Brev til min fru
Hej alla!
Jag är i samma sits som många andra här på FL. Vi har ett bra förhållande på alla andra plan än i sängen. Där är det dött. Jag har provat en del men som många andra man läst om här vill hon bara vara i fred och svarar med ilska. Nästa vecka skall jag åka bort och funderar på att lägga ett brev på hennes kudde och se vilken respons det blir.
Hej älskade!
Nu är jag framme i X och kanske även börjat jobba. Jag kommer förodligen hem igen på X eftermiddag.
Hoppas du mår bra och får en bra vecka. Jag älskar dig otroligt mycket. Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det.
Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.
En sak vill jag att du över helgen funderar på, och det har att göra med dina intimrakningar och när du väljer att göra dem. Jag skulle mycket gärna sitta framför dig och prata men det går inte eftersom du bara blir arg, och då kommer inget ur samtalet.
Vi hade sex med varandra senast den 30 december, och sen åkte jag till X för arbete i några dagar. Samma kväll som jag åkte rakade du dig för första gången på mycket länge. En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val. Du väljer att göra det när barnen är här eller när jag skall bort. Att säga något annat vore en förolämpning mot både din och min intelligens.
Du väljer naturligtvis själv om och när du skall raka dig, det är din kropp och ditt liv. Du har tidigare sagt att du rakar dig helt och hållet för din egen skull och inte ett dugg för min skull. Någonstans längs vägen i ditt liv har du trots allt valt att leva med mig. Du vet också att jag älskar när du gör det, särskilt den första dagen.
Vi har situationen att den person du älskar och valt att leva med har en sak han älskar att du gör. I det läget gör du valet att alltid göra det vid tillfällen när han inte kan njuta av det tillsammans med dig. Att situationen är så kan vi inte bortse från.
Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?
Jag vill nu direkt säga att jag är inte arg över detta, jag är bara genuint förvånad och undrande över vad du får ut av att alltid göra det vid dessa tillfällen?
Jag kommer vara bortrest i arbete ungefär 5-6 dagar. Först kommer hon bli arg men jag hoppas att tiden själv kommer få henne att fundera lite. Fundera över hur hon hanterar saker. Fundera över hur viktiga vi är för henne.
Vad tror ni? Flip eller flop? Hur skulle ni reagera över något som detta?
). Efter att stilla och lugnt påpekat detta några gånger så låter jag han istället "segla i sin egna sjö" så att säga... och vi ror sedan båten in igen. Många kvinnor är inte med på den grejen, men vi behöver inte kastrera våra män för att vara likvärdiga. Ibland skall de också bara "få lov" att vara grottmänniskor.