Inlägg från: Scrubs81 |Visa alla inlägg
  • Scrubs81

    när skall man ringa efter ambulans

    Aileen Allannah skrev 2013-08-26 00:39:35 följande:

    Jag ringde 112 när mitt äldsta barn plötsligt fick en allergisk reaktion, svullnade upp och blev flammig, oklart av vad. Det var 20 minuters kö till 1177 och jag visste verkligen inte om vi behövde ambulans eller inte. Jag fick ett trevligt bemötande och det visade sig att vi inte behövde ambulans, men det känns som en såndär gråzon?
    Var ringde du eg? Bara 1177. Om du satt och väntade i 20 min och var lugn unde rden tiden och ditt barn inte blev sämre. Tycker du sjäv att det låter rimligt med ambulans då?
  • Scrubs81
    Chianti skrev 2013-08-26 00:44:22 följande:
    Fast han vet inte om hans tillstånd kommer förvärras eller om han behöver behandling under färd. Men skit samma, du har inte kapacitet att förstå resonemanget.
    Vem vet det? Och behandling under transport....sitter man och kan vänta i 20 min så lär det vara lugnt med behandling också. Kan få lite kortison och antihistamin på akuten/Vårdcentralen/jourcentralen

    Se my ponint of view. Anser man att man behöver råd för att veta, då är det mkt liten risk att man VERKLIGEN behöver åka ambulans. Man kommer att göra det, för rådet blir sånt, eftersom den som råder sitter i en telefon och inte kan vara säker den heller. Men efteråt tycker man många gånger att det var nog lite löjligt trots allt, och här ligger vi på en brits på akuten och får ändå vänta och vänta alt så blev vi körda till Vårdcentralen, så akut var det visst inte....kunde ju tatt bilen själv för nu blir det ju besvärligt att komma hem....


  • Scrubs81
    Aniiee skrev 2013-08-26 00:54:24 följande:
    Bara läst TS, och lite på sista sidan.

    Aldrig, uppenbarligen. I början av sommaren fick jag ett astma-anfall som heter duga. Halsen svullnade igen på två sekunder. Som tur var var jag inte ensam, för hade jag varit det så hade jag inte suttit här idag. Min väninna berättade efteråt hur det låtit i samtalet till SOS. De tyckte att min vännina kunde köra mig till närmaste sjukhus. När min väninna meddelade att 1: jag var blå om läpparna och 2: hon inte hade varken bil eller körkort så tyckte SOS att hon skulle ringa en taxi eller gå till grannen. 

    Visst, det kanske inte fanns någon ambulans ledig, Stockholm har ju ont om ambulanser. Och visst, jag hörde ju inte deras samtal.

    När ambulansen väl kom trodde min väninna att jag var död redan, jag var (uppenbarligen) blek, blå om läpparna och medvetslös.... 
    Blå om läpparna är en klar indikation på ambulans, att inte ha bil och körkort i sig är det inte.
  • Scrubs81
    Chianti skrev 2013-08-26 00:58:27 följande:
    Jag är helt säker på att SOS vet om man brukar behandla hjärtinfarkter eller inte under ambulansfärd. Men de flesta pat med hjärtsmärtor vet det def inte.


    Din slutsats att den som behöver fråga är en pat som inte behöver vård är bara dum. Och vad man kan konstatera i efterhand säger inget om vad man vet i det akuta skedet.
    Vad hade det inlägget med hjärtinfarkter att göra?

    Nej, det var inte min slutsats. Utan den som behöver fråga, högst troligen inte behöver åka ambulans till sjukhuset. Men det kan däremot vara ganska troligt att de behöver till sjukhus. Skilj på vad det är vi diskuterar.
  • Scrubs81
    Aniiee skrev 2013-08-26 01:02:41 följande:
    Jo, helt klart och det var precis det jag menade. Jag avskyr sjukhus och hade jag varit i stånd att ringa själv, eller ta mig till sjukhus så hade  låtit bli enligt resonemanget: Kan jag ta mig dit behöver jag inte vara där.

    Vet du hur länge SOS har kvar samtalsloggar? Funderar på att begära ut den, av ren nyfikenhet, alltså, inte för att jag bryr mig egentligen så här efteråt. Vill gärna få en lite inblick i hur de jobbar...
    Ingen aning, men du har väl ganska lång tid på dig att anmäla så det borde ju handla om några år ivarjefall. Eller varför inte 10. Finns det info på SOS sida kanske?
  • Scrubs81
    Aniiee skrev 2013-08-26 01:09:43 följande:
    Vem sa något om anmäla? Nyfiken, sa jag ju. 

    Det har de säkert. Får undersöka saken när klockan inte är ett på natten och jag inte har packat klart fast  ska flytta imorgon bitti..... det får bli en sån där nyttig all-nighter.... 
    Menar bara på att dom måste spara så länge man har på sig att anmäla.
  • Scrubs81
    Coccolina skrev 2013-08-26 01:16:01 följande:
    Jag har åkt ambulans tre gånger... Alla tre för Gallstensanfall.... Var inte en sak på liv och död men jag hade så fruktansvärt ont och bara skrek rakt ut, har även åkt sjuktaxi engång pga gallstensanfall samt fått skjuts in tre gånger.... Men de gångerna jag åkte ambulans var det jag som ringde två av gångerna och en av gångerna var det personalen på akuten som ringde för att skicka mig till större sjukhus...

    De gångerna har jag behövt ha vård under transporten (smärtstillande) samt inte kunde inte sitta vanligt pga smärtorna.

    Var det rätt eller fel enligt er andra??

    Däremot höll jag på att garva ihjäl mig för några år sedan... Jag hade varit ute med min dåvarande och hans kompis, kompisen fick ett frispel och det slutade med att mitt lillfinger (som redan hade en gammal skada och därför lätt skadas igen) hoppade ur led och stod helt fel.... Min dåvarande får totalt panik och efter att ha kört iväg kompisen från oss så sliter han panikartat fram mobilen och ringer 112 och ylar "Jag behöver en ambulans fort min flickvän har brutit lillfingret!!!!" Mitt i smärtan så får jag ett totalt sammabrott och när de på 112 sagt åt honom att man bara får ringa vid alvarlig saker och lagt på så försöker jag säga till honom att bara ringa taxi istället... Men nej kunde inte prata så bra (gjorde ont och jag höll på att dö av skratt samtidigt blev bara lite pipande...) vilket ledde till att han sliter tag i mig och springer fram till närmaste polisbil och ylar upprört att 112 minsann vägrade oss ambulans och att han ville ha hjälp på en gång för hans kompis var galen och hade misshandlat mig så jag brutit lillfingret... De enda de lyssnade på var misshandel och han pekade lydigt ut vem hans kompis var (som var lite längre fram och hotade folk lite random... han var helt borta och hade försökt kicka ett par människor i huvudet tidigare, jag gick i mellan vilket sedan slutade med att han kickade på min hand istället = mitt finger...) så polisen säger åt mitt ex att de skulle ta hand om kompisen men att det var bättre att vi tog en taxi... Jag hade fortfarande ont som satan och samtidigt kunde jag inte låta bli att skratta åt att han hade ringt till ambulans i sådan panik för ett lillfinger:-P
    Som jag skrivit tidgare, buksmärtor som är svåra så man inte klarar av at hantera situationen...ok för mig.

    Luxerat lillfinger....näääää, precis som du säger själv
  • Scrubs81
    Pyttisanna skrev 2013-08-26 01:22:48 följande:
    För en vecka sedan hade jag varit inlagd på MAVA och fick sedan åka hem. Jag och min mamma tog bussen hem, men helt plötsligt när jag står upp i bussen, så viker sig mina ben och jag svimmar. Jag är alldeles likvit i ansiktet, är borta under en halv minut kanske. 

    Var det rätt eller fel av passagerarna att ringa ambulans? Jag piggnar till allt mer då en mycket hjälpsam kvinna häller vatten i mitt ansikte. Ambulansen kommer efter två minuter(har aldrig åkt ambulans innan, men så otroligt snabbt trodde jag verkligen inte att det skulle gå) och så tog de än massa kontroller. De tyckte att jag skulle följa med till sjukhuset igen, så då gjorde jag det. Om det är relevant så är jag under 18.
    Låg du på MAVA fast du är barn? Vissa saker väger ju in, vad du legat inne för tex. Men om okända människor kastar sig på telefonen när du svimma på bussen, må det väl vara hänt. De ser ju bara en akut situation. Men din mamma borde ju vara den som ringde om hon med allt hon vet blirriktigt bekymrad. Vissa unga tjejer svimmar ju till höger och vänster utan att det är nån större fara.
  • Scrubs81
    Coccolina skrev 2013-08-26 01:55:23 följande:

    När jag åkte ambulans för problem med gallblåsan så fick jag ingen morfin i ambulansen... de hade de ingen... Utan fick Voltaren... första gången hjälpte det inte men nästkommande gånger hjälpte de inte Men väl på sjukhuset fick jag morfin... som det sedan visade sig att jag var allergisk mot.... Var SÅÅÅÅÅÅÅ underbart när de opererade bort skiten:-P

    Alltså första gången fick jag Voltaren och skickades till Sahlgrenska då var klockan 2 på natten och närakuten var stängd.
    Andra gången åkte jag till akuten i Varberg (närakuten i KBA stängd och dåligt minne av hela natten på Sahlgrenska 02:00-17:00 fick inte träffa läkare förens vid 12:00 och låg ensam i korridoren och hade ont och spydde tills jag var helt tom... mat och dryck förbud... fick däremot dropp vid 13 tiden när jag började gråta av utmattning och förtvivlan..) med sjuktaxi... var min egen födelsedag... ingen kunde köra mig... men det tog så lång tid, kunde inte sitta ordentligt i taxin... bara grät och skrek... Taxichauffören hade själv varit med om det hela så han visste precis hur illa det var med mig...
    Tredje gången så fick jag ett mega anfall tidigt på morgonen (4-5 någonting) försökte bita ihop, tog max dosen av diklofenak och tog mig till närakuten när de öppnade kl 7... Där fick jag morfin (den där på s kommer inte ihåg vad den heter...) men den hjälpte inte... så fick en till... samtidigt ringde de efter ambulans... ner till Varberg där jag blev inlagd... Var helt borta... märkte en konstig klåda men de kunde inte koppla vad den kom ifrån utan trodde det var något orelaterat...
    Nästa gång var det på nytt mitt i natten... ingen som kunde köra mig igen plus att jag insåg att jag inte kunde sitta... Ambulansen kom, fick Voltaren... sjukvårdaren påpekade för den elev de hade i ambulansen att det gick att se vilka ohyggliga smärtor patienten var i snarare genom att se vad alla maskiner sa än att fråga mig... (maskinerna fick spatt:-P) och sa att de ju tyvärr inte hade något starkare än Voltaren och då jag redan tagit diklofenak så var jag nu uppe i max dosen... Kom in till varberg fick morfin igen... (UNDERBART NÄR SMÄRTAN SLÄPPER) dock så fick jag även svår klåda över hela kroppen samt att halsen började svullna... så blev på nytt inlagd eftersom jag nu förutom anfall även fått allergisk chock... Inget mer morfin för mig... två veckor senare var gallblåsan BORTA!!!

    Kan tillägga att jag även hade åtskilliga anfall där jag bara behandlade hemma med diklofenak eller bara tog mig till närakuten... Så ringde inte 112 för alla anfall  

    Som sagt jag tror det finns även icke livsfarliga tillstånd där man faktiskt behöver ringa ambulans... Jag skulle garanterat ringa ambulans om jag var säker på att det var benbrott på något större ben, om barn slår i huvudet och förlorar medvetandet, om ett barn får en allergisk chock eller blöder mycket....

    Däremot reagerade jag på att det på 1177's hemsida att man vid nässelutslag skall ringa 112 om man har klåda på i hårbotten och i handflatorna... Jag läste det när jag hade haft det i flera timmar... åkte till jobbet, men efter jobbet så klarade jag inte mer och det blev akuten (Sahlgrenska....) blev utskälld för att jag inte ringt ambulans och kommit in tidigare... Då hade jag haft problem i 10-12 timmar:-S Visserligen började det förvärras snabbt vid det laget (mina händer svullnade upp som två fotbollar och även andningen påverkades vid det läget... allt gick på 10 min när jag väl åkte från jobbet :-S Var reaktion på penicillin...

    Det är faktiskt inte så lätt för någon som inte har medicinsk utbildning att veta när man skall och när man inte skall ringa 112... Eller ja... man kan ju fatta när det är totalt onödigt (som det jag berättade innan om fingret) men allt det där som rör sig i gråzonen är inte alltid så lätt att avgöra...       
    Länge har det varit kontraindicerat att behandla gallstensanfall med morfin, då det kan förstärka krampen i gallgångarna (folk får ju gallstensanfall efter att ha druckit hostmedicin eller tagit Citodon tex). Men det börjar släppa och hjälper inte antiinflammatoriskt så kan man ta till detta. Sen finns även Ketogan, som är typ morfin och funkar bättre på gallstenssmärtor, men det har inte alla ambulanser idag. Sen pratar du om nåt på S och det är väl troligen Spasmofen, vilket heller inte ambulansen har tillgång till. (nu pratar jag om där jag jobbar).
    Sen måste jag hålla med ambulanssköterskan om att det faktiskt är en indikation på hur ont en människa har, genom att kolla på övervaket...och fråga såklart. Men när man får höra att en patient har VAS 8 (av 10) och pulsen är lugn och fin, BT helt normalt, dom är fina i färgen och inte svettiga och ligger stilla på båren och pratar ua...ja då måste man väga in fler saker än bara vad patienten säger Tyvärr kör vi alldeles för många som mest vill ha lite godsaker av oss..... 
  • Scrubs81
    Moulin Rouge skrev 2013-08-26 08:56:57 följande:
    Alltså en fraktur i ett ben eller en arm som är så uppenbar att även vanliga Svensson ser att ngt är brutet är inget man ska ge sig på att flytta själv. Det kan åsamka stor skada på intilliggande organ och vävnader. Har ingenting att göra med hur ont man har. Är det däremot så diffust att det skulle kunna vara en kraftig stukning t ex så är det ju bra om man kan ta sig till akuten på egen hand.

    Likaså i exemplet om astmaanfall. Får man inte luft så dör man. Klarar man inte av att häva anfallet med sina mediciner så ringer man ambulans. Punkt. Det kan gå mkt snabbt när det gäller astma, och man måste ha medicin - snabbt.

    Getingstick är vid överkänslighet direkt livshotande.

    I övrigt tycker jag det är direkt oproffsigt om man jobbar inom ambulanssjukvården att sitta här och mer eller mindre håna folk som man tycker ringer i tid och otid. Att sitta och raljera om att man tar för lite ansvar för sitt eget liv. Beklämmande faktiskt. Håller med en föregående "talare" att det kan få ödesdigra konsekvenser och få någon att avstå från att ringa SOS för att man är rädd för att ringa i onödan.

    En icke medicinskt kunnig varken kan eller ska ta sådana beslut själva.

    Och man behöver inte gå till sådana ytterligheter som att gång efter gång tjata om skoskav och magont i fem dagar, för helt seriöst - ringer folk ambulans för att man har skoskav? Knappast va...
    Du kanske ska sluta påstå att jag raljerar, det gör man om man driver med saker man inte har så mkt kunskap om. Jag HAR fått åka ut till folk med skoskav, JA! Det är inte alls vanligt (tur) men det har hänt. Och har jag fått göra det, har troligen fler också gjort det. Och herregud, magont i fem dagar är en mkt vanlig orsak till ambulans, (eller tre dagar, eller sju, välj själv...).
    Det handlar om att få folk att FATTA vilken väg vi vandrar. Om utvecklingen ska fortsätta, att antalet transporter bara ökar och ökar, vart hamnar vi om fem år om folk inte sansar sig och förstår vad det innebär att inte ens försöka ta sig till doktorn på egen hand, utan bara vill ha det serverat? Man tar ALLTID beslut om sin egen kropp själv! ALLTID!!!! Annars får man ett vårdintyg på sig.

    Och skilj också på...det här handlar om HUR man tar sig TILL doktorn, inte om man ska dit öht! Börjar man åka själv och tillståndet förändras, ja då ringer man ambulans. Och har på så vis även sparat tid, för man är närmare sjukhuset!  Men när folk som har behov av att komma till doktorn ska åka ambulans, trots att de inte har behov av den prehospitala vården får vi på sikt bar mer och mer ödestigra konsekvenser av att folk DÖR för att ambulansen inte hinner fram i tid.
Svar på tråden när skall man ringa efter ambulans