September2009 skrev 2013-09-21 13:10:18 följande:
Nu så några minuter över, är så trött de få stunder jag har för mig själv och inte har massa saker som måste göras att jag knappt orkar få ner något att skriva. Vill gärna va lite social emellanåt, sån omställning att ha två små barn, tycker man det är ett heltidsjobb med ett barn så vänta bara ;) Det är väl inte så mycket fysiskt mera psykiskt. Igår efter några timmar i slottskogen och i väntan på bussen hem satte jag nästan hjärtat i halsgropen när fyraåringen klivit på och satt sig på fel buss. Sånt ska man ju liksom ha 100% koll på, vart man har sina småttingar. Han slänger alltid om siffrorna och när jag säger att vi ska med buss 25 och så kommer nr 52 så är han supersnabb och hoppar på den när jag står med ryggen mot och har uppmärksamheten riktad mot lillebror. Det var i sista sekunden att jag ser att han sitter på bussen och hann ropa på honom! Sen när rätt buss kommer är jag säker på att jag har honom med mig och medans jag grejar med barnvagnen försvinner grabben igen.. han brukar alltid sätta sig nära där vagnen står men nu var det så mycket folk på bussen så han hade stuckit längst fram i den långa bussen och jag var längst bak, innan jag hittade honom hann alla möjliga tankar passera i skallen..
Jag föredrar verkligen att ta bilen när han kan vara så här oberäknelig..
På torsdag är han på dagis mellan 9-14 så jag skulle kunna komma även om jag inte har bilen, maken vill bara cykla till jobbet om det är bra väder, men det tar 45 min med buss och bara 15 med bil. Kan nog säga att jag kommer iaf på torsdag, ska bli kul!
Får lägga in mig i listan när jag sitter vid datorn.
Jag har ett band runt handtaget på vagnen. (visade jag dig ddet, sist vi sågs?). Är vi på stan, så SKA sonen hålla i det. Är man på en stor busshållplats så sitter man antingen på en bänk, eller håller i bandet. Säg bara att sånna är reglerna. inga andra alternativ finns. Joel vet att det är du som bestämmer. Prata med honom innan ni åker om hur viktigt det är. Och VARFÖR det är viktigt. Han är smart, han förstår, bara du förklarar för honom, och påminner honom.
Nog för att fyraåringar är oberäkneliga, men dom gör det inte för att vara elaka, utan mer av tanklöshet. Så testa att prata redan innan om hur viktigt det är att han stannar hos dig, när ni är på stan. Och påminn ofta, så kanske han tänker sig för nästa gång, innan han springer iväg.