Bf Juni 2014

Idag var vi på RUL och fick veta att bebis såg ut att ha något inåtvriden fotled (ev. på båda fötterna). Jag började förstås grina och oroa mig. Det är ju dock inget allvarligt, men inte riktigt det besked man väntat sig. På onsdag ska vi i alla fall till specialist på Huddinge sjukhus, känns bra att få mer info och antagligen bli lugnare.

Men vad jobbigt! Hoppas att ni får lugnande besked på onsdag!!
Sa dom något om vad det kan bero på?

Nej. De sa dock att det är den vanligaste missbildningen de stöter på. Bebisens farfar föddes också med det, det kan tydligen vara "lite" ärftligt. Han har iaf aldrig haft bekymmer pga det, det åtgärdades ju när han var bebis. Det var ändå 60 år sedan, så kan ju bara tänka mig att förutsättningarna är ännu bättre idag. Allt annat var bra, får vara glad för det :)

Ni som har moderkakan i framvägg, när kände ni de första buffarna/sparkarna? Jag fick en buff precis så att jag hoppade till och är bara i v 16+3. Va kan det ha varit?

Har även haft ont i svanken sedan flera veckor tillbaka. Precis vid ischias, men även på vänster sida. Det hugger till när man stått på ett visst sätt, eller när man böjer sig. och ibland är det knappt så att man vill ta ett steg fram ! Idag har jag stått och gått hela dagen och så ont som det har gjort idag är nog värst hittills :( kan det vara foglossning? Hade inget sånt första graviditeten så har ingen aning om hur det ska kännas vid foglossning. .

Jag har moderkakan i framvägg och har också känt buffar sen vecka 16-17 nån gång. Om du inte har så mycket hud emellan så känner du ugf lika tidigt som de som har i bakvägg fick jag förklarat på ultraljudet!

Angående svanken så har jag samma nedrans bekymmer som du! Ibland strålar det ända ner till vaden. Har gått hos en sjukgymnast och fick där en massa övningar som jag ska göra ett par gånger om dagen och det hjälper verkligen, även om jag får ont när jag rört på mig en hel dag. Promenader är bara att glömma! Hur som helst så kan du googla övningar för gravida som stärker bålen. Då får du upp många bra sidor! Sen är det bara att köra på :)

Åh! Som man väntat på att känna något från liten :) kanske kan det ha varit det då iaf. .

Så sjukt obehagligt! Då ska jag söka på lite övningar. Har rätt dålig rygg sedan innan och nu senaste har det inte blivit mkt träning heller direkt. . Tack för ditt svar!!

Det kan vara bebisen :) Jag har också moderkakan i framvägg, men kände första pirret och buffen dagen innan julafton... borde varit typ i 15+6 då eller något. Efter det har det varit då och då. Nu är jag i 18+6 och har känt bebisen tydligt i två dagar nu :)

Och en sak till... ja, det kan vara foglossning. Jag har problem med detta också och det känns bland annat så som du beskriver. Precis som Skattkistan skrev så är det bra att göra övningar för att stärka upp området häromkring, jag fick mina övningar av en sjukgymnast. Och som sagt, undvik långa promenader. Men när du väl går, ta korta steg :)

Vet du, jag hade också det och jag behövde inte ens någon skena. Går idag lite lite inåt med fötterna men det är INGET jag tänker på :) när jag var liten tjej fick jag öva med lite övningar och lite sånt så det gjorde säkert sitt. Var inte ledsen , det kommer ju gå kanon och precis som du säger så har ju sjukvården faktiskt gått framåt :) !

Min kusin och jag skulle få barn nästan samtidigt, hon skulle ha i juli exakt en månad efter mig. Tyvärr fick jag veta igår att hon fått ma i v 9-10 men fick veta det i v 13-14! Nu vet jag inte alls hur jag ska bete mig. Är ju jätteledsen för hennes skull - vi skulle ju ha så kul tillsammans med magar och bebisar! Men samtidigt känns det jobbigt på ett annat sätt. Hon är några år äldre än mig, har väääldigt mycket pengar, ny bil, nyköpt Lgh i centrala GBG och sådär. Jag själv är studerande, 22 och kämpar hårt för att få detta att bli så bra som möjligt. Hela tiden har hennes graviditet "blivit mer bekräftad" av släkt och så pga detta. Min graviditet har blivit lite ... Jag vet inte, "fulare"?? Känns som hon nu är arg på mig att hon förlorade sitt barn och jag får behålla mitt. Förstår såklart att hon är jätteledsen, men vet inte hur jag senare ska kunna glädjas öppet över min graviditet. Känns så förbjudet! Hur sjutton ska man bete sig?