• Anonym (sunktande)

    Brev til min fru

    Hej alla!

    Jag är i samma sits som många andra här på FL. Vi har ett bra förhållande på alla andra plan än i sängen. Där är det dött. Jag har provat en del men som många andra man läst om här vill hon bara vara i fred och svarar med ilska. Nästa vecka skall jag åka bort och funderar på att lägga ett brev på hennes kudde och se vilken respons det blir.

    Hej älskade!

    Nu är jag framme i X och kanske även börjat jobba. Jag kommer förodligen hem igen på X eftermiddag.

    Hoppas du mår bra och får en bra vecka. Jag älskar dig otroligt mycket. Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det.

    Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.

    En sak vill jag att du över helgen funderar på, och det har att göra med dina intimrakningar och när du väljer att göra dem. Jag skulle mycket gärna sitta framför dig och prata men det går inte eftersom du bara blir arg, och då kommer inget ur samtalet.

    Vi hade sex med varandra senast den 30 december, och sen åkte jag till X för arbete i några dagar. Samma kväll som jag åkte rakade du dig för första gången på mycket länge. En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val. Du väljer att göra det när barnen är här eller när jag skall bort. Att säga något annat vore en förolämpning mot både din och min intelligens.

    Du väljer naturligtvis själv om och när du skall raka dig, det är din kropp och ditt liv. Du har tidigare sagt att du rakar dig helt och hållet för din egen skull och inte ett dugg för min skull. Någonstans längs vägen i ditt liv har du trots allt valt att leva med mig. Du vet också att jag älskar när du gör det, särskilt den första dagen.

    Vi har situationen att den person du älskar och valt att leva med har en sak han älskar att du gör. I det läget gör du valet att alltid göra det vid tillfällen när han inte kan njuta av det tillsammans med dig. Att situationen är så kan vi inte bortse från.

    Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

    Jag vill nu direkt säga att jag är inte arg över detta, jag är bara genuint förvånad och undrande över vad du får ut av att alltid göra det vid dessa tillfällen?

    Jag kommer vara bortrest i arbete ungefär 5-6 dagar. Först kommer hon bli arg men jag hoppas att tiden själv kommer få henne att fundera lite. Fundera över hur hon hanterar saker. Fundera över hur viktiga vi är för henne.

    Vad tror ni? Flip eller flop? Hur skulle ni reagera över något som detta?

  • Svar på tråden Brev til min fru
  • de Robespierre
    If it works - don't fix it.

    Om båda tycker att fördelningen funkar när det gäller vem-som-gör-vad i hemmet, könsroller och sexet, samt är nöjda med det så bör man nog inte vara så PK att man för den saken skull börjar ändra saker till det sämre. Alla måste finna sitt eget recept på lycka och inte lyssna så mycket på vilken mat som lagas i andras hem.
  • Anonym (kännerigendetta)

    Glad att du svarar mig Kajsagumman"

    och faktiskt har något vettigt att säga också.
    Att min kille som är i detta fallet mycket starkare än jag, tar dom tyngre kassarna när vi veckohandlat handlar inte om könsroller för oss. Det handlar om att han är starkare än mig rent fysiskt. Tar han kassarna så öppnar jag dörren. Teamwork.

    Nu när jag förstått hur du menar.
    Vi är överens generellt. Men kanske inte riktigt på vad som ska klassas som kvinnligt-manligt.

    Sen är det ju så att det som är avgörande för en annans liv är helt oviktigt för en den tredje. I mitt liv så är det lättare om folket runt mig inte sätter stämpel på vad som är kvinnligt-manligt. Utan dömer mig för det jag kan.

    Medan en fjärde inte alls behöver hantera sånt i sin vardag.

    Nu ber jag om ursäkt till Ceasar. För jag spårade ur helt.. xD

  • Orcha
    de Robespierre skrev 2013-01-22 13:14:58 följande:
    If it works - don't fix it.

    Om båda tycker att fördelningen funkar när det gäller vem-som-gör-vad i hemmet, könsroller och sexet, samt är nöjda med det så bör man nog inte vara så PK att man för den saken skull börjar ändra saker till det sämre. Alla måste finna sitt eget recept på lycka och inte lyssna så mycket på vilken mat som lagas i andras hem.

    Men jag dammsög ju igår?

    It was love @ first sight, not the second though.
  • Orcha
    de Robespierre skrev 2013-01-22 13:47:55 följande:
    Antar att du har sett Solsidan Flört
    www.uscados.com/



    Ja, sanslöst bra!
    Fast inte det (eller nåt annat) jag syftade till.
    It was love @ first sight, not the second though.
  • lyckligmamma87

    Någon som har hört av ts??? El vet hur det gick ???

  • Anonym
    Kajsagumman skrev 2013-01-22 12:59:09 följande:
    Jag håller med dig i många saker som du skriver. Låter också som att du och din man har ett jämställt och bra förhållande. Och jag håller också med om att individerna helt enkelt skall göra det som de vill, och är bra på. Om min man är bättre på att ta hand om barnen än mig, och tycker mer om det än mig - så skall han väl göra det. Precis som jag kanske är bättre på att snickra ihop IKEA -hyllan. 

    Jag tycker att din polare däremot låter ganska.... mycket som en handfull. Men visst, om mannen då accepterar henne som hon är så frid vare med dem liksom.

    Min poäng är bara att vara likaställd, innebär inte att vara SAMMA. Män och kvinnor är och kommer alltid att vara två olika kön, och det finns skillnader emellan oss. Jag vill vara tillsammans med en man, inte nån form för jädra hen. 

    Precis som jag tycker att det är viktigt att jag och min man är jämställda i den bemärkelsen att vi båda två, och våra röster, är lika värda - så tycker jag också att det är viktigt att han får lov att "vara man" ibland. Och jag tycker också om att vara kvinna ibland. Det menar jag i den bemärkelsen att om han vill omvältra sig "mansrollen" och ibland vara den som bestämmer över nåt där vi är oeniga, eller vill kasta sig ut i att snickra en bokhylla själv även om jag vet att han inte kan - eller vad det nu än kan vara, så skall han få lov till det.

    En gång var vi två ute i en robåt där min man inte fattade att slangen till bensindunken måste sitta i motorn för att den skulle fungera. Han var helt övertygad om att den då skulle explodera( ). Efter att stilla och lugnt påpekat detta några gånger så låter jag han istället "segla i sin egna sjö" så att säga... och vi ror sedan båten in igen. Många kvinnor är inte med på den grejen, men vi behöver inte kastrera våra män för att vara likvärdiga. Ibland skall de också bara "få lov" att vara grottmänniskor.

    På samma sätt som jag heller inte alltid vill vara den starka och självständiga kvinnan som vet allt alltid. Ibland vill jag också bara säga att jag inte kan mer och krypa in i famnen på min man och låta han ta hand om mig och världen.

    Igen, att vara likaställd är inte att vara samma. Folk är så jädra rädda för könsroller nuförtiden att de helt har mist fokus. Jag tycker fortfarande det är trevligt att mannen öppnar dörren för mig, och att det är han som köper blommor och inte omvänt. Och har inget emot om han inte tycker det är lika kul som jag att välja gardiner.  
    Du vill vara underlägsen din man, check. Men alla kvinnor vill inte det.
  • Orcha
    lyckligmamma87 skrev 2013-01-22 13:53:51 följande:
    Någon som har hört av ts??? El vet hur det gick ???
    Nope.
    It was love @ first sight, not the second though.
  • Kajsagumman
    Anonym skrev 2013-01-22 13:56:49 följande:
    Du vill vara underlägsen din man, check. Men alla kvinnor vill inte det.
    Eh ok... här verkar vi då ha ett praktfullt exempel på en av de personerna som jag syftade på som har snedvridit jämställdhet till den grad att de helt mistit fokus på vad det är både kvinnorna och männen kämpar efter att uppnå. 
  • Anonym
    Kajsagumman skrev 2013-01-22 14:08:22 följande:
    Eh ok... här verkar vi då ha ett praktfullt exempel på en av de personerna som jag syftade på som har snedvridit jämställdhet till den grad att de helt mistit fokus på vad det är både kvinnorna och männen kämpar efter att uppnå. 
    Nej, inte alls. Men att låta bli att säga hur någonting faktiskt är för att mannen inte ska "tappa ansiktet" (ditt exempel med båten) och att "han får bestämma om ni är oense" låter för mig som att verkligen vara underlägsen.
Svar på tråden Brev til min fru