• Anonym (sunktande)

    Brev til min fru

    Hej alla!

    Jag är i samma sits som många andra här på FL. Vi har ett bra förhållande på alla andra plan än i sängen. Där är det dött. Jag har provat en del men som många andra man läst om här vill hon bara vara i fred och svarar med ilska. Nästa vecka skall jag åka bort och funderar på att lägga ett brev på hennes kudde och se vilken respons det blir.

    Hej älskade!

    Nu är jag framme i X och kanske även börjat jobba. Jag kommer förodligen hem igen på X eftermiddag.

    Hoppas du mår bra och får en bra vecka. Jag älskar dig otroligt mycket. Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det.

    Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.

    En sak vill jag att du över helgen funderar på, och det har att göra med dina intimrakningar och när du väljer att göra dem. Jag skulle mycket gärna sitta framför dig och prata men det går inte eftersom du bara blir arg, och då kommer inget ur samtalet.

    Vi hade sex med varandra senast den 30 december, och sen åkte jag till X för arbete i några dagar. Samma kväll som jag åkte rakade du dig för första gången på mycket länge. En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val. Du väljer att göra det när barnen är här eller när jag skall bort. Att säga något annat vore en förolämpning mot både din och min intelligens.

    Du väljer naturligtvis själv om och när du skall raka dig, det är din kropp och ditt liv. Du har tidigare sagt att du rakar dig helt och hållet för din egen skull och inte ett dugg för min skull. Någonstans längs vägen i ditt liv har du trots allt valt att leva med mig. Du vet också att jag älskar när du gör det, särskilt den första dagen.

    Vi har situationen att den person du älskar och valt att leva med har en sak han älskar att du gör. I det läget gör du valet att alltid göra det vid tillfällen när han inte kan njuta av det tillsammans med dig. Att situationen är så kan vi inte bortse från.

    Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

    Jag vill nu direkt säga att jag är inte arg över detta, jag är bara genuint förvånad och undrande över vad du får ut av att alltid göra det vid dessa tillfällen?

    Jag kommer vara bortrest i arbete ungefär 5-6 dagar. Först kommer hon bli arg men jag hoppas att tiden själv kommer få henne att fundera lite. Fundera över hur hon hanterar saker. Fundera över hur viktiga vi är för henne.

    Vad tror ni? Flip eller flop? Hur skulle ni reagera över något som detta?

  • Svar på tråden Brev til min fru
  • ManligMan6
    Mimosa skrev 2013-01-21 15:56:50 följande:
    varför i brev form? Vågar du inte se din hustru i ögonen i säga helt ärligt vad du tycker och tänker? Rätt avtändande med en man som inte vågar stå upp för sig. Är du rädd för konsekvenskerna - vad din hustru kan tänkas säga - så du gör det fega alternativet och lämnar ett brev på hennes kudde och flyr fältet?

    Had jag fått ett brev på kudden av min man - och han åkte i väg innan jag han läsa det - kan jag säga att den lilla lust som låg och pyrde hade genast hamnat under ett tjockt lager permafrost.  

    Om frosten - långt senare hade tinat i vårt förhållande - hade jag , varje gång sex kom på tal, kommit ihåg brevet och orden och ganska omgående blivit avtänd igen.   Konsekvenserna av att vara feg och gömma sig bakom ett brev.

    Det ligger även något obehagligt i brevets absurda fascination vid hustruns rakande av könshår. det låter som om du för en loggbok över hennes personliga hygien. Vad mer bokför du? gångerna du fått en avsugning? om hon svalde eller ej? Tampong eller binda?

    När du skriver 

    Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?
     

    seriöst?   Vem vet - hon kanske funderar ...dra bladet över handleden...eller...venus berget....handleden.....venusberget.
    Du verkar ju inte ha fattat någonting! TS, säger ju att frun bara blir sur och vägrar diskutera. Då är det väl bättre att hon får ta in det i den takten hon själv vill och tänka efter. Låter lite som du är som TS fru själv i ditt svar!
  • MissFine
    Kajsagumman skrev 2013-01-22 10:38:32 följande:
    Jovisst, vi kan såklart bli eniga om att det är en negativ spiral vi har fatt i här. 

    Kvinnan har ett problem -> ger inte sex -> mannen blir frustrerad -> får ännu mindre sex ->mannen känner sig bortvald -> kvinnan känner sig oförstådd osv..

    Igen, man måste ta fatt i problemet i botten - som är antagligen ett problem som ligger hos kvinnan, det är ju hon som valt bort sexet som en konsekvens av hennes problem. Att fokusera på något av de andra sakerna i kedjan gör bara att kedjan kör vidare i nya former. Roten till allt ont - det är den de skall ha fatt i.

    Och jo visst, det är bådas ansvar. Kvinnan borde tala klarspråk med sin man. Så fungerar det bara inte oftast i verkligheten. Är det rättvist? Antagligen inte. Men igen, om mannen vill ha sex och lösa detta - så måste han krypa till korset. Tänk Eddy Murphys Raw "WHAT HAVE YOU DONE FOR ME LATELYYYY??!"

    Det är det det alltid handlar om. Mannen får inget sex, så länge han inte tar hand om kvinnans känslor.  
    Jag håller med dig. Det är oftast mycket svårt att, ens för sig själv, erkänna var i problemet ligger. Viktigt i sammanhanget är ju att inte fokusera på att det är HON som är fel/problemet, utan att VI har ett gemensamt problem. För säkert finns det mer bakom än att hon bara tappat lusten. Och HAN behöver visa, om och om igen, hur mycket han älskar henne (utan krav på sex).

    Hoppas TS lyckas nå fram.
  • ManligMan6
    jashrinah skrev 2013-01-21 20:02:50 följande:
    skriv ett riktigt upphetsande "kärleksbrev" till henne istället ! <3 

    Är väl som att kasta ägg på en teflonpanna....
  • ManligMan6
    Anonym skrev 2013-01-22 10:24:10 följande:
    Problemet är inte lika mycket att "varför får jag inte ha sex med min fru" utan snarare "varför vill inte min fru ha sex med mig?" .. förstår du hur tärande det är för självförtroendet och självkänslan? Att ligga i sängen och känna sig som en snuskig och kåt hund, smutsig. Att vilja göra något fint med den man älskar men att den man älskar bara tycker att man är jobbig som vill göra något helt naturligt? 
    Tja vissa assexuella har ingen förståelse för att alla inte kan tänka sej att leva som bror och syster i ett förhållande....
  • Mannen 58

    1. Bra att skriva brev om ni inte lyckats prata om bristen på närhet, intimitet och sex.

    2. Skippa all i brevet som har med rakning att göra. Du projicerar dina behov och dina fantasier på fel saker.
        Det är som att börja önska att en kvinna ska ha långa läderstövlar på sig i sängen innan man ens kan komma fram
        till om man ska ha sex eller inte.

    3. Fokusera på att du älskar henne och att du vill leva ett fullvärdigt liv med henne.

    4. Om du misstänker så fråga henne rakt ut om hon är otrogen.

    5. Om hon är ångerfull eller förändringsbenägen så ta det lugnt och fråga henne i lugn ton hur hon rent konkret vill förbättra bidra till att förbättra ert samliv.
    EX. Hur ofta tycker du att vi ska ha sex för att vi ska kunna säga att vi har ett bra sex liv.
    Vad tycker du skulle kunna göra vårt sex liv rikare?
    Vad tycker du att jag ska göra rent konkret för att du ska vilja ha sex oftare?
    Vad tänder du på rent konkre? vet du vad jag tänder på rent konkret?

    6. Handen på hjärtat! Är det något i ert liv som belastar just ert liv hårdare som speciellt hon lider av?
    Är hon mycket ensam hemma när du är iväg och arbetar+
    Har hon huvudansvaret för hemmet och barnen då vilket kan bidra till hennes motvilja?

    7. Har du varit otrogen? Otrohet kan sätta svåra spår i kvinnor som sitter i för alltid.

    8. jag tycker att det var bra att du tog upp dina problem i ditt brev.
    Så du SUNKTANDE som du skrev, skriv och berätta hur det gick!

    VI ÄR SÅ NYFIKNA FÖR DU ÄR INTE ENSAM I DIN SITUATION SKA DU VETA. 

  • Anonym (kännerigendetta)

    ""Och kom igen... sen när är kvinnor egentligen särskilt bra på att säga vad de egentligen menar? Eller kanske ens vet vad de menar? Män är från Mars och kvinnor är från Venus""

    ""Kvinnor förväntar sig ofta att det är mannen som skall "förstå" eller "fatta hinterna" eller själv säga nåt. Om man liksom själv skall behöva säga nåt - så är det inte värt nåt liksom (säger inte att detta är rätt, bara att det brukar vara så). ""

    Jag kan inte säga att du har fel med att det är så för många. För det vet inte jag.
    Men jag blir så ledsen när jag läser sånt. Här har jag slitit som ett djur hela min karriär och skol-tid för att bevisa att jag som kvinna klarar mig lika bra i en mansdominerad värld som männen själva. Sen går folk runt med den attityden. Det kommer ju aldrig bli jämställt här i välden. Fy fan jag har hela livet kvar att leva. Hoppas det dör ut med en äldre generation eller nått. Lär inte era barn det tack. För det är dom jag åker ut till och ska hjälpa sen i mitt yrke.

    Folk tror att det handlar om styrka. I mitt arbete kan du se ut nästan hur som helst för det finns hjälpmedel för det mesta. Det stora problemet har varit att männen har oftast haft samma synsätt som du. Vägrat prata med en för dom känner sig obekväma med vad man kan ha att säga. Att man inte ska gå ihop "för att jag är kvinna" .

    Varför skulle vi vara mer snurriga i huvudet än män? Har inte dom också kemikalier som utsöndras i kroppen och får en att känna saker? Vad jag har lärt mig så skiljer inte kroppen så mycket på det området. Men vad vet jag.

    Men jag VET dock en sak. Hur man väljer att bete sig, är alltid upp till var och en. Har inte det minsta med kön att göra.

    Så jag tar det nästan som en pik att du ser på "kvinnor" på det sättet. Jag är lika tydlig som min sambo, min far och min syster. Som alla jobbar med service eller är chefer. Som chef kan man inte luddra skit ut till män/kvinnor på fabriksgolvet eller ändra sig stup i ett. Det har jag haft manliga chefer som gjort. Men INTE en enda kvinna btw...Även om dom garanterat också finns. För vi är individer.

    Nu är vi helt ute från ämnet egentligen. Men jag kan inte låta bli att ta en djup suck.

    Anar att du inte läst min historia högre upp, för du skriver lite likadant. Så där har jag inget att tillägga. Jadu Kajsagumman, vi kan väl enas om att vi egentligen inte har en jädra aning, utan bara vill "brainstorma" för att kanske kunna kläcka något som kan vara rätt? =) Till och med kanske lära oss något om oss själva?

    Alla är vi olika individer. Vissa liknar varann och andra är helt olika.

  • de Robespierre
    ManligMan6 skrev 2013-01-22 10:50:02 följande:
    Tja vissa assexuella har ingen förståelse för att alla inte kan tänka sej att leva som bror och syster i ett förhållande....
    Nyfiken frågar vad du bygger detta påstående på? Det är väl snarare tvärtom att många asexuella tvekar på att gå in i ett förhållande eftersom de vet att partnern kommer att förvänta sig sex någon gång och problemet är just att  asexuella aldrig har känt sexuell attraktion till någon person. Därför brukar de vilja vara extra tydliga från början vad som gäller.
  • Mimosa
    ManligMan6 skrev 2013-01-22 10:39:36 följande:
    Du verkar ju inte ha fattat någonting! TS, säger ju att frun bara blir sur och vägrar diskutera. Då är det väl bättre att hon får ta in det i den takten hon själv vill och tänka efter. Låter lite som du är som TS fru själv i ditt svar!

    Det är inte konstigt om hon blir sur inte vill diskutera - man får anta att mannen pratar som hans skriver.  Vilken kvinna går igång på Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

    TS uppvisar en obehaglig metrosexuell mjukhet blandand med freudiansk pseudo fascination av att hon rakar bort pubishåren. 

    "hemmaspa" kan vara en omskriving för en lesbiskkärleksaffär. TS fru kanske har upptäckt att hon känner djupare kännslor för "vänninan" än sin man. Därav hennes attityd mot TS.   Hon kanske - för första gången i sitt liv - upplever riktig kärlek, äkta känslor och därmed finner hon sin man (TS) motbjudande. Under "hemmaspa" besöken är det kanske någon annan som rakar henne?

    .
  • Anonym
    ManligMan6 skrev 2013-01-22 10:50:02 följande:
    Tja vissa assexuella har ingen förståelse för att alla inte kan tänka sej att leva som bror och syster i ett förhållande....
    Nej, det är helt sjukt. Då får de hitta någon annan som är asexuell då så blir alla glada. 
  • Kajsagumman
    Anonym (kännerigendetta) skrev 2013-01-22 11:06:50 följande:
    ""Och kom igen... sen när är kvinnor egentligen särskilt bra på att säga vad de egentligen menar? Eller kanske ens vet vad de menar? Män är från Mars och kvinnor är från Venus""

    ""Kvinnor förväntar sig ofta att det är mannen som skall "förstå" eller "fatta hinterna" eller själv säga nåt. Om man liksom själv skall behöva säga nåt - så är det inte värt nåt liksom (säger inte att detta är rätt, bara att det brukar vara så). ""

    Jag kan inte säga att du har fel med att det är så för många. För det vet inte jag.
    Men jag blir så ledsen när jag läser sånt. Här har jag slitit som ett djur hela min karriär och skol-tid för att bevisa att jag som kvinna klarar mig lika bra i en mansdominerad värld som männen själva. Sen går folk runt med den attityden. Det kommer ju aldrig bli jämställt här i välden. Fy fan jag har hela livet kvar att leva. Hoppas det dör ut med en äldre generation eller nått. Lär inte era barn det tack. För det är dom jag åker ut till och ska hjälpa sen i mitt yrke.

    Folk tror att det handlar om styrka. I mitt arbete kan du se ut nästan hur som helst för det finns hjälpmedel för det mesta. Det stora problemet har varit att männen har oftast haft samma synsätt som du. Vägrat prata med en för dom känner sig obekväma med vad man kan ha att säga. Att man inte ska gå ihop "för att jag är kvinna" .

    Varför skulle vi vara mer snurriga i huvudet än män? Har inte dom också kemikalier som utsöndras i kroppen och får en att känna saker? Vad jag har lärt mig så skiljer inte kroppen så mycket på det området. Men vad vet jag.

    Men jag VET dock en sak. Hur man väljer att bete sig, är alltid upp till var och en. Har inte det minsta med kön att göra.

    Så jag tar det nästan som en pik att du ser på "kvinnor" på det sättet. Jag är lika tydlig som min sambo, min far och min syster. Som alla jobbar med service eller är chefer. Som chef kan man inte luddra skit ut till män/kvinnor på fabriksgolvet eller ändra sig stup i ett. Det har jag haft manliga chefer som gjort. Men INTE en enda kvinna btw...Även om dom garanterat också finns. För vi är individer.

    Nu är vi helt ute från ämnet egentligen. Men jag kan inte låta bli att ta en djup suck.

    Anar att du inte läst min historia högre upp, för du skriver lite likadant. Så där har jag inget att tillägga. Jadu Kajsagumman, vi kan väl enas om att vi egentligen inte har en jädra aning, utan bara vill "brainstorma" för att kanske kunna kläcka något som kan vara rätt? =) Till och med kanske lära oss något om oss själva?

    Alla är vi olika individer. Vissa liknar varann och andra är helt olika.
    Intressant diskussion det här. Jag vill starta med att säga att jag själv inte är en av dessa kvinnor. Jag talar alltid klarspråk med min man, och är själv kvinlig chef - och talar också alltid klarspråk på jobbet. Jag vet vad jag vill och vad jag menar. Så min man behöver aldrig gissa. 

    MEN däremot så tycker jag att jämställdshetsdebatten är helt snedvriden i Sverige. Att vara jämställd handlar inte om att vara SAMMA. Kvinnor och män kommer aldrig vara samma.

    Det finns flera stora generella skillnader mellan män och kvinnor, och de saker jag beskriver anser jag vara en av de generella skillnaderna. Män är ofta lite mer svarta och vita, mer lösningsbetingade. Kvinnor är mer omkring konsensus och känslor. Många kvinnor är inte särskillt bra på att handla och prata utan känslor, och har ofta svårt att snacka klarspråk med sina män. Många män är inte in touch med sina känslor alls. 

    Det anser jag. Detta är såklart en generalisering. Men jag anser det, och jag tycker ofta att kvinnor skjuter sig själva i foten just på grund av att de provar att vara SAMMA som männen, eller vill att männen skall vara SAMMA som oss. Det betyder INTE i min värld att vi inte är lika värda. Vi är bara annorlunda. Och det kommer vi alltid att vara.

    Jämställdhet för mig betyder nämligen mycket att folk just får lov att vara individer, både på gott och ont. Att kvinnor skall få vara kvinnor, och män skall få vara män. Eller omvänt, om de nu då gärna vill det. De får göra vad fan de vill. Men det betyder inte alltid att alla kvinnor vill vara chefer. Det betyder lika mycket att de kvinnor som vill vara hemmagående också skall få lov att vara det!  På samma sätt betyder det inte att alla män skall vara hemmagående, om de hellre vill arbeta. De skall bara ha möjligheten till att vara det om de vill. 
Svar på tråden Brev til min fru