Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)
Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)
Finns det fler? 
Välkommen hit ttt!
Ingen här vill dig illa, hoppas du förstår det.
Som jag skrev till din kille har jag själv gjort liknande saker. Min psykolog trodde det var en långvarig psykos, så jag dömer INTE dig. Varför jag öppnade denna tråd är för att vi ska kunna ge varandra stöd
Jag har gått i Dbt, inte standardterapin utan en annan behandlingsform. Jag hoppas verkligen att du får hjälp av den.
Hej!
Har inte läst hela tråden men vad äter ni för mediciner ni som har borderline personlighetsstörning, social fobi samt ADHD?
Jag vet inte om det har med självkänslan att göra. Har ett stort komplex (tänker inte ens nämna vad, men kan säga att de allra flesta hade mått dåligt över det) men annars trivs jag ganska bra med mig själv. Är lite olika ibland kan jag sitta och beundra mig i spegeln skitlänge och andra dagar vill jag inte ens se mig. Men i det stora hela trivs jag ändå, är inte rädd för att visa mig naken eller utan smink och sånt. När jag var yngre tyckte jag att jag var världens fulaste, ville inte se mig själv i spegeln mer än nödvändigt. Lutade mig så jag inte såg mig i speglarna i bilen.
Har shoppat igen, via nätet såklart.. Typ ett och ett halvt tusen på smink, accessoarer och hårprodukter. Funkar ju inte i längden, kommer ha skitdyr hyra på min nya lägenhet och hade tänkt köpa en ny soffa och tv. Mamma och pappa skulle betala en säng åt mig, men blir nog inte så eftersom de betalade alla mina räkningar förra månaden (glömde mina bankgrejer) och vill inte ha tillbaka något för det.
Jag har i alla fall gjort slut med killen. Är hur stolt som helst över att jag gjorde det och att det var jag som lämnade honom och att han fortfarande verkar vilja ha mig. Och framförallt för att jag inte saknar honom speciellt mycket och har en ny kille på G. Han verkar vettig och vi har mycket gemensamt men vill inte skynda fram något. Det var såklart ledsamt att bryta upp med killen, grät rätt mycket sista dagen vi var med varandra och fick ta ångestdämpande kvällen innan jag skulle åka. Trodde att jag skulle sakna ihjäl mig och komma tillbaka lika fort. Han vill träffas nästa helg en sista gång, jag sa att jag ska tänka på det men jag kommer säga nej. Han ringde varje dag, han sa till och med "heeej baby" en gång och verkade inte fatta vad jag menade med att vi bara ska vara vänner.. Men i förrgår när han ringde sa jag att jag behövde lite andrum men skulle ringa en annan dag, kanske ringer efter helgen. Det är skönt att det är över.
Jobbar heltid just nu, är första veckan och hittills känns det skönt att ha något att göra och rutiner. Och pengar!! :)
Vi har ju bara hört hans sida, men jag säger som TS skrev att vi inte vill dig något illa och hör gärna din sida också. :)
Beklagar sorgen, kan inte tänka mig hur jobbigt du har det. Jag känner igen det där med att dölja allt så bra, ler fast jag går sönder inuti.
Ska kolla filmen. :)
Hur berättar man för en ny kille (som man är på G med) att man är deprimerad, käkar mediciner och troligtvis har en personlighetsstörning? Utan att skrämma iväg honom..
Har ni sett den här tråden här på FL........??!!!!
www.familjeliv.se/Forum-4-50/m72435135.html
Tja.
Jag har emotionell instabil personlighetsstörning /borderline.
Har inte orkat tagit tag i denna diagnos då jag även har ADHD och är bipolär (rapid cycling).
Förstår inte vilka av mina egenskaper som yttrar sig i just borderline. Hoppas nån kan hjälpa mig med denna ovisshet.
En jättebra dokumentär om BL (engelskspråkig) men som jag tycker ni kan visa era respektive.