Sucker skrev 2013-03-31 01:07:31 följande:
Men jag måste få fråga, du då? Hur går det för dig,
hur mår du?
Har tänkt väldigt mycket på dem här dialogerna. Vill så gärna förstå och veta mer...
hur hanterar du det?
Intressant, för just den frågan tog rätt hårt..Hur jag mår är något som jag sällan och aldrig tänker på, jag tänker alltid på hur andra mår och har det. Det är en del av problematiken. För ofta är det så att sexet är för andras skull, inte min, är det för min så handlar det egentligen inte om sex som så. Förutom då jag är förälskad vilket är relativt sällan.
Min insida är helt kraschad alldeles trasig. Oavsett hur jag gör så kommer jag alltid att få leva med det jag gjort, vilket är svårt för jag kan egentligen inte stå för det.
Utsidan är perfekt.
Jag är alltid arg och trött, fast jag döljer det väl.
Arg för att jag kommer undan, arg för att jag inte kan vara normal, arg för .. ?
Jag är helt slut och vill å ena sidan gräva ner mig och aldrig mer träffa en enda människa å andra sidan ut och jaga..
Då min man frågar -Hur mår du, är du trött ? Har jag lust att klappa till honom för att han liksom förnedrar sig. Genom att inte veta. Ledsen och arg för att det måste vara så. Jag undviker all kontakt så mycket det går med honom för att minska hans förnedring. -Att ta på mig älska mig, eftersom han inget vet.
Och arg för att han är "ivägen" han finns ju här så även resten av min familj, och de är ivägen. Samtidigt som de inte är det och för jag älskar de, samtidigt är de inte det för att fanns de inte så skulle en hel del av adrenalinet inte finnas..
Krångligt, ? Ja, jag vet.
Just nu har jag en period då jag ligger lågt, för att mina lögner snärjt in mig så hårt så jag är helt slut som människa -På insidan. Jag är så kraftigt uttröttad så jag inte orkar något egentligen, men ingen vet och alla tror att jag är utbränd, vilket jag ifs är men ingen vet varför.
Jag uppfyller diagnos kriterierna för jag vet inte hur mycket. Fastän jag inte har någon. Bortsett -Sexmissbruk.
Så just nu orkar jag inte. Men jag vet hur det är, om nån går förbi är jag igång igen.
Jag har vart sjukskriven i flera år nu, men hela min sjukskrivning har egentligen bara underlättat för mig så jag kan hålla på ännu mer. Hela sjukskrivningen har jag kört slut på mig om möjligt ännu mer delvis eftersom det är ännu svårare att ta sig ut härifrån, då jag inte har något jobb att åka till som ursäkt. Kort sagt har jag odlat min mörka sida och mitt missbruk till full blom under min sjukskrivning. Istället för att ta hand om mig, bli frisk träna och allt sånt där.
Så på frågan hur det går för mig -Just nu är jag nere för räkning men jag tror och tror mig veta att det endast är tillfälligt. Jag ska ut på rehab och ber till gud fast jag inte är troende att det inte finns någon man där eller en kvinna som är bi /homo.
Och jag vet inte hur jag ska orka.. Jag har även en hel del sexincidenter som jag förträngt som jag kommer på ibland, som flashbacks. De kan komma närsom, när det händer så kryper det i mig av äckel och jag får panik, jag måst ju dölja det så hela incidenten/situationen gör mig slut flera dagar bara den.
En dag kan se ut så här :
Jag fixar allt hushåll i rekord fart som att jag har damp. Drar i väg till annan kommun eller här har sex oralsex hånglar, sen helt slut, drar till mataffär fixar det jag ska hem fixar middag som att jag bara vart och handlat. Fast jag är HELT slut för jag haft sex ett par tre timmar hittat en gömställe plats, vart livrädd att nån ska se mig. Hämtar barnen på skolor /dagis. osvosv.
Eller:
Jag går upp tidigt åker iväg har sex med en jag bestämt träff med, sen till nästa äter lunch har sex, sen till nästa som vill gå ut och äta middag osv, men jag hinner inte så jag snärjer in mig i lögner och historier och drar.
Kommer hem.. Mannen är hemma och jag har just åkt runt hela dagen och haft sex med 3 pers. Jag säger gud vad jag har ont huvet och är pinknödig stormar in i badrummet tvättar av mig. Sen får jag ta på mig masken och se ut som att jag vart på ex möte med FK och AF och kanske tankat och lite saker som kan ta tid.
Dagen efter har jag ett verkligt möte, och då blir det problem.. För då får jag ljuga om det med.+ Att min nytankade bil är tom.
Eller en söndag :
Går upp tidigt smygduschar fixar drar iväg och knullar, hem in i badrummet tar på mig mjukis overall tvättar av smink osv. Kommer ut och ser ut som att jag nyss gått upp. Sen vaknar alla, ingen märker nåt, men jag har redan gjort ett dagsverk och är helt slut av stress adrenalin och lögner och spänning.
Så ja, jag är otroligt trött :( Och känslomässigt död med en insida i kaos. När min man kramar om mig då jag kommer hem och pussar mig vill jag verkligen dö eftersom jag kanske sugit av någon hånglat med andra.. Fyfan det är så hemskt. Och jag mår så jävla dåligt.
På din fråga hur jag hanterar det.. Det gör jag inte . Jag manipulerar ljuger och luras.
Längtar efter nån att förföra samtidigt som jag vill dö.
Samtidigt som jag vill bli frisk Samtidigt som jag saknar Samtidigt som jag ångrar mig Samtidigt som jag måste ut där Samtidigt som jag inte orkar Samtidigt som jag är arg Samtidigt som jag känner desperation eftersom jag just nu inte är förälskad
Osv osv...
En sak som gjort mig glad är att i tråden här har jag mött nån sorts förståelse, trots att jag var helt säker på att jag skulle bli lynchad. Det känns verkligen underbart.
Jag har inte så mycket känslor som du förstår, hade jag det skulle jag aldrig överleva. Men jag kan ändå känna att det värmer min själ att ingen hittills kastat skit på mig i tråden här.
