Anonym (sunktande)

Äldre 19 Jan 17:53

347 svar

Brev til min fru

Hej alla!

Jag är i samma sits som många andra här på FL. Vi har ett bra förhållande på alla andra plan än i sängen. Där är det dött. Jag har provat en del men som många andra man läst om här vill hon bara vara i fred och svarar med ilska. Nästa vecka skall jag åka bort och funderar på att lägga ett brev på hennes kudde och se vilken respons det blir.

Hej älskade!

Nu är jag framme i X och kanske även börjat jobba. Jag kommer förodligen hem igen på X eftermiddag.

Hoppas du mår bra och får en bra vecka. Jag älskar dig otroligt mycket. Jag gör vad jag kan för att verka helt oberörd över att vi inte har något sexliv alls. Inom mig händer desto mer, men jag gör som sagt vad jag kan. Jag anser inte riktigt att ha noll sexuellt liv tillsammans är att gå halva vägen var för att lösa detta, men då det är den som inte vill som har makten kan jag inte göra något åt det.

Mina val är i stället hur jag skall ta mig igenom detta utan den gemenskap och självkänsla ett sexuellt liv med sin fru ger. Mina val i detta är A) Skilja mig B) Runka mig igenom det C) Döda alla sexuella känslor i kroppen D) Hitta någon annan att ha sex med så länge. Då du är stjärnan i mitt liv och den jag vill dö tillsammans med låter ingen av dem särskilt tilltalande. Jag kan ett tag använda mig av B men jag vill inte att det skall vara huvudnäringen i mitt sexliv. Det vill jag att du och jag tillsammans skall vara.

En sak vill jag att du över helgen funderar på, och det har att göra med dina intimrakningar och när du väljer att göra dem. Jag skulle mycket gärna sitta framför dig och prata men det går inte eftersom du bara blir arg, och då kommer inget ur samtalet.

Vi hade sex med varandra senast den 30 december, och sen åkte jag till X för arbete i några dagar. Samma kväll som jag åkte rakade du dig för första gången på mycket länge. En vecka efter det när barnen var här åkte du till X för "hemmaspa" och när du kom hem var du helt nyrakad. Senaste helgen var barnen hos oss igen och då åkte du till X igen för lite "hemmaspa". När du kom hem var du helt nyrakad. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett medvetet val. Du väljer att göra det när barnen är här eller när jag skall bort. Att säga något annat vore en förolämpning mot både din och min intelligens.

Du väljer naturligtvis själv om och när du skall raka dig, det är din kropp och ditt liv. Du har tidigare sagt att du rakar dig helt och hållet för din egen skull och inte ett dugg för min skull. Någonstans längs vägen i ditt liv har du trots allt valt att leva med mig. Du vet också att jag älskar när du gör det, särskilt den första dagen.

Vi har situationen att den person du älskar och valt att leva med har en sak han älskar att du gör. I det läget gör du valet att alltid göra det vid tillfällen när han inte kan njuta av det tillsammans med dig. Att situationen är så kan vi inte bortse från.

Det jag undrar över är vad som går genom ditt huvud när du sitter med rakhyveln i handen och precis skall börja använda den?

Jag vill nu direkt säga att jag är inte arg över detta, jag är bara genuint förvånad och undrande över vad du får ut av att alltid göra det vid dessa tillfällen?

Jag kommer vara bortrest i arbete ungefär 5-6 dagar. Först kommer hon bli arg men jag hoppas att tiden själv kommer få henne att fundera lite. Fundera över hur hon hanterar saker. Fundera över hur viktiga vi är för henne.

Vad tror ni? Flip eller flop? Hur skulle ni reagera över något som detta?

Anonym (xx)

Äldre 22 Jan 18:31

#301

Om vi kan lämna genusdebatten, för TS problem är lika vanligt åt andra hållet och har inte med kön att göra. Hur går det TS?

Anonym

Äldre 23 Jan 07:43

#302

Jag är väldigt nyfiken på att veta hur det går för TS och hans fru! Av omtanke :)

Kajsagumman

Äldre 23 Jan 09:24

#303

Mimosa skrev 2013-01-22 16:36:42 följande:

Vad har det med TS att göra om hans hustru betar i en annan hage? Otrohet är inte att kränka någons äganderätt - för vi äger inte varandra. Man kan bli ledsen och sårad av att ens partner är otrogen.

Om min man var otrogen så skulle det inte ha något med mig att göra - det handlar om något mellan min man och en annan kvinna. Jag har i grund och botten igen ägande rätt till min mans känslor. Han är fri att göra som han vill. Därmed är det inte sagt att jag vill att han ska vara otrogen. Jag hoppas att vår vigsel och våra barn och vårt liv tillsammans är tillräkligt för att han ska vara trogen.

Med samma resonemang är jag fri att följa mina känslor, mina behov - något som min man respekterar. Han vill naturligtvis att jag också ska vara trogen. Men vem vet vart känslorna far i framtiden?

Konsekvenserna av otrohet - moderna prata-ut-i-soffan människor - kan gräva fram alla möjliga konsekvenser men i slutändan handlar det om att leva med någon eller utan någon. Man ska inte vara beroende av sin partner - vare sig känslomässigt, sexmässigt eller ekonomiskt.

Oftas är det inte otroheten isäg - utan beroendet av en person - som orsakar de värsta konsekvenserna otrohet. Frihethet inom äktenskapet är det svåraset att uppnå och -tyvärr - något som försvåras av vår moderna ide om gemenskap (för att inte tala om jämnställhet). Trots att två människor går samman och skapar något gemensamt (hem och familj) så vad de får ut av det här högst individuellt. Den gläde jag känner för en sak är inte samma typ av glädje (eller någon annan känsla) som min man får - trots att det är en upplevelse vi delat på.

Kärlek är som humor - det man skrattade åt när man var 14 är inte lika roligt när man är 24 och är bara pinsamt när man är 34. Precis som den pojkvän man var så förälska i när man var 14 vill man bara glömma när man är 24 och när man är 34 är man innerligt glad att man gifte sig med honom.

Männsikor är inte "färdigväxta" bara för att vi blir myndiga, vi är inte "färdigutvecklade" bara för att vi har villa och volvo. Hela livet växer och förändras vi - life long learning. Det gälla bara att dela livet med någon som "växer i samma takt". TS och hans hustru går nog i otakt.

Vilken....speciell hållning.

Får jag fråga hur länge dig och din man har varit tillsammans, om ni har gemensamma barn, samt om någon av er varit otrogna och hur fördelningen ekonomiskt ser ut hos er (inte i kronor och ören, men procentuellt sett)?

Madraykin

Äldre 23 Jan 09:46

#304

Mimosa skrev 2013-01-22 16:36:42 följande:

Vad har det med TS att göra om hans hustru betar i en annan hage? Otrohet är inte att kränka någons äganderätt - för vi äger inte varandra. Man kan bli ledsen och sårad av att ens partner är otrogen.

Om min man var otrogen så skulle det inte ha något med mig att göra - det handlar om något mellan min man och en annan kvinna. Jag har i grund och botten igen ägande rätt till min mans känslor. Han är fri att göra som han vill. Därmed är det inte sagt att jag vill att han ska vara otrogen. Jag hoppas att vår vigsel och våra barn och vårt liv tillsammans är tillräkligt för att han ska vara trogen.

Med samma resonemang är jag fri att följa mina känslor, mina behov - något som min man respekterar. Han vill naturligtvis att jag också ska vara trogen. Men vem vet vart känslorna far i framtiden?

Konsekvenserna av otrohet - moderna prata-ut-i-soffan människor - kan gräva fram alla möjliga konsekvenser men i slutändan handlar det om att leva med någon eller utan någon. Man ska inte vara beroende av sin partner - vare sig känslomässigt, sexmässigt eller ekonomiskt.

Oftas är det inte otroheten isäg - utan beroendet av en person - som orsakar de värsta konsekvenserna otrohet. Frihethet inom äktenskapet är det svåraset att uppnå och -tyvärr - något som försvåras av vår moderna ide om gemenskap (för att inte tala om jämnställhet). Trots att två människor går samman och skapar något gemensamt (hem och familj) så vad de får ut av det här högst individuellt. Den gläde jag känner för en sak är inte samma typ av glädje (eller någon annan känsla) som min man får - trots att det är en upplevelse vi delat på.

Kärlek är som humor - det man skrattade åt när man var 14 är inte lika roligt när man är 24 och är bara pinsamt när man är 34. Precis som den pojkvän man var så förälska i när man var 14 vill man bara glömma när man är 24 och när man är 34 är man innerligt glad att man gifte sig med honom.

Männsikor är inte "färdigväxta" bara för att vi blir myndiga, vi är inte "färdigutvecklade" bara för att vi har villa och volvo. Hela livet växer och förändras vi - life long learning. Det gälla bara att dela livet med någon som "växer i samma takt". TS och hans hustru går nog i otakt.

Bra sagt! Hur vi upplever våra relationer bygger ofta - enligt mig - på hur vi tillfredsställer varandras behov, vare sig det är en mor-dotter relation, knegare-chef, vänskap, kärlek etc. De behov jag har idag är annorlunda de behov jag hade för 10 år sedan, vissa av dem annorlunda de jag hade bara för 1 år sedan. För att en kärleksrelation ska fungera - eller vilken relation som helst - är det viktigt att vi fortsätter möta varandras behov, och är såpass öppna och mottagliga för varandra så vi kan inse att de är föränderliga.

Mimosa

Äldre 23 Jan 11:04

#305

Kajsagumman skrev 2013-01-23 09:24:51 följande:

Vilken....speciell hållning.

Får jag fråga hur länge dig och din man har varit tillsammans, om ni har gemensamma barn, samt om någon av er varit otrogna och hur fördelningen ekonomiskt ser ut hos er (inte i kronor och ören, men procentuellt sett)?

den 17:e bröllopsdagen firas i år och vi har en flock gemensamma barn. otrohet har inte varit aktuellt - varken förmig eller min man. däremot har vi alltid varit öppna med att tillåta "socialt flörande" i vårt förhållande. Svårt att förklara men att vi i sociala sammanhang inte håller ett vakande öga - inget revirmarkerande. Men det är trevligt -för oss båda - att få upperksamhet av andra (känna sig utvald under några timmar) och det är eggande att se hur vissa kvinnor attraheras av min man (den visuella bekräftelsen jag får av att se hur andra kvinnor finner min man attraktiv och åtråvärd är för mig härlig - min man får samma känsla av välbehag då han märker att andra män visar intresse förmig). Men när kvällen är slut är det i den gemensamma sängen vi kryper ner i. Ja, ekonomi, vad kan jag säga. varken min man eller jag har varit konsumptionskåta eller karriärkåta (att sätta karriär i första rummet gör det svårare att "växa tillsammans" skapar en tillvaro där man lever i otakt.) och gjort allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi har aldrig haft en "familjebudget" vi har aldrig gjort en medveten fördelning av vår ekonomi. Vi jobbar båda, har bra lön ioch gemensamt betalar vi för vårt livtillsammans - men vem som betalar vad, när, och hur mycket är inget vi bokför. vår atttityd är att i slutändan så har all på ett eller annat sätt bidragit till att göra "vårt liv" så trevligt och roligt som möjligt. Det är inte destinationen som är det viktiga utan resan dit - och alla vet att en planerad resa är aldrig lika givande som en oplanerad. (hoppas inte du blev uttråkad av att få en inblick i min livsfilosofi)

Anonym

Äldre 23 Jan 12:15

#306

Mimosa skrev 2013-01-23 11:04:55 följande:

den 17:e bröllopsdagen firas i år och vi har en flock gemensamma barn. otrohet har inte varit aktuellt - varken förmig eller min man. däremot har vi alltid varit öppna med att tillåta "socialt flörande" i vårt förhållande. Svårt att förklara men att vi i sociala sammanhang inte håller ett vakande öga - inget revirmarkerande. Men det är trevligt -för oss båda - att få upperksamhet av andra (känna sig utvald under några timmar) och det är eggande att se hur vissa kvinnor attraheras av min man (den visuella bekräftelsen jag får av att se hur andra kvinnor finner min man attraktiv och åtråvärd är för mig härlig - min man får samma känsla av välbehag då han märker att andra män visar intresse förmig). Men när kvällen är slut är det i den gemensamma sängen vi kryper ner i. Ja, ekonomi, vad kan jag säga. varken min man eller jag har varit konsumptionskåta eller karriärkåta (att sätta karriär i första rummet gör det svårare att "växa tillsammans" skapar en tillvaro där man lever i otakt.) och gjort allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi har aldrig haft en "familjebudget" vi har aldrig gjort en medveten fördelning av vår ekonomi. Vi jobbar båda, har bra lön ioch gemensamt betalar vi för vårt livtillsammans - men vem som betalar vad, när, och hur mycket är inget vi bokför. vår atttityd är att i slutändan så har all på ett eller annat sätt bidragit till att göra "vårt liv" så trevligt och roligt som möjligt. Det är inte destinationen som är det viktiga utan resan dit - och alla vet att en planerad resa är aldrig lika givande som en oplanerad. (hoppas inte du blev uttråkad av att få en inblick i min livsfilosofi)

Wow, det här är verkligen något jag ska ta till mig. Jag skulle verkligen njuta av att få den uppmärksamheten även om jag har noll intresse för andra kvinnor, och jag skulle absolut gilla att se andra karlar tråna efter min kvinna.. så länge ingenting hände och vi gick hem tillsammans sen och hade lite kul. Frågan är om hon är av samma åsikt bara.. :)

Kajsagumman

Äldre 23 Jan 13:05

#307

Mimosa skrev 2013-01-23 11:04:55 följande:

den 17:e bröllopsdagen firas i år och vi har en flock gemensamma barn. otrohet har inte varit aktuellt - varken förmig eller min man. däremot har vi alltid varit öppna med att tillåta "socialt flörande" i vårt förhållande. Svårt att förklara men att vi i sociala sammanhang inte håller ett vakande öga - inget revirmarkerande. Men det är trevligt -för oss båda - att få upperksamhet av andra (känna sig utvald under några timmar) och det är eggande att se hur vissa kvinnor attraheras av min man (den visuella bekräftelsen jag får av att se hur andra kvinnor finner min man attraktiv och åtråvärd är för mig härlig - min man får samma känsla av välbehag då han märker att andra män visar intresse förmig). Men när kvällen är slut är det i den gemensamma sängen vi kryper ner i. Ja, ekonomi, vad kan jag säga. varken min man eller jag har varit konsumptionskåta eller karriärkåta (att sätta karriär i första rummet gör det svårare att "växa tillsammans" skapar en tillvaro där man lever i otakt.) och gjort allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi har aldrig haft en "familjebudget" vi har aldrig gjort en medveten fördelning av vår ekonomi. Vi jobbar båda, har bra lön ioch gemensamt betalar vi för vårt livtillsammans - men vem som betalar vad, när, och hur mycket är inget vi bokför. vår atttityd är att i slutändan så har all på ett eller annat sätt bidragit till att göra "vårt liv" så trevligt och roligt som möjligt. Det är inte destinationen som är det viktiga utan resan dit - och alla vet att en planerad resa är aldrig lika givande som en oplanerad. (hoppas inte du blev uttråkad av att få en inblick i min livsfilosofi)

Hmm.. jag är själv på 8e året med min man. Vi är heller inte på något sätt svartsjuka. Min man är aldrig svartsjuk och är helt klart på samma sätt att han tycker bara det är trevligt när han ser andra män tittar på mig. Gör han stolt. Vilket jag också tycker är kul såklart, jag tycker också om en god oskyldig flört för min egna skull. Omvänt så känner jag mig inte hotad om kvinnor pratar med han, och skulle heller aldrig bli sur över det. Men jag skulle kanske heller inte säga att jag "njuter" av det på samma sätt som du beskriver.

Ekonomsikt köper jag. Jag är heller inte ekonomiskt beroende av min man, eller omvänt. Vi har ingen genomtänkt gemensam ekonomi på det sättet heller. Det tycker jag också är viktigt, att man har sina egna pengar som man själv bestämmer över. Man behöver inte vara en enhet i allt. Vi bestämmer heller inte över varandra. Vill han åka på skidsemester med polarna är det fint, och omvänt. Vi har såklart gemensamma ansvarsområden vi hänger upp på varandra i förhållande till vårt gemensamma liv och vår son, men allt som ligger utanför de ramarna hjälper vi varandra med att uppfylla. Vi har också karriärambitioner gemensamt - och går därför hand i hand där kan man säga, och förstår och stöttar varandra i det.

Men jag kan inte riktigt se hur den typen av öppenhet och frihet går till att du säger "Vad har det med TS att göra om hans hustru betar i en annan hage?"...

Jag antar att jag bara inte helt köper att det du skriver är 100% möjligt på något sätt. Jag tänker exempelvis att du hade blivit enormt sårad om din man efter 17 år varit otrogen och inte helt i verkligheten hade kunnat uttöva ditt mantra om att "det inte har något med dig att göra" eller att det inte hade fått några speciella konsekvenser för dig för att "du inte är beroende av han".

Jag undrar mig över hur man inte kan vara beroende till viss del av någon som man varit tillsammans med i 17 år. Du skriver "varken känslomässigt eller sexmässigt". Om han är en den enda du älskat och haft sex med i 17 år, så verkar det ju enormt naivt på något sätt att påstå?

missL

Äldre 23 Jan 13:12

#308

Känns som att diskussionen på TS problem spårat ur nu en hel del....

TS: Hur går det det???

Ceasar

Äldre 23 Jan 13:18

#309

Detta har blivit en lång tråd som har grenat ut sig i flertalet ämnen. Jag hoppas att många fått känna att de får ge sin åsikt och jag hoppas att många hittat tips till dem själva.

Problemet med långa trådar är att de flesta läser TS första inlägg (helt naturligt) och sen typ den sida de kommer in på, för vem orkar läsa 306 inlägg? Det gör att kommentarer blir färgade av det senaste som skrivits och växer sedan bort från det TS har kommenterat längs vägen. Det kan man se när det många gånger frågats om vem X är och frågats om ifall jag gör något i hemmet, osv.

X är en kompis, det skulle inte ge något mer om jag skrev Karin eller Maria. Jag sköter det mesta i hemmet. Detta trots att vi arbetar lika mycket. Jag tror inte att hon är otrogen.

För min egen del har jag läst flera inlägg jag tycker är otroligt bra, men också några som är helt kass. Många som är helt kass, om ni ursäktar.

Jag är i tron att alla skulle vilja ha ett passionerat sexliv med sin make/maka. Jag förstår att vägen dit kan vara lång om inte omöjlig, men fick man välja skulle de flesta välja passionen.

Några av mina favoriter här på FL har kommenterat. Detta är klarsynta människor som även de ibland missförstått saker, inte läst mellan raderna. Mellan raderna? Skriv i klartext då! Förlåt, jag glömde att det är bara kvinnor som får skriva och tala mellan raderna. Vi män skall prata i klartext.

Jag skall ge ett exempel och det är intimrakningen. Många har fastnat där. Visst, jag älskar intimrakning. Min fru gjorde det redan långt innan jag visste vem hon var. Jag gör det också. Det känns renligt och dessutom har min fru sagt att hon tycker om att jag gör det. För mig dubbel glädje. Men det handlar egentligen inte om det utan det är symbolik, det handlar om respekt och hänsyn. Problemet många har är att en man vill att en kvinna skall göra något för mannen. Skjut mig nu, men det är ju (nästan) alltid mannen som skall ta hänsyn till kvinnan. Vi ska känna av, se till att allt är ordnat, se till att allt är avlastat, se till att vi inte är för påträngande, se till att vi inte för tydligt visar att vi är galet kåta idag, läsa mellan raderna, osv... Ni kvinnor, hur stort ansvar tycker ni att ni har för att livet i ett förhållande skall fungera?

Hur vet jag då att hon har rakat sig? Ursäkta? Jag har väl ögon att se med. Vi vågar visa oss nakna för varandra.

Det är klart att min fru får intimraka sig när hon vill. Men av de kanske 26-52 ggr per år hon gör det, var ligger faran att göra det någon gång för min skull? Var ligger faran i ett förhållande att göra något då och då enkom för den andras skull? Det är ju faktiskt så att skall man ge något till den man älskar och lever med är det bättre att ge något den andra vill ha än något man själv vill ha. Jag tar ett kontroversiellt exempel. Om jag en gång i veckan ger in fru en helkroppsmassage (utan sex efteråt och utan krav på sex) för det är otroligt avslappnande och skönt för henne. Även om jag inte är vansinnigt förtjust i att ge massage i 45-60 minuter gör det ändå. Jag får glädje av att min fru tycker om det. Min fru känner inom sig att hon vill ge något tillbaka till mig, och erbjuder mig en massage. Men nu kanske det är så att få massage inte är avslappning för mig, istället vill jag att hon under 10 minuter sätter sig på sängkanten och runkar av mig. Inte har penetrerande sex eller suger av, utan med handen runkar av. Detta skulle ge mig en enorm avslappning. Om jag nu ger henne massagen (vilket är vad hon vill ha) är det då fel av mig att be om avrunkningen (då det är det som ger mig avslappning)?

För övrigt är hon inte trött på att alltid vara själv eftersom jag reser så mycket i jobbet (som någon fick det till). Jag kommer resa mycket under februari. Stor skillnad.

Efter att ha följt denna tråd och andra bestämde jag mig för att i detta läge inte lämna något brev som handlar om problem. Istället lämnade jag bara en bukett rosor (i en vas) på köksbordet tillsammans med ett kort där jag skrev att hon är det bästa som hänt mig i livet.

Anonym (Gladlynt man)

Äldre 23 Jan 13:28

#310

Ceasar skrev 2013-01-23 13:18:21 följande:

Efter att ha följt denna tråd och andra bestämde jag mig för att i detta läge inte lämna något brev som handlar om problem. Istället lämnade jag bara en bukett rosor (i en vas) på köksbordet tillsammans med ett kort där jag skrev att hon är det bästa som hänt mig i livet.

Skitbra! Blev rörd när jag läste det

Brev til min fru

INNEHÅLL