Anonym (sunktande)

Äldre 19 Jan 17:53

347 svar

Brev til min fru

Hej alla!

Jag är i samma sits som många andra här på FL. Vi har ett bra förhållande på alla andra plan än i sängen. Där är det dött. Jag har provat en del men som många andra man läst om här vill hon bara vara i fred och svarar med ilska. Nästa vecka skall jag åka bort och funderar på att lägga ett brev på hennes kudde och se vilken respons det blir.

Hej älskade!

Nu är jag framme i X och kanske även börjat jobba. Jag kommer förodligen hem igen på X eftermiddag.

Hoppas du mår bra och får en bra vecka. Jag älskar dig otroligt mycket. Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det.

Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.

En sak vill jag att du över helgen funderar på, och det har att göra med dina intimrakningar och när du väljer att göra dem. Jag skulle mycket gärna sitta framför dig och prata men det går inte eftersom du bara blir arg, och då kommer inget ur samtalet.

Vi hade sex med varandra senast den 30 december, och sen åkte jag till X för arbete i några dagar. Samma kväll som jag åkte rakade du dig för första gången på mycket länge. En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val. Du väljer att göra det när barnen är här eller när jag skall bort. Att säga något annat vore en förolämpning mot både din och min intelligens.

Du väljer naturligtvis själv om och när du skall raka dig, det är din kropp och ditt liv. Du har tidigare sagt att du rakar dig helt och hållet för din egen skull och inte ett dugg för min skull. Någonstans längs vägen i ditt liv har du trots allt valt att leva med mig. Du vet också att jag älskar när du gör det, särskilt den första dagen.

Vi har situationen att den person du älskar och valt att leva med har en sak han älskar att du gör. I det läget gör du valet att alltid göra det vid tillfällen när han inte kan njuta av det tillsammans med dig. Att situationen är så kan vi inte bortse från.

Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

Jag vill nu direkt säga att jag är inte arg över detta, jag är bara genuint förvånad och undrande över vad du får ut av att alltid göra det vid dessa tillfällen?

Jag kommer vara bortrest i arbete ungefär 5-6 dagar. Först kommer hon bli arg men jag hoppas att tiden själv kommer få henne att fundera lite. Fundera över hur hon hanterar saker. Fundera över hur viktiga vi är för henne.

Vad tror ni? Flip eller flop? Hur skulle ni reagera över något som detta?

Kajsagumman

Äldre 22 Jan 14:17

#291

Anonym (kännerigendetta) skrev 2013-01-22 13:21:24 följande:

Glad att du svarar mig Kajsagumman"

och faktiskt har något vettigt att säga också.
Att min kille som är i detta fallet mycket starkare än jag, tar dom tyngre kassarna när vi veckohandlat handlar inte om könsroller för oss. Det handlar om att han är starkare än mig rent fysiskt. Tar han kassarna så öppnar jag dörren. Teamwork.

Nu när jag förstått hur du menar.
Vi är överens generellt. Men kanske inte riktigt på vad som ska klassas som kvinnligt-manligt.

Sen är det ju så att det som är avgörande för en annans liv är helt oviktigt för en den tredje. I mitt liv så är det lättare om folket runt mig inte sätter stämpel på vad som är kvinnligt-manligt. Utan dömer mig för det jag kan.

Medan en fjärde inte alls behöver hantera sånt i sin vardag.

Nu ber jag om ursäkt till Ceasar. För jag spårade ur helt.. xD

Jag kan förstå att du som, elektriker? om jag förstått det rätt, har vissa förbehåll för att man inte skall sätta ettiketter på manligt -kvinligt. Du anser dig ju uppenbarligen för att vara en kvinna, och tycker ju då att det känns nedvärderande när folk verkar tro att en kvinna inte kan vara elektriker.

Visst - det köper jag. Måste ju vara väldigt irriterande. Klart en kvinna kan vara elektriker. Och den delen är ju den bra delen av jämställdhetskampen. Kvinnor skall såklart kunna vara i tidigare mansdominerande yrken om de vill det, så länge de klarar det fysiskt. Precis som det också är bra att vi kämpar för att en man som gärna vill vara hemmagående med sina barn skall kunna vara det också.

Men det är ju en himla skillnad mellan att låta folk göra vad de vill, och att liksom tvinga män eller kvinnor att vara någonting som de inte ÄR. Vi skall ge kvinnan som vill vara elektriker möjligheten till att bli det, men vi skall samtidigt inte se ned på kvinnan som gärna vill vara hemmagående! Det är DÄR debatten går fel, enligt mig.

Kajsagumman

Äldre 22 Jan 14:24

#292

Anonym skrev 2013-01-22 14:11:20 följande:

Nej, inte alls. Men att låta bli att säga hur någonting faktiskt är för att mannen inte ska "tappa ansiktet" (ditt exempel med båten) och att "han får bestämma om ni är oense" låter för mig som att verkligen vara underlägsen.

Jo det är precis det man faktikst kan. Om vissa saker så kan man såklart inte det. Exempelvis har vi idag ett barn, och om han befann sig i båten hade jag såklart inte rott båtjäveln in

Samma sak om han gör nåt fel med vår son, ger han för varm mat exempelvis - så är det ju ingenting som jag låter slide för det går ju ut över han.

Däremot om min man nu klär på vår son i totalt konstigt komponerad klädsel som inte matchar - då är inte jag den som går och bytar kläder på vår son på grund av det som många kvinnor gör.

Det är, speciellt när det kommer till barn, allt för mycket kastrering som pågår av våra män enligt mig. Vi kan mycket väl bjuda på vissa saker ibland och behöver inte alltid ha rätt i alla kamper mellan himmel och jord som inte betyder något. Om jag respekterar han och sättet han gör saker på, och låter vissa obetydliga saker slide ibland för att han inte skall tappa ansiktet - så kommer han göra motsvarande för mig. Du borde prova det, det är tills vidare (efter 8 år) ett ganska fungerande recept på ett äkenskap..

Att låta den andre bestämma ibland, även om du inte är enig, handlar inte om att vara underlägsen. Välj istället dina kamper, så kommer din man vara mycket gladare.

Anonym

Äldre 22 Jan 14:28

#293

Jamen det är väl självklart att man låter den andre bestämma ibland, "bjuder" på vissa saker och väljer sina strider, men det gör man väl oavsett vad det är för KÖN på den andra personen? Som sagt, i ett förhållande beter sig ju BÅDA förhoppningsvis på det sättet.... Menar du att om det är en kvinna du umgås med så beter du dig inte så utan vill alltid få rätt?

Sen håller jag givetvis med om att det är förkastligt med kvinnor som går och byter kläder på barnet bara för att de tycker att det de själv valt passar bättre.

Mimosa

Äldre 22 Jan 15:08

#294

TS skriver

En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val.

Sen skriver TS

Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

Man undrar vems som döjer sig bakom X? Vem är X? Om TS hustru föredrar att raka sig/bli rakad då hon är på "hemmaspa" kan man misstänka att hon upplever en närhet, ömhet och, ja, även kärlek av ett slag som det motsatta könet inte kan ge henne.

Det handlar inte om manligt och kvinnligt utan om en man (TS) som ser lever med en kvinna som blivit djupt förälskad i en annan kvinna.

TS antar att det är hon som sitter med rakhyveln i handen men så är kanske inte fallet? Det kan mycket väl vara X som rakar henne. En intim stund som inte har något med TS att göra.

TS hustru har kanske  under många år, även decennier, försökt dölja att hon är attraherad av kvinnor men kan inte längre leva en "lögn" och är inte modig nog att rent ut tala om för TS hur hon känner utan låter - rakandet av pubisår - vara ett subtilt sätt att säga - någon annan ger mig den kärlek jag längtar efter och hon heter X.

Anonym (kännerigendetta)

Äldre 22 Jan 15:14

#295

Har jag gett det intrycket av att jag ser ner på folk som inte väljer som jag, så ber jag ödmjukast om ursäkt.

Reagerade enbart på att man tog saker och ting föregivet här. ( om hur frun i trådstatarens förhållande är )

Använde mig själv som exempel på att alla är vi inte likadana, bara för att vi har samma kön.

Så i princip så håller jag inte med någon av dom som har kommit med åsikter om hur hon kommer reagera. För det vet ingen som inte känner henne. Vad som bör eller ej börs skrivas i brevet ( detaljerat ) kan ingen förutom han själv eller frun själv avgöra om det är effektivt.

Vissa vill ha konkreta exempel, andra fattar ändå. Det beror helt på hurdan din personlighet är.

Kajsagumman

Äldre 22 Jan 15:36

#296

Anonym skrev 2013-01-22 14:28:43 följande:

Jamen det är väl självklart att man låter den andre bestämma ibland, "bjuder" på vissa saker och väljer sina strider, men det gör man väl oavsett vad det är för KÖN på den andra personen? Som sagt, i ett förhållande beter sig ju BÅDA förhoppningsvis på det sättet.... Menar du att om det är en kvinna du umgås med så beter du dig inte så utan vill alltid få rätt?

Sen håller jag givetvis med om att det är förkastligt med kvinnor som går och byter kläder på barnet bara för att de tycker att det de själv valt passar bättre.

Jag har väl aldrig påstått att det inte skall gå båda vägarna?

Däremot så tror jag att män har ett större behov för det. Män har typiskt större egon än kvinnor, och också oftast lite mer skröpligare egon. En generalisering visst, men en som jag tror passar oftare än omvänt.

Anonym (*)

Äldre 22 Jan 15:39

#297

Mimosa skrev 2013-01-22 15:08:55 följande:

TS skriver

En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val.

Sen skriver TS

Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

Man undrar vems som döjer sig bakom X? Vem är X? Om TS hustru föredrar att raka sig/bli rakad då hon är på "hemmaspa" kan man misstänka att hon upplever en närhet, ömhet och, ja, även kärlek av ett slag som det motsatta könet inte kan ge henne.

Det handlar inte om manligt och kvinnligt utan om en man (TS) som ser lever med en kvinna som blivit djupt förälskad i en annan kvinna.

TS antar att det är hon som sitter med rakhyveln i handen men så är kanske inte fallet? Det kan mycket väl vara X som rakar henne. En intim stund som inte har något med TS att göra.

TS hustru har kanske under många år, även decennier, försökt dölja att hon är attraherad av kvinnor men kan inte längre leva en "lögn" och är inte modig nog att rent ut tala om för TS hur hon känner utan låter - rakandet av pubisår - vara ett subtilt sätt att säga - någon annan ger mig den kärlek jag längtar efter och hon heter X.

TS har väl att göra med i allra högsta grad om hans fru har ett förhållande med en annan, oavsett könet på den andra. Otrohet är otrohet.

Mimosa

Äldre 22 Jan 16:36

#298

Anonym (*) skrev 2013-01-22 15:39:26 följande:

TS har väl att göra med i allra högsta grad om hans fru har ett förhållande med en annan, oavsett könet på den andra. Otrohet är otrohet.

Vad har det med TS att göra om hans hustru betar i en annan hage? Otrohet är inte att kränka någons äganderätt - för vi äger inte varandra. Man kan bli ledsen och sårad av att ens partner är otrogen.

Om min man var otrogen så skulle det inte ha något med mig att göra - det handlar om något mellan min man och en annan kvinna. Jag har i grund och botten igen ägande rätt till min mans känslor. Han är fri att göra som han vill. Därmed är det inte sagt att jag vill att han ska vara otrogen. Jag hoppas att vår vigsel och våra barn och vårt liv tillsammans är tillräkligt för att han ska vara trogen.

Med samma resonemang är jag fri att följa mina känslor, mina behov - något som min man respekterar. Han vill naturligtvis att jag också ska vara trogen. Men vem vet vart känslorna far i framtiden?

Konsekvenserna av otrohet - moderna prata-ut-i-soffan människor - kan gräva fram alla möjliga konsekvenser men i slutändan handlar det om att leva med någon eller utan någon. Man ska inte vara beroende av sin partner - vare sig känslomässigt, sexmässigt eller ekonomiskt.

Oftas är det inte otroheten isäg - utan beroendet av en person - som orsakar de värsta konsekvenserna otrohet. Frihethet inom äktenskapet är det svåraset att uppnå och -tyvärr - något som försvåras av vår moderna ide om gemenskap (för att inte tala om jämnställhet). Trots att två människor går samman och skapar något gemensamt (hem och familj) så vad de får ut av det här högst individuellt. Den gläde jag känner för en sak är inte samma typ av glädje (eller någon annan känsla) som min man får - trots att det är en upplevelse vi delat på.

Kärlek är som humor - det man skrattade åt när man var 14 är inte lika roligt när man är 24 och är bara pinsamt när man är 34. Precis som den pojkvän man var så förälska i när man var 14 vill man bara glömma när man är 24 och när man är 34 är man innerligt glad att man gifte sig med honom.

Männsikor är inte "färdigväxta" bara för att vi blir myndiga, vi är inte "färdigutvecklade" bara för att vi har villa och volvo. Hela livet växer och förändras vi - life long learning. Det gälla bara att dela livet med någon som "växer i samma takt". TS och hans hustru går nog i otakt.

Anonym (*)

Äldre 22 Jan 16:56

#299

Mimosa: Självklart äger man ingen. Men har man valt att leva tillsammans (och inte har ett öppet förhållande) så har man ändå en överenskommelse: Man knullar inte andra. Vill man göra det berättar man det för partnern. Varför ska ena partnern gå och lida och må dåligt i förhållandet bara för att den andra tröttnat gått till andra utan att berätta det? Ärlighet och respekt är inte att låta sig ägas av någon annan.

Mimosa

Äldre 22 Jan 17:11

#300

Anonym (*) skrev 2013-01-22 16:56:32 följande:

Mimosa: Självklart äger man ingen. Men har man valt att leva tillsammans (och inte har ett öppet förhållande) så har man ändå en överenskommelse: Man knullar inte andra. Vill man göra det berättar man det för partnern. Varför ska ena partnern gå och lida och må dåligt i förhållandet bara för att den andra tröttnat gått till andra utan att berätta det? Ärlighet och respekt är inte att låta sig ägas av någon annan.

naturligtvis har du helt rätt - ärlighet och respekt -ska man inte glömma. Vad jag upplevet bland mina vänninor är att otrohet börjar långt innan man "knullar andra". Otrohet inbegriper så många olika känslor (detta gäller kvinnor som varit gifta länge och är inte längre,ska vi säga, gå-på-krogen-och ragga-typen.)

ärlighet - ja, först ska man vara ärlig mot sina egna känslor - sen ska man repektera den man valt att leva med genom att vara ärlig mot honom/henne.

men hur kan man vara ärlig mot en partner när man är oärlig mot sig själv? när man förnekar egna känslor och tankar för att inte såra sin partner (ett skruvat sätt att visa respekt för den man lever med)

ibland är det nog svårare att vara ärlig mot sig själv och inse att man lever en lögn än det är att gå från en "lögn till en annan"

Brev til min fru

INNEHÅLL