Anonym (TS) skrev 2014-01-02 14:10:52 följande:
Vill bara fråga dig, har du Borderline eller är du under utredning/eller väntar på utredning, eller anhörig till någon med borderline? Vill att vi som är här i tråden kan känna oss "trygga" på det viset att de som skriver här förstår oss. Inte bara skriver sina egna erfarenheter eller fördomar om "borderline personer" Eller som anhörig, att man kan få stöd (som Anonym som har det jobbigt) men även Anonym Stefan som kan ge oss hopp om att förhållanden kan funka om man jobbar på de

Finns säkert andra anhöriga här, som jag glömt.
Så tanken med tråden som jag startade är att ge varandra stöd i vår diagnos eller att få stöd/ge hopp som anhörig.
Så utan att vara otrevlig ber jag andra att inte skriva här i tråden, tack
Haft mycket besvär av borderlineproblematik. Gått under diagnoserna bipolär med drag av borderline eller tvärtom. Har slösat bort så mycket pengar att det inte är klokt. Närmare en kvarts miljon i arvpengar har försvunnit utan att jag har något kvar. Har haft sönder två förhållanden p.g.a. allt. Flera självmordsförsök. Mycket självskadebeteende tidigare. Medicinerat under 8 år. Flera kontakter med psykiatrin. Det är min historia. Tror att jag har en bra bild av hur det är att leva med borderline. Började hata livet vid 14 års ålder ungefär.
Jag anser mig inte längre lida av borderline då jag sedan ett år i alla fall inte haft några svåra besvär eller lidit så mycket. Blev förälder mitt i förloppet och det har verkligen förändrat mig, gjort mig hel. Jag är väl medveten om min egen sårbarhet och har fortfarande svårt att ta kritik utan att verkligen ta illa upp innerst inne. Medicinerar inte längre. Är inte tom på insidan längre men kommer verkligen ihåg den expansiva tomheten. Som äter upp en inifrån.
Jag förstår nu att jag har varit en manipulativ person.
Jag förstår att jag har sårat, hotat, kränkt dem jag älskar.
Jag förstår att jag har varit fruktansvärt självisk under den här tiden.
Det enda jag vill är att alla ska få må bra.