• Anonym (Ts)

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!

  • Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
  • Tjohalia
    Anonym (sorg) skrev 2013-10-11 16:14:01 följande:
    Så i vecka 21 är det missfall, och man har ingen rätt att påstå att man vet hur det känns, men i vecka 22 är det ett änglabarn och okej att säga att man vet hur ledsamt det känns? Varför är du spydig?

    Och allt är svart eller vitt? Om du läser så ser du väl att jag resonerar ganska mycket och tycker det är svårt. Självklart är det inget som händer från en vecka till den andra, att jag skulle kunna dra en sån gräns. Jag säger heller inget om dom som kallar sina barn för änglabarn i v 15-16-17-18. Jag hade dock inte gjort det.
    Flicka 2005 * Pojke 2007
  • Anonym (Agnes)
    Anonym (Mfv8) skrev 2013-10-11 16:58:24 följande:
    Men tycker ni, som kallar alla missfall för änglabarn, att det är konstigt om de flesta då per automatik tror att ni syftar på något som gått mkt längre än ett par veckor? Och att ni då får förklara bara att ni har en egen tolkning av änglabarn? De flestas reaktioner på mitt missfall var att "tur att det var ett så tidigt sådant ändå, hade varit värre om det blev senare" osv. Kanske okänsligt av dom, kan vissa tycka. Men de hade rätt. Rätt, rätt rätt.

    Jag tycker ju som sagt inte att TS kollega nr 1 med barnet som dog heller är ett änglabarn i den rätta bemärkelsen.
    Jag kallar inte alla missfall för änglabarn, jag tänker på mitt förlorade barn som ett änglabarn. (Det var inte ett missfall utan ett utomkved men i alla fall.) Jag har inte haft några som helst problem med det, det är ingen som har ifrågasatt det irl. Jag har många i min närhet som fått missfall och utomkved som inte ser dessa "barn" som änglabarn utan som utomkved eller missfall. Jag är helt okej med det. I mitt umgänge ifrågasätter vi inte varandra och hävdar vår rätt till tolkningsföreträde. Det är väldigt förmätet av dig att påstå att din åsikt är rätt, rätt, rätt när det uppenbart är så att vi är många som inte håller med dig. Varför är din tolkning av ordet mer rätt än någon annans?

    Som jag skrev tidigare - för många av oss består dessa barn/foster eller vad du nu vill kalla dem inte bara av kött och blod utan också av drömmar, förhoppningar, längtan, kärlek och andra emotionella aspekter. Dessa "foster" är så mycket mer än den lilla plats de tar i magen, de tar en stor plats i livet och längtan efter dem har kanske varit många år lång. Tomheten efter dem kan vara oändlig. Med deras icke-varande kanske ett helt liv kastas omkull, det kanske var sista chansen. Vem har då rätten att tala om för dessa "föräldrar" att det de känner att dessa ofödda liv är inte är rätt, att deras benämning är felaktig.
  • Anonym (Sanna)

    bla bla bla...

    Jag tyckte inledningen på TS formulering var intressant. Lite tankeväckande. På riktigt.

    Sen visade sig tråden bli ett enda tjafs... En sandlåda. På en fråga som så uppenbart är tolkningsbar. Ni kan tjafsa hur länge ni vill - jag tror dock aldrig att ni blir eniga.

    Jag hittar på något annat istället o lämnar tråden. =) Fortsatt "trevlig" diskussion till er andra. 

  • Anonym (Agnes)
    Anonym (Mfv8) skrev 2013-10-11 17:21:58 följande:
    Ja. TS kollega. Samt alla ni som håller med henne. men nu var det som sagt direktcitat från ts's okänsliga kollega som var poängen. Och folk här menar att man får inte kalla henne pantad får då är man okänslig. Sorg som sorg, ja. Men att säga att det är SAMMA SAK som denna kvinnan gör. Det är rätt crazy.
    Ni? Du menar att jag håller med henne? Var har jag skrivit det?

  • Tjohalia
    Anonym (Agnes) skrev 2013-10-11 16:29:52 följande:
    Jag tycker att det är oaktsamt och brist på respekt att inte låta mig få kalla mitt inte födda barn för vad jag vill. För de som får fler chanser och barn efter ett (eller flera) missfall är det kanske "bara" ett missfall. Men för andra människor kan det vara så mycket mer. Det är samma som att jag skulle tycka att någon som fått begrava ett barn ändå har tur som har två barn kvar eftersom jag aldrig kommer att få något. Brist på respekt är att anse att man har mandat att sätta etiketter på andras upplevelser och känslor efter eget tycke.

    "Och dessutom väldigt individuellt. Alla får kalla det vad dom vill." Men jag kommer fortsätta att tycka det är brist på respekt mot dom som verkligen förlorat ett barn, att kalla ett tidigt missfall för änglabarn. Skillnaden är väl att förlorar man ett barn så sörjer man en individ, en människa. Får man ett missfall så sörjer man något man önskade hett. Sorgen finns där givetvis ändå, men nej, jag tycker inte det är samma sak. Och jag tror man ska passa sig för att säga att man vet hur det känns. För det gör man inte. Jag gör det inte heller.
    Flicka 2005 * Pojke 2007
  • Anonym (Mfv8)
    Anonym (Agnes) skrev 2013-10-11 17:27:46 följande:
    Jag kallar inte alla missfall för änglabarn, jag tänker på mitt förlorade barn som ett änglabarn. (Det var inte ett missfall utan ett utomkved men i alla fall.) Jag har inte haft några som helst problem med det, det är ingen som har ifrågasatt det irl. Jag har många i min närhet som fått missfall och utomkved som inte ser dessa "barn" som änglabarn utan som utomkved eller missfall. Jag är helt okej med det. I mitt umgänge ifrågasätter vi inte varandra och hävdar vår rätt till tolkningsföreträde. Det är väldigt förmätet av dig att påstå att din åsikt är rätt, rätt, rätt när det uppenbart är så att vi är många som inte håller med dig. Varför är din tolkning av ordet mer rätt än någon annans?

    Som jag skrev tidigare - för många av oss består dessa barn/foster eller vad du nu vill kalla dem inte bara av kött och blod utan också av drömmar, förhoppningar, längtan, kärlek och andra emotionella aspekter. Dessa "foster" är så mycket mer än den lilla plats de tar i magen, de tar en stor plats i livet och längtan efter dem har kanske varit många år lång. Tomheten efter dem kan vara oändlig. Med deras icke-varande kanske ett helt liv kastas omkull, det kanske var sista chansen. Vem har då rätten att tala om för dessa "föräldrar" att det de känner att dessa ofödda liv är inte är rätt, att deras benämning är felaktig.
    Öh. Det jag menar att de hade rätt i, var inte någon tolkning i vad mitt missfall kallades, du läser väldigt fel. Jag menade att min omgivning hade rätt i att säga till mig att det hade varit värre om graviditeten gått längre än de 8 veckor den gjorde. Och att jag tycker de hade rätt betyder inte att jag anser att du eller någon annan också måste tycka det. Jag säger vad jag tycker, inte vad jag anser att andra ska tycka. Detta kan inte ha gått att missförstå nu?

    Och då förstod jag det med, bra du förtydligade skillnaden i att kalla det för änglabarn och att tänka på det som ett sådant. För det är ju lite skillnad ja.
    I ditt sista stycke kan jag bara hålla med, har aldrig sagt motsatsen. Tomheten efter mitt missfall som jag fick efter ett års försök att bli gravid var OÄNDLIG. men jag försöker iaf inte trösta någon som förlorat ett barn genom att säga min egna historia, utan man kan beklaga på andra sätt.
  • Anonym (Mfv8)
    Anonym (Agnes) skrev 2013-10-11 17:29:09 följande:
    Ni? Du menar att jag håller med henne? Var har jag skrivit det?

    Lite här och var. Orkar inte leta och citera bland alla långa texter. Men det var inte poängen så strunt samma om du höll med om den saken eller inte.
  • Anonym (Agnes)
    Tjohalia skrev 2013-10-11 17:33:30 följande:

    "Och dessutom väldigt individuellt. Alla får kalla det vad dom vill." Men jag kommer fortsätta att tycka det är brist på respekt mot dom som verkligen förlorat ett barn, att kalla ett tidigt missfall för änglabarn. Skillnaden är väl att förlorar man ett barn så sörjer man en individ, en människa. Får man ett missfall så sörjer man något man önskade hett. Sorgen finns där givetvis ändå, men nej, jag tycker inte det är samma sak. Och jag tror man ska passa sig för att säga att man vet hur det känns. För det gör man inte. Jag gör det inte heller.
    Du får tycka det. Jag kommer att fortsätta att tycka att det är brist på respekt att tycka sig ha mandat att bestämma vad andra ska få benämna sina förlorade barn. Och en individ, då är vi där igen. När övergår ett foster, att missfall till att vara ett änglabarn? Det måste alltså födas? Hur sent för att det ska räknas som det ena och inte det andra. Måste det leva vid födseln? Måste det titta? Om det måste leva, hur länge måste det leva?

    Jag har aldrig påstått att någon som inte förlorat ett levande barn vet hur det känns, det kan också kännas helt olika för två olika individer. Bara för att vi gått igenom liknande saker innebär det inte att vi upplever dem på samma sätt.
  • ems92

    Jag tycker ett änglabarn är ett barn som är fött eller dör i magen under förlossningen!

    Ett missfall är ett missfall och ännu inte ett barn man "känner".

    Och i vecka fem har man ju just fått veta att man är gravid och därför har man ingen koppling till barnet på ett sånt sätt!

  • Anonym (Agnes)
    Anonym (Mfv8) skrev 2013-10-11 17:33:47 följande:
    Öh. Det jag menar att de hade rätt i, var inte någon tolkning i vad mitt missfall kallades, du läser väldigt fel. Jag menade att min omgivning hade rätt i att säga till mig att det hade varit värre om graviditeten gått längre än de 8 veckor den gjorde. Och att jag tycker de hade rätt betyder inte att jag anser att du eller någon annan också måste tycka det. Jag säger vad jag tycker, inte vad jag anser att andra ska tycka. Detta kan inte ha gått att missförstå nu?

    Och då förstod jag det med, bra du förtydligade skillnaden i att kalla det för änglabarn och att tänka på det som ett sådant. För det är ju lite skillnad ja.
    I ditt sista stycke kan jag bara hålla med, har aldrig sagt motsatsen. Tomheten efter mitt missfall som jag fick efter ett års försök att bli gravid var OÄNDLIG. men jag försöker iaf inte trösta någon som förlorat ett barn genom att säga min egna historia, utan man kan beklaga på andra sätt.
    Okej, då förstår jag vad du menar. Bra att du känner att det var rätt när de sagt det till dig. En väninna till mig råkade ut för samma sak och fick höra samma sak, hon tyckte inte att det var rätt sagt.

    Jag kallar det änglabarn också. Om det kommer upp. Det är inte så att jag fläker ut det lite här och där att "jag har ett änglabarn". Detta är min sorg och min sorg är privat, den delar jag med få utvalda. Och som jag skriver har det aldrig blivit ifrågasatt när jag benämner det så. Jag skulle heller aldrig trösta någon som förlorat ett barn med att jag upplevt samma sak. Dels för att jag inte har upplevt samma sak och dels för att jag över lag  inte tröstar andra genom att dra in mina erfarenheter utan genom att lyssna.

    Som sagt var - man kan aldrig jämföra sorger.
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...