Hej Hej från bebisbubblan!
Här kommer ett långt inlägg, uppdaering och förlossningberättelse i ett :)
Nu har jag varit mamma i över 2 veckor (och idag är första dagen jag har datorn framme om jag ska vara ärlig :)
Jag hade bf den 2 mars, åh vad jag såg fram emot ett marsbarn, men så blev det inte.
Kl 4 den 27e fick jag lite magknip, satte mig och sydde klart sängkläder till vagnen (toksöta med lejon på :), tyckte nog att det gjorde mer och mer ont men som försfödeska hade jag iskallt räknat med ett par dagar förvärkar så det var inget jag tänkte på noga.
vid 6-ish gick slemproppen, tror jag iallafall, men åter igen.. förstfödeska så det skulle ju ta tid och jag hade ju räknat med att gå iallafall en vecka över tiden...
vid halv 8 promenerade (yess, promenerade) jag her i stan för att äta middag med tjejerna på resturang.. frammåt efterrätten knep det ordentligt i magen och när vi skulle betala notan fick jag gå på toa och frusta lite över handfatet innan jag klarade av att ta mig hemmåt... gav dock upp promenadtanken och tog en taxi för då gjorde det ont på riktigt (typ kl 10 på kvällen)
Väl hemma packade jag undan symanskin och slängde ner lite extra grejer i bb väskan.. just in case liksom :) ringde sambon (som jobade över för att bli klart med sitt projekt.. just in case :) och tjatade lite att han borde skyda sig hem.
Vid 11 började jag klocka värkarna, och döm min förvåning när de låg på 1 min med 3 min intervall direkt.... Så kom sambon äntligen hem och min pappa körde oss till bb (ringde in och förklarade allt ovan samt att jag varit inne dagen innan för minskade fosterrörelser så jag fick komma in direkt)
Fick VÄRLDENS underbaraste barnmorska. Hon kollade mig vid 12 när vi kom in, 1 c öppen, tjena tänkte jag, då tar vi och åker hem igen... men pga av fosterrörelserna, att de hade svårt att mäta barnets hjärtljud OCH att det var lite patienter där så fick jag ligga kvar ett tag (för att se om det utvecklade sig... men förstföderska som jag var räknade varken jag eller bm med en unge any time soon om man säger så....)
Kollades igen lite senare och var då 3 cm öppen (kl 3 på natten) Fick lustgas och toc en klämkäck bild med stort leende, tummen upp och lustgasen i ena handen klart över 3...
3:25 bestämde sig bm för att sätta en skalpelektrod för att få bättre koll på barnets puls... tog då hinnorna och sa att " nu kan värkarna bli lite starkare". Jag bad om Epidural omedelbums och förberedde mig för att det skulle börja på riktigt.
och visst fasiken gjorde det det... ont så in i helsike, men inte värre än att jag stod ut med lustgasen och sambons fotmassage ("slappna aaaaavvvv i värkarna.."!!!! det gåååååår ju inte :)
Epiduralen hann aldrig komma för resten av förlossningen gick så fort.
35 min (yes, inga 1 cm i timmen här inte) senare hade jag tagit mig från 3 cm till krysvärkar. SWOSH liksom (kanske kanske hjälper hallonbladste så att man får effektivare värkar?) fort som attan gick det iallafall.. ajg tjöt efter min epidural.. vi fick läkare och extrapersonal i rummet för att det gick så fort.
Jag hade tydligen varit mycket trevlig under denna tiden, skämtat med bm mellan värkarna coh hälsat artigt på läkaren när hon kom in... gjorde som jag belv tillsagd och flyttade runt i whatever position de ville ha mig i...
Det lustigaste var musiken.. (där var ingen musik..det vert jag men lustgasen gjorde att jag hörde INTENSIV techno.. untz untz untz untz... allt alla sa smög liksom in i låten och jag minns att jag mellan att skrika för full hals, fnittrade lite för mig själv...)
untz untz untz, nu kommer den, untz untz untz, nu kommer den, untz untz untz, krysta nu, untz untz untz, krysta nu, untz untz untz........
När jag insåg att nu kommer ju ungen tjoade jag även till ett "Perrrrriiiiiiineallll skyyyyyyddd!" (inte i stånd att göra mer avancerade meningar än så i det läget) hade tydligen överraskat läkaren och bm men ett bra tecken på att jag var vid gott medvetande iallafall...
2 krystvärkar senare, kl 4:10 den 28 februari kom lille 3 kg tunga 51 cm långe sonen till världen.
:) lycka!!!!!
De frågade sambon om han ville klippa navelsträngen, det ville han inte, då satte jag mig upp, slet åt mig ssaxen och sa att "jag gör det". sagt och gjort, klippte navelsträngen själv och sen behövdes det lustgas igen då jag sprack en del och fick sys.. (grad 2)
Det gick ju lite fort där på slutet men om jag sa vara ärlig har det mesta läkt jättefint (nu 2 veckor senare) känns inte alls längre och jag tror iallafall inte att jag fått några bestående men.
Stannade på patienthotellet 4 dagar och nu är vi bara hemma och njuter av vår lille bebis :)
Så det var min historia. Jättenöjd med min förlossning och min fenomenalt trevliga barnmorska.
Vet du kön?
