julafton..julklappar...besvikelse..

Jag fick ingenting av min man i julklapp. Men i regel så brukar vi inte ge varann julklappar, fast jag brukar ändå köpa något till honom. I år fick han ett hantelset, (förstå piken där  ) Men jag får dock alltid en jättefin och dyr födelsedagspresent någon månad innan jul då jag fyller år.

Men för mig spelar det ingen roll, ingen köpt present kan väga upp för min underbara familj! Jag hade en jättemysig och fin julafton igår trots att jag var utan egna klappar, faktiskt en av de bästa jularna!  

Alltså, det verkar som om män ofta tänker mer praktiskt när det gäller presenter. Det får man antingen acceptera, eller så ge en lista med väldigt bestämda förslag: "jag vill ha något av det här, eller så behöver du inte ge mig något alls". Det är det enda som funkar!

Numera, efter skilsmässan, så ger jag också min exman endast praktiska presenter/julklappar. Sådant som han saknar i sitt hushåll, och inte skulle komma sig för att köpa själv. Typ en matkupa, en tvättkorg, nya lakan när de gamla var helt uppslitna... 

TS han borde varje år ge dig en privat pensionsförsäkring för vad du gör för hans barn och erat gemensamma hem.

Jag hatar det där med julklappar samtidigt som jag älskar att ge och få presenter.
Man lägger ner massor av pengar totalt sett på julklappar, sällan är det nåt som folk verkligen vill ha. *
Sällan får man nåt som man egentligen vill ha.
Så i år meddelande jag alla att julklappspengarna sätts in på olika välgörande ändamål. Rädda barnen, barncancerfonden, en spädbarnsfond och en fond för svårt sjuka barn långtidsinlagda på sjukhus.
Jag tycker att det känns befriande att springa runt och försöka hitta nåt vettigt att köpa och det känns som att jag gjort en bra investering för pengarna. 

Utöver barnet fick en person julklappar av mig, bara för att jag råkade hitta nåt som var klockrent. :)
Jag brukar däremot köpa saker när jag hittar nåt som får mig att tänka på en särskild person, då kan man få en present bara för att. Om nån flyttar brukar jag skicka/ge en flyttpresent för där räcker det med blommor eller nåt liknande. 

Den värsta presenten som jag fått var av ett ex: Jag tänkte köpa nåt åt dig, men hittade inget bra så du fick inget. Det sa han på min födelsedag. Man kunde hinta innan om att det var presentlöst, liksom jag gjorde i år. Berättade i god tid innan så alla hinner låta bli att köpa presenter till mig.       

Min nuvarande särbo, förut sambo har altid varit dålig på presenter, han vet inte vad han ska köpa och då blir det inget, så jag lärde mig att vara supertydlig, peka och säga exakt vad jag vill ha. Då funkade det bättre. 

I år har vi inte bytt julklappar än, blir lite senare, men från min morsa fick jag "tantkläder" sånt som hon använder men inte jag, våra klädstilar är långt ifrån varandra så jag har ett gäng kläder jag aldrig kommer använda, är i varierande storlek också från 40-46. Men någon annan blir kanske glad för det. 

Jag hatar julklappar för det är så mycket förväntning och så blir det skit så ofta, men i år fick jag en present av min bror som jag önskat mig länge, var påväg att köpa till mig själv men avvaktade. :) 

Du verkar lite otacksam. På julen ska man vara familj och så länge man har tak över huvud, familj och mat på bordet så tycker jag att man ska vara lycklig på julen. Folk blir mer och mer matriellt fixerade i samhället. Hela julglädjen förstörs eftersom ingen inser värdet av att ha en familj längre.

hehe jag gav min sambo en wake up lamp och fick hårsnoddar för 20 kr av honom och jo jag väll mej inte så jäkla glad och speciell av den julklappen tyvärr.

Just därför köper inte vi vuxna till varandra och det är faktiskt jätte skönt. Vi kör julklappsspelet istället och bestämmer summa eller antal paket. När vi sen spelat klart och får något vi vet att vi inte kommer använda eller vi inte tycker om så ger vi till den som vill ha eller kanske byter mot något annat.

Alla nöjda och glada

Fast sambon och barnen köpte litet till mig ändå, en chokladask och jag blev jätte glad. Finns bara en ask jag kan äta för att jag inte klarar av varken laktos eller för mycket mjölkprodukter alls så det va jätte bra. 

Kan tillägga till denna tråd att min första födelsedag som jag och min nuvarande man var ihop så fick jag ett strykjärn . Jag hatar att stryka (vilket han inte visste) MEN, eftersom jag hade flyttat från en lägenhet där det i den gemensamma tvättstugan fanns strykbräda och strykjärn och därmed inte ägde ett strykjärn hade jag väl sagt det, att man borde köpa sig ett strykjärn. Någon gång. Det tog han fasta på minsann. Skratttade lite åt det och han tyckte det var lite jobbigt när han fick klart för sig att stryka var för mig ett nödvändigt ont en gång per år men han lovade att alltid stryka åt mig om jag bad honom och det gör han faktiskt fortfarande 15 år senare. Hade kanske önskat mig något lite mer romantiskt när vi inte hade varit ihop så länge men vad gör man....