Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)
Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)
Finns det fler? 
Se till att få ensam vårdnad då så hon inte kan vara med barnen innan/om hon mår bra
Nu kom hon hem en sväng o börjadr på en gång nu ska vi flytta ner hennes grejer imorgon till hennes lägenhet o vi ska leva särbomen et kommer intr funka efter som hon gör va hon vill o skiter i barnen och sen litar jag inte på att hon inte bjuder dit massa killar. Känns som hon bara vill jär ifrån o börja om för det inte va som hon tänkte sig mrd barn o familj.
Stör mig på att hon tror att hon kan komma med krav när det är hon som gjort fel o skiter i allt hon vet ju själv att jag har barnen för hon inte klarar av dom så då kan hon göra som hon vill för jag tar ju hand om allt åt henne psyket va jag dom fick ringa barnen får jag ta själv för hon inte mår bra men det har hon ju aldrig gjort.tror hon vill leva livet bara nu
Hej! Jag har en svägerska som jag tror har borderline. Hon har sedan jag lärt känna henne visat sina knivsår från självmordsförsök, varit ovän med alla i vår gemensamma familj, hotat sin man (alltid för att få sin vilja igenom), har aldrig kunnat behålla ett jobb (pga idiotiska jobb enligt henne själv), hotar barnen, kan inte hålla någon sorts rutin, säger en sak ena dagen (oerhört bestämt) och helt motsatta nästa. Hon går knappt umgås med då hon inte känner av situationer som att man inte har tid, ork eller andra planer utan tycker man ska skita i allt för att ställa upp på henne. Hon gör aldrig fel utan bara vi som inte alltid kan. Har försökt konfrontera henne med problemen då detta inte funkat, hon fick direkt taggarna utåt och har idag ingen kontakt med mig. Det är på ett sätt väldigt skönt då hon tog sån oerhörd energi men förstår ju att allt inte står rätt till och vill hjälpa. Hon vägrar terapi för hon säger sig ha testat det en gång och det var skit. Just nu tycker jag synd om svåger med då hon inte går prata med om problem och bara blir helt tokig. Är detta borderline eller är jag ute och cyklar? Tacksam för svar och hoppas ingen tar illa upp att jag själv inte är sjuk!
Som sakt hon säger att hon vill försöka fixa deta men vill va särbo men samtideigt så skriver hon att jag släppte henne när hon måde som dåligast och att hon inte älskar mig och har inga känslor kvar för mig.
Men när hon låg inne bönade hon och bad att jag skulle låte henne komma hem va ska jag tro på vad ska jag göra hut ska jag hantera det.
Hon tror inte psykologen kan hjälpa oss men hon gör ju inget själv heller vist hon mår ju sjukt jävla dåligt men ska jag släppa helt då eller.
Men blir allt inte välfigt fel om jag nu ställer krav på henne nu när hon mår dåligt. Hon har nog inte sakt att hon slutat med alla men jag tänkte ta upp det på tisdag. Ne det förstår inte jag heller eller varf r dom inte lain henne nu när det hänt så ofta. Känns som dom skitit i allt när vi varit inne för vi kommer ingen stanns står bara o trampa hela tiden på samma ställe.