Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Håller inte med. Den vanligaste definitionen av änglabarn är onekligen denna:
densistavilan.se/info/anglabarn
Jag säger inte att min tolkning är den enda sanna, men det måste ju ändå finnas NÅGON huvudtolkning av ett visst begrepp. Någon gång har någon myntat detta, och kan omöjligen ha syftat på varenda befruktade ägg i världen.

Sorg ska inte mätas eller etiketteras efter grad.
Varje sorg är individuell, men visst jag skulle inte säga till en mor som mist sitt barn att jag vet hur det känns, alldeles oavsett mina egna upplevelser.
Men hur många av oss har inte stått som fån och önskat att vi vetat vad i hela friden vore det rätta att säga det är inte så lätt att hantera andra människors sorg.
Den här tjejen är dessutom såå ung och har troligen ingen stor erfarenhet av människor i sorg, vare sig sin egna eller andras.
Jag tror hon gjorde så gott hon kunde och att allt hon ville var att uttrycka deltagande, det tycker jag är fint i sig.
Och det hade räckt för mig.
Att hon uttrycker sig lite klumpigt är inte viktigt, det är inte orden i sig som betyder något, och hon är ändå till och med yngre än min förstfödde av dom levande barn jag har.       

Men du jämför äpplen och päron. Att få ett missfall och att förlora sitt barn är också att jämför äpple och päron. Det är inte jämförbart. Du kan alltså aldrig säga "jag förstår hur det känns" eller "jag har också blablabla" för det har du inte. Sorgen kan däremot ingen ta ifrån dig oavsett om det är en hamster som dött eller en förälder. Men den som förlorat sin hamster kan inte säga till den som förlorat sin förälder "jag förstår hur det känns, jag förlorade min hamster för en vecka sedan"

Nej. Dödsfall som dödsfall jämför jag nu. Du kan inte påstå annat.

Och en som har förlorat sitt 7 månaders barn kan aldrig förstå en 7-årings enorma förlust när föräldrarna dör och hela tryggheten rämnar. Är vi överens?

Men den här tjejen får ju faktiskt ha sina känslor. Ingen ska säga vad hon får eller ska känna trots missfall i femte veckan. Ibland låter det som om det vore nån tävling om vem som är värst och vem som får kalla sig det ena och det andra.

Nej, ords mening är alltid subjektiva, sen är vi i stort oftast överens om vad ett ord betyder, men ibland skiftar det och då får man fråga om man inte förstår hur den andre tolkar ordet och ev berätta hur man själv gör, så att kommunikationen kan fortsätta.
Och det finns inget som är mer rätt än det andra, bara olika.  

Fast enligt ditt eget resonemang borde de ju kunna det, för sorg är sorg. Oavsett vad man gått igenom.

Men tycker ni, som kallar alla missfall för änglabarn, att det är konstigt om de flesta då per automatik tror att ni syftar på något som gått mkt längre än ett par veckor? Och att ni då får förklara bara att ni har en egen tolkning av änglabarn? De flestas reaktioner på mitt missfall var att "tur att det var ett så tidigt sådant ändå, hade varit värre om det blev senare" osv. Kanske okänsligt av dom, kan vissa tycka. Men de hade rätt. Rätt, rätt rätt.

Jag tycker ju som sagt inte att TS kollega nr 1 med barnet som dog heller är ett änglabarn i den rätta bemärkelsen.

Jag vill inte jämföra dem men ok.

Nä har dem själva aldrig gått igenom det så kan dom givetvis inte jämföra. Precis som i ts.

Ingen har sagt att hon inte får ha sina känslor. Men hon ska inte jämföra sitt missfall med den andra kvinnans förlust.