Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Kan du specificera var jag har förminskat någons sorg. Ty det är något jag har aktat mig för att göra. Jag har förklarat hur det har känts för mig att förlora mitt 14 åriga barn, jag har förklarat hur det har varit att få fyra missfall (två embryo och två foster varav det ena fostret fick jag spola ner i toaletten efter sen jag fick plocka upp honom från duschgolvet. Jag har skrivit om hur man tar ifrån någon ens sorg när man applicerar sin egna sorg i någon annans sorg istället för att förklara att man vet hur det är att ha sorg.

Så vad du tolkat in i mina inlägg har jag ingen aning om för du har iaf inte läst skriven text utan lagt till, tagit bort och förvanskat.

Så du kan definitivt inte ha läst det jag skrivit iaf. Och nä en kvinna som fått mensen en vecka senare har inte upplevt samma sak som en som har förlorat sin 7 månaders bebis fast krisreaktionen de båda går igenom är densamma. Det är detta vi har diskuterat här men några få vill gärna likställa detta med varann för de vill ha sin längtan likställd med de som har en sorg efter ett existerande barn.

Nu ska jag jämföra

En kvinna som är 20 år är inte ofrivilligt barnlös. En kvinna som är 45 år och har genom gått ivf och som inte hunnit adoptera hon är barnlös. Alla hennes chanser är uttömda, hon har en sorg som är för alltid. Sorgen att inte fått ett barn. Men en som är mitt uppe i det och som har chans att få ägg, spermier, genomgå ivf eller adoptera har ju ändå möjligheten att få ett barn. Men den kvinnan där åldern passerat för att få både biologiska samt adopterade barn är ju alla chanser uttömda. Även för den kvinnan som förlorat ett barn är ju chansen att få uppleva det barnet helt uttömt. Det finns inte på kartan att det finns en chans. Att kvinnokroppen stöter ut ett embryo är helt normalt och ska faktiskt ske med kommande mens faktiskt men ibland känner inte kroppen av att det är ett fel på embryot och håller kvar det och embryot växer till sig till ett foster och stöter bort fostret innan v 12 dvs tidigt missfall.

Jag vet själv hur frustrerande det är att inte bli gravid och man känner att drömmen om ett barn känns långt borta. Men det betyder inte att jag skulle aplicera den sorgen på någon som precis förlorat sitt barn

Om tanken på att man MÅSTE bli på smällen tar över ens liv i flera år behöver man en hobby eller något. Man ligger med varandra, ibland blir det barn och ibland inte. Vad är grejen? Det är inte en mänsklig rättighet att bli gravid vet du.

Bestämmer du det?

Och där visade du hur mycket du förstår.

Har jag sagt att det har tagit över mitt liv? Jag lever mitt liv precis som vanligt, och några dagar i månaden försöker vi träffa ägglossningen. Några dagar i månaden, i flera år. Vad är det som är oklart för dig? Berätta gärna vad det är du inte förstår så ska jag försöka förklara på ett pedagogiskt sätt.

Jag tror inte heller att du avser det, men det genomsyrar dina inlägg, jag kommer inte sitta och peka ut enskilda meningar åt dig. 
Men försök att läsa dina egna inlägg med andra glasögon på dig, så tror jag du ser vart du går fel. 
Jag är ju inte den enda som ser det här, vi är flera som har påtalat det för dig, så kanske det ligger något i kritiken?    

Men vad är problemet?? Ingen har sagt att tjejen inte har rätt att sörja! Men att säga att man vet exakt hur det känns och varit med om samma sak är respektlöst. Om din syster eller annan nära anhörig dött och du är helt knäckt och jag kommer och säger "jag vet precis hur det känns, jag har gått igenom samma sak" min kanin dog också. Skulle du inte tycker det var ganska respektlöst sagt?

Ja, för så är det precis.
Det är därför vi har hjälp till dom som blir ofrivilligt barnlösa, som ivf t ex, för det är ju bara att ligga med varandra då och då, så löser det sig.
Man behöver inte bry sig så mycket.
Säg det till ett par som kämpat i åratal för att få ett barn.    

man får inte kämpa i åratal, då har man inget liv.

Jag tycker du är oerhört tydlig!

Jag beklagar verkligen!