Om någon kräks offentligt?

Hade det varit en kvinna i barnafödarålder hade jag utgått från att hon var gravid. Hade det varit sent på kvällen hade jag nog misstänkt fylla, hade det varit på bussen hade jag misstänkt åksjuka, tidigt en lördag- och söndagmorgon hade bakfylla varit en rimlig orsak. Och till sist hade jag väl trott att det var magsjuka eller matförgiftning. 

Snacka om att döma folk. Du är inte värd min tid eller energi. Det är så komiskt att du inte förstår det och att du bara gör bort dig. Skall du prata om konstigt beteende,jaja. :p

hahaha seriösa argument. lycka till. när du plockat fram dina seriösa argument och sluta döma om andra och så kanske du lyckas. Men du tror ju du är bäst och vet allt och har rätt så varför. Seriöst. Man kan ju undra hur gammal du är.

Jag respekterar dig väldigt mycket för att du gör dig beredd på situationen som kan uppstå och tar med dig en påse! Om jag själv hade varit kroniskt illamående ett tag så hade jag gjort samma sak som du. Det hade känts bättre för mig att spy i en påse, jämfört med att bara göra det rakt ut på marken så det splashas överallt. För mig som fobiker ser det mindre läskigt ut när någon spyr i en påse - jämfört med när det bara flyger omkring droppar överallt som man kan få på sig, och lukten dessutom sprids!

Och ändå skriver du tillbaka till mig  tack för att jag får ta upp lite av din tid & energi .. haha .. 

Jag tycker mitt svar på ditt första inlägg var väldigt seriöst. Jag förklarade hur jag tänkte och reagerade negativt på din oförståelse eftersom jag blev uppretad av att du förminskade min fobi - vilket jag tycker är en jävligt respektlös grej att göra. 

Haha - "tror att jag är bäst", nej inte riktigt, men jag tror att jag har mer att säga än att komma med klyschor som "du är inte värd min tid". Jag diskuterar hellre och accepterar att det inte går att enas - än att försöka slingra mig när diskussionen blir för svårhanterad.

Saknar du förmågan att acceptera att du inte förstår vissa människor ?
Hade varit enklare att enas om att "agree to disagree" så att säga. 

Hade du accepterat att min ståndpunkt var en annan än din från början, och bett mig förklara saker du missförstod, så kanske du inte hade fått skit tillbaka. Träna på att fråga om du missförstår och angrip inte innan du vet om något ens riktats mot dig. Det kan vara nyttigt för dig.            

Å, jag hade så gärna velat hjälpa men jag hade nog inte vågat. Jag blir så himla dålig när jag blir magsjuk och har lätt för att bli smittad. Senast för en månad sedan fick jag åka in och få dropp. Så jag hade dragit mig undan om möjligt. Hade självklart sagt några medkännande ord om jag var inom hörhåll.

En grej jag tänkt på - det är många här som är ledsna att de ej kunnat gå fram och hjälpa till eller likn.

Men tänk om den som kräks INTE VILL ha hjälp ... :// Då spelar det ju inte direkt roll ... Det borde göras en omröstning om detta, kanske kan göra en själv. 

Om jag själv hade spytt offentligt hade jag absoluuuut inte velat att någon kom fram och "hjälpte" mig eller frågade hur jag mådde osv, jag hade bara velat låtsas som om ingen såg och flytt platsen fort som fan. 

Hur tänker ni ang. detta - ni som kräks offentligt ibland ?        

Några gånger när sonen kräkts har det kommit fram folk med servetter, och det har jag verkligen uppskattat.

Jag har även uppskattat när det kommer fram folk och frågar hur jag mår, när jag kräkts. Två gånger har någon sprungit in på närmaste affär och köpt en flaska vatten åt mig. Det har faktiskt betytt mer än jag trott, att bli lite omhändertagen.

Men de gånger ingen reagerat har jag inte heller brytt mig om det. Jag utgår inte ifrån att någon skall hjälpa mig eller fråga mig hur jag mår, men jag uppskattar att de gör det. Och när jag förklarat att det beror på graviditet har jag till och med blivit erbjuden skjuts hem tre gånger (men avböjt).

Anledningen till att jag är ledsen över att själv inte gå fram är att jag vet ju inte vad det beror på. Om det är någon som kräks lite snabbt och sedan torkar sig om munnen och går vidare, skulle jag ju inte vilja lägga mig i. Men om det är någon som ligger och håller sig för magen och kaskadkräks kan det ju handla om någon livshotande och då önskar man att man kunde hjälpa till. Hade det verkat allvarligt och ingen annan var där hade jag hållt mitt avstånd och ringt polis/ sjukvård och informerat. 

nej det gör ma inte om hjärtat sitter i halsgropen och pulsen skinar i 190. va gäller emetofobi så är det en flykt känsla där du inte kan hindra din skräck. för  mig blir knäna spaghetti och det svartnar för ögonen, får riktigt tunnelseende och hjärtat slår så att jag själv är nära att kräkas och genomsvettig. så nej jag kan inte hjälpa någon som mår dåligt.

vem har skrivit att de HAR skällt ut en kräkandes person? en emetofob skulle aldrig närma sig en persn som kräks eller kräkts