Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Man ska inte gradera sorg. Hur någon upplever sin förlust är individuellt och för din kollega så var det tidiga missfallet ett änglabarn.

Jag kan inte döma ngn annan eller dess känsla av vad sorg & saknad är....i tis på mitt ultraljud så fick vi det fruktansvärda beskedet att vår dotter inte längre levde i magen, igår så opererades hon ut..jag var i 4 de månaden och hon är vårt änglabarn, ska ngn annan komma och säja till mig nu att hon inte är det för att hon inte hann att överleva fram tills förlossningen? För mig var hon verklig, jag kände hennes puffar i magen...å jag känner definitivt en oerhörd sorg &saknad....Jag fick också höra igår fr en släkting till råga på allt att hon visste excakt hur jag mår och känner för hon skulle göra abort i v 16 och efter hennes tanbletter för att ordna aborten så fick hon Mf hemma ist.....Där kan jag säja att jag höll på att explodera, hur kan man ens jämföra??
Vi ville ha vår dotter kvar å vi älskade henne, medans min släkting frivilligt skulle göra abort, men medicinen gjorde att det hände hemma.

Jag kan säja för egen del att, Sluta jämföra er sorg med ngn annans. Vi upplever alla saker på olia sätt och det sista jag behöver höra nu det är -ja jag vet hur det känns, för jag fick mf i v 5.
det har jag också haft, men detta var inte i v 5..utan hon var en bebis.
jag tar väldigt illa upp av sådant....

Nu sitter man här å gråter, kan inte äta, knappt sova..å ser ut som det vrak man känner sig som....så ska ngn komma å jämföra det med ett mf eller en frivillig abort....? DET är en kränkning för mig iallafall.

För gen del anser jag att ett änglabarn är ett barn som levt utanför livmodern och sedan gått bort. Men det är min tolkning av ordet.
Möjligen kan jag sträcka mig till att ett barn som kunnat leva utanför livmodern om det fötts också är ett änglabarn.

Men, jag tror att i ett sådant läge är det nog bäst att bara vara tyst och lyssna. Krama om ifall personen vill det, annars bara sitta tyst och lyssna. Men absolut inte dra upp något om sig själv. Har man själv förlorat ett barn kan man berätta om det vid ett lämpligare tillfälle.

Allas sorg är olika och man kan inte jämföra, men ett mf i v5 begriper jag inte hur man kan kalla för änglabarn. Det är inte ens ett foster än! Ett mf är tufft, jag har haft tre stycken och de två första som kom innan jag fick barn var fruktansvärda, men jag förlorade inte två barn, jag förlorade två drömmar om barn. Det tredje var inte alls jobbigt på samma sätt, visst var jag ledsen men jag visste ju att det kunde gå bra nästa gång (och det gjorde det)

Det gar tyvärr inte att mäta sorg eftersom alla hanterar saker annorlunda. Det är omöjligt att veta vad kollegan kände efter sitt missfall men det är även helt fel för henne att likställa det med den andra kollegan som förlorat ett barn hon sett i ögonen, hallt om, luktat pa osv. Men för att inte själv verka okänslig kan du kanske bara avrada henne fran att "dela med sig" just nu och säga att det för tillfället vore olämpligt eftersom hon just nu är inne i en väldigt jobbig period och att det troligen skulle göra mer skada än nytta.

Sedan kan man ju tycka som man vill och personligen tycker jag inte att det gar att jämföra ett förlorat barn som man skapat en personlig relation till med ett foster, speciellt efter 5 veckor. Jag förstar verkligen ditt sätt att tänka, men samtidigt vill jag säga att vi som betraktare inte har en aning om vad kollegan själv kände när hon fick missfall, pa samma sätt som hon inte kan jämföra sig med nagon annan. Det är högst olämpligt. Även om hon själv kände stor sorg borde hon tänka efter innan hon uttrycker sig och försöka sätta sig in i den andra kollegans situation.

Mvh.