Min son blir inte bjuden

På dagis bjöd vi hela gruppen (18 barn), då var vi ute i en lekpark och hade kalaset tillsammans med en som fyllde samtidigt. 

När hon började skolan bjöd vi första gången alla tjejer i klassen (17 stycken, lyckligtvis kunde inte alla komma....). Då var vi inte heller hemma.

Nu sist hade vi kalaset hemma i vår lägenhet så då bjöd hon bara 4 stycken från klassen + 3 andra kompisar.

Det är många som bor i stora villor här omkring, och som har plats att bjuda alla, men vi kan faktiskt inte bjuda tillbaks varje år.  Däremot kändes det bra att ha bjudit alla en gång åtminstone. 

Låter bra att bjuda alla, om man nu har möjlighet till det.

Skönt att kunna ha kalas i parken! Sonen fyller mitt i vintern, och vi bor i en liten lägenhet så vi kan tyvärr inte bjuda alla även vi skulle vilja.

Och då kommer barnet komma fram till att det inte är nån idé att bjuda X eftersom X inte bjuder tillbaka. 
Tråkigt för era barn, men det är så livet fungerar. Det bygger på ömsesidighet. 

Jag tror inte att fyraåringar tänker så faktiskt. Däremot kanske deras föräldrar gör det.

Det jag tyckte var överdrivet var att tycka att det är orättvist att ditt barn inte får vara med på någons firande med släkten.

Min mellersta son va på sitt första kalas idag. Han fyller 5 år i November.. Han har heller inte blitt bjuden innan.. Men alla har inte kalas heller. Min äldsta hade kalas för första gången förra året när han fyllde 7 år.. 

Vi bjuder alla barn som är lika gamla som dottern och som går på samma avdelning + några till som är ett år äldre eller yngre som hon leker mycket med. Är noga med att inte bjuda "alla utom 1". Tex om det finns 4 tjejer som är ett år äldre som hon leker med på avdelningen så får hon bjuda 1-2 av dessa eller alla 4, hon får inte välja 3. Men en sak är ju att man kan inte bli sur över att inte bli bjuden om man inte bjuder själv. Tex så är det två barn som är lika gamla som min dotter som inte blir bjudna på så många kalas. Men de bjuder ju inte själva heller. Min dotter blev bjuden på bådas kalas (eftersom att hon är den enda som bjudit den ena och för att hon är bästis med den andra). Och då kan man ju tänka sig att de skulle ha någon princip liknande vår för de vet hur det är att bli uteslutna, men de har bara bjudit 2 barn från dagis. Och då blir det ju ännu mindre incitament för andra att bjuda de barnen när de ändå inte får komma på deras kalas.

Min dotter var fullt medveten om sådant som fyraåring. När vi skulle bjuda in till hennes fyraårskalas så var det en hon inte ville bjuda för att de aldrig lekte och då var också ett av argumenten från henne just det att hon ju minsann inte varit på hans kalas och han hade ju redan fyllt år. Men jag förklarade det att man bjuder inte alla 4-åringar utom en för det är inte snällt och nu så fick hon komma på hans femårskalas. Vi har förövrigt två kalas. Ett för släkten och där bjuder vi också de vänner som inte går på dagiset (med föräldrar) och ett för dagiskompisar. Detta för att jag upplever kalasen med barn som inte känner varandra som lite "stelare" de är blyga och vågar inte leka riktigt med varandra första halva av kalaset.

Tycker det är ett konstigt resonemang som bara straffar barnen. Som nämnts ovan, barnet som inte "bjudit tillbaka" kanske inte haft kalas på grund en massa olika anledningar som det inte rår över och då ska de uteslutas pga detta? Kanske för att de har trötta, knäppa, snåla eller fattiga föräldrar?

Bjuder man till kalas bara för att få gå på kalas? Låter märkligt att barn skulle tänka så o gör de det är frågan var de får det ifrån?