoser, helt enkelt.

(Observera att jag INTE riktar det här inlägget till en enskild person i tråden)

Blev mamma vid 17, lever avslappnat och harmoniskt liv i London och avskyr gravida som röker: tahira-faye.blogspot.co.uk/

Paisley

Äldre 17 Dec 21:45

#123

Jag skulle tittat åt ett annat håll och inte visat någon reaktion. Det är pinsamt nog för personen. Om det hade varit jag själv skulle ja dö om någon kom fram och klappade på axeln och frågade hur jag mådde.

Detaljerna är helheten

Anonym (rädsla)

Äldre 17 Dec 22:10

#124

tahira skrev 2012-12-17 21:39:41 följande:

Jag håller med om att det är ett problem med att vissa fobier förminskas av omgivningen, och jag tror att en stor anledning till det är alla som självdiagnosticerar sig och kallar sig för "fobiker" bara för att de tycker att någonting är obehagligt.

Jag tror att om folk gång på gång säger att de har fobi för saker som de mest bara är rädda för, så förstör de för de som faktiskt behöver hjälp och stöd och genuint har fobi.

Som de som säger att de har klaustrofobi och inte klarar av hissar, men när man skall upp 300 trappsteg så kan de ändå tänka sig hissen. Tio sådana personer och man tappar lite respekt för "klaustrofobiker" och tar inte person nummer elva på allvar, personen som får en panikattack och svimmar bara av att vara på ett tåg.

Jag tror att man skall akta sig för att häva ur sig egna diagnoser, helt enkelt.

(Observera att jag INTE riktar det här inlägget till en enskild person i tråden)

Jag håller verkligen med dig - och jag tycker det samma om många andra psykiska problem. Det är många termer inom psykologin som blivit överanvända...
Ett exempel är "depression" ... det är många som tycker sig känna sig "deprimerade" när de haft en tung dag

exempelvis.

Anonym

Äldre 17 Dec 23:10

#125

Anonym (rädsla) skrev 2012-12-17 22:10:41 följande:

Jag håller verkligen med dig - och jag tycker det samma om många andra psykiska problem. Det är många termer inom psykologin som blivit överanvända...
Ett exempel är "depression" ... det är många som tycker sig känna sig "deprimerade" när de haft en tung dag

exempelvis.

Jag blir helt galen när någon säger sig vara deprimerad bara för att den är lite nere EN DAG

depression är verkligen inget att slänga ur sig hur som helst och förminska på det viset, det är ett riktigt jävla helvete att vara deprimerad
(dock så behöver man inte heller enbart ligga i sängen och gråta i flera månader, en del kan vara deprimerade men endå "funka" till en viss gräns, särskilt när det är fler saker inblandade som tex. Gaah kommer inte ihåg vad det heter nu men "duktig flicka", "inte visa känslor, kall fasad" "le inför alla men i själva verket vilja dö" "klarar av väldigt basic grejer under förutsättingen att allt är under kontroll, men går något fel så faller allt")

tex. så klarade jag av att vara med mina syskon hemma (troligen därför jag överhuvudtaget klarade mig ur den levande) men klarade inte av att vara på offentliga platser eller i skolan.

värst är det nog när man verkligen har en diagnos, och försöker förklara det (för att kunna berätta att man tex. inte kan lämna blod, inte kan ta hissen, inte kan göra en presentation inför 100personer m.m) och blir misstrodd, för "så säger ju alla" "men jag känner också så" "äh det går över"..!

SamsonS

Äldre 17 Dec 23:29

#126

Oj vilken fråga! :P det beror helt på var det är någonstans eller i vilken situation. Inomhus så nej, jag hade avlägsnat mig lite snyggt, utomhus så kanske.
Såklart att alla tycker det är äckligt med kräk, men jag mår fruktansvärt dåligt bara jag tänker på det, och tycker det är otroligt jobbigt att kräkas själv.

När sambon några gånger blivit lite överförfriskad är jag väldigt noga med att ställa en hink,papper och vatten vid sängen- och jag ligger själv på soffan. Jag kan även fråga honom en gång i minuten om han mår dåligt.

Min största farhåga har varit att min dotter på 1,5 ska få kräksjukan. Antagligen inte just det, men magsjuk blev hon i helgen och kräktes 1 gång var 30e minut Inga roliga dygn kan jag tala om och sambon fick snällt städa en del....

Lite komiskt också att jag jobbar inom sjukvården :P på jobbet försöker jag in i det längsta undvika situationer där det kan förekomma kräk, och peppar peppar har jag hittills lyckats ganska bra :)

BELLAm2

Äldre 17 Dec 23:36

#127

Jag har själv gjort det. Spytt offentligt alltså men ingen har reagerat :) Kanske beror det på att jag är kvinna och ganska ung och inte varit full. Båda gångerna i tidig graviditet och under morgontimmarna. (På en buss och i en blomplantering). Tror faktiskt att folk i allmänhet är hjälpsamma men ska jag gå till mig själv så går jag inte fram till någon och erbjuder min hjälp om jag inte tycker att det verkar finnas ett uppenbart behov. Lycka till med din bearbetning!

celba

Äldre 18 Dec 00:06

#128

Men hjälp vilka egoister det finns. Jag har varit gravidillamående till och från i 6 veckor och det kan komma väldigt plötsligt från ingenstans att man måste spy då, helt utan förvarning. Om ett enormt illamående plötsligt sköljer över mig i en offentlig miljö, tex på bussen så har jag fått sitta och koncentrera mig ordentligt på att inte kaskadspy rakt ut och sen rusa ut nästa hållplats och spy. Finns dock inga garantier utan man kan råka spy på offentlig plats bland folk. Det kan bla bero på dofter av olika slag. Att må så jävla illa så många veckor hade jag inte önskat min värsta fiende. Jag skiter fullständigt i era fobier som om ni vore offret här och om era ben viker sig och ni håller på att svimma i några sekunder för att någon annan människa mår dåligt och kräks så är det inte er det är synd om er. Önskar att ni fick känna hur det känns att vara konstant illamående i 6veckors tid. Att plötsligt må så illa att man inte vet var man ska ta vägen. Jag har kräkts bakom många buskar och har det funnits någon åskådare så har jag att jag är gravid.
Ni som lider av dessa fjantfobier, gå i terapi eller håll det för er själva. Jag är inte intresserad av att läsa på om er fobi för det gör ingen skillnad för mig och min åsikt om att ni är fjantiga egon, ni får knappast någon empati från mig.

Anonym (rädsla)

Äldre 18 Dec 02:08

#129

celba skrev 2012-12-18 00:06:51 följande:

Men hjälp vilka egoister det finns. Jag har varit gravidillamående till och från i 6 veckor och det kan komma väldigt plötsligt från ingenstans att man måste spy då, helt utan förvarning. Om ett enormt illamående plötsligt sköljer över mig i en offentlig miljö, tex på bussen så har jag fått sitta och koncentrera mig ordentligt på att inte kaskadspy rakt ut och sen rusa ut nästa hållplats och spy. Finns dock inga garantier utan man kan råka spy på offentlig plats bland folk. Det kan bla bero på dofter av olika slag. Att må så jävla illa så många veckor hade jag inte önskat min värsta fiende. Jag skiter fullständigt i era fobier som om ni vore offret här och om era ben viker sig och ni håller på att svimma i några sekunder för att någon annan människa mår dåligt och kräks så är det inte er det är synd om er. Önskar att ni fick känna hur det känns att vara konstant illamående i 6veckors tid. Att plötsligt må så illa att man inte vet var man ska ta vägen. Jag har kräkts bakom många buskar och har det funnits någon åskådare så har jag att jag är gravid.
Ni som lider av dessa fjantfobier, gå i terapi eller håll det för er själva. Jag är inte intresserad av att läsa på om er fobi för det gör ingen skillnad för mig och min åsikt om att ni är fjantiga egon, ni får knappast någon empati från mig.

Varför nedvärdera och hoppa på människor som har allvarliga problem ?
Det tyder inte på högre mognadsgrad från din egen sida.

Du verkar känna dig träffad för att många tycker spyor är jävligt äckliga - vilket jag även kan upplysa dig om att icke-fobiker tycker, men min fråga till dig är - hade du velat ha hjälp i en situation där du kräkts rakt ut ?
Är det där skon klämmer ?

Tycker det är rätt konstigt att göra det till en fråga om vem det är "synd" om. Vill du att andra ska tycka synd om DIG för det illamående du lider av ?

För de som är otroligt rädda för smittor kan det ibland vara svårt att avgöra om personen som kräks är gravid, eller magsjuk. Hur tycker du man ska hantera detta ?

Hur synd det än är om personen så tycker jag fortfarande spyor är jävligt äckliga och jag är livrädd för dom. Hade dock en utsatt person BETT mig om hjälp i en sådan situation, så hade jag ju förstås hjälpt till, även om det inneburit att jag börjat kräkas själv. Blir jag inte ombedd att hjälpa till så låter jag fan bli - för det är omöjligt att veta när någon vill att man ska finnas till hands, och när någon vill att man ska låta bli.

Svara gärna på mina frågor.
Jag föredrar själv att försöka förstå och vara konstruktiv, än att nedvärdera och hoppa på.

josu

Äldre 18 Dec 08:34

#130

Det beror ju på varför personen kräks, är det någon som är kanon berusad skulle jag faktiskt överväga att kontakta polis, speciellt nu i vintertiden så att personen inte somnar ute. Annars skulle jag nog fråga personen hur det står till och om hen behöver hjälp på något sätt. Jag är själv inte ett dugg rädd för att spy och blir inte så lätt äcklad. Mest skulle jag tycka synd om det som kräks offentligt

Anonym (emetofob)

Äldre 18 Dec 10:49

#131

celba skrev 2012-12-18 00:06:51 följande:

Men hjälp vilka egoister det finns. Jag har varit gravidillamående till och från i 6 veckor och det kan komma väldigt plötsligt från ingenstans att man måste spy då, helt utan förvarning. Om ett enormt illamående plötsligt sköljer över mig i en offentlig miljö, tex på bussen så har jag fått sitta och koncentrera mig ordentligt på att inte kaskadspy rakt ut och sen rusa ut nästa hållplats och spy. Finns dock inga garantier utan man kan råka spy på offentlig plats bland folk. Det kan bla bero på dofter av olika slag. Att må så jävla illa så många veckor hade jag inte önskat min värsta fiende. Jag skiter fullständigt i era fobier som om ni vore offret här och om era ben viker sig och ni håller på att svimma i några sekunder för att någon annan människa mår dåligt och kräks så är det inte er det är synd om er. Önskar att ni fick känna hur det känns att vara konstant illamående i 6veckors tid. Att plötsligt må så illa att man inte vet var man ska ta vägen. Jag har kräkts bakom många buskar och har det funnits någon åskådare så har jag att jag är gravid. Ni som lider av dessa fjantfobier, gå i terapi eller håll det för er själva. Jag är inte intresserad av att läsa på om er fobi för det gör ingen skillnad för mig och min åsikt om att ni är fjantiga egon, ni får knappast någon empati från mig.

Båda mina graviditeter har jag mått illa o kräkts 10 ggr om dan i upp till tolv veckor . Så jag vet vad set är att må illa o kräkas. Ts handlade om hurvida man hade gått fram och hjälpt.

Pudding

Äldre 18 Dec 11:36

#132

celba skrev 2012-12-18 00:06:51 följande:

Men hjälp vilka egoister det finns. Jag har varit gravidillamående till och från i 6 veckor och det kan komma väldigt plötsligt från ingenstans att man måste spy då, helt utan förvarning. Om ett enormt illamående plötsligt sköljer över mig i en offentlig miljö, tex på bussen så har jag fått sitta och koncentrera mig ordentligt på att inte kaskadspy rakt ut och sen rusa ut nästa hållplats och spy. Finns dock inga garantier utan man kan råka spy på offentlig plats bland folk. Det kan bla bero på dofter av olika slag. Att må så jävla illa så många veckor hade jag inte önskat min värsta fiende. Jag skiter fullständigt i era fobier som om ni vore offret här och om era ben viker sig och ni håller på att svimma i några sekunder för att någon annan människa mår dåligt och kräks så är det inte er det är synd om er. Önskar att ni fick känna hur det känns att vara konstant illamående i 6veckors tid. Att plötsligt må så illa att man inte vet var man ska ta vägen. Jag har kräkts bakom många buskar och har det funnits någon åskådare så har jag att jag är gravid.
Ni som lider av dessa fjantfobier, gå i terapi eller håll det för er själva. Jag är inte intresserad av att läsa på om er fobi för det gör ingen skillnad för mig och min åsikt om att ni är fjantiga egon, ni får knappast någon empati från mig.

Jag hade inte förstått att det här var en fråga om vem det egentligen är synd om, jag trodde att vi alla bara förklarade hur vi känner och varför vi agerar som vi gör.

Jag kan ju inte tala för andra, men jag tycker nog mer synd om dem som kräks än om mig själv i alla fall. Det är ju just för att jag inte själv vill hamna i den situationen - att kräkas offentligt - som jag är så himla rädd. Så det är självklart mest synd om den som faktiskt kräks. Jag önskar INGEN konstant illamående och hoppas innerligt att det går över för dig snart.

Om någon kräks offentligt?

INNEHÅLL