ni med pseudotvillingar

15 månader mellan mina killar. Har varit riktigt tufft.

Nu är de ca 4,5 och 3 och det börjar lätta.

De leker bättre och är tajta vänner nu.

Killarna är grymt olika både till personlighet och utseende, så det har varit svårt att vara båda till lags.

Det där med att det är stökigt o kladdigt hemma håller jag med om :) d eviga städandet..

Ja det är sååå jobbigt! När båda sen äter vanlig mat blir det som värst;) Men när den stora blev tre och den lilla två ungefär försvan kladdet och äcklet:)

Det kan ha med den egna utvecklingen och fsk lika mkt att göra. Det är en otrygg period när de börjar fsk. Våra började när de var ca 3.5 och dryga två. Båda var hemma hela tiden tillsammans. Jag inbillar mig att det stärkte oss som familj och deras relation. Det är not lätt att det blir svartsjuka om det samafaller att det kommer en ny bebis och att man börjar på fsk.

Här var det frid och fröjd första 8 månaderna......sedan hände det grejer . Nyfödingar är ju bara små amöbor som förutom att de alltid finns med inte utgör någon direkt konkurrens för det äldre syskonet. Värre när den lilla börjar krypa efter, ta leksaker, tugga på pusselbitar, riva torn och börjar ta plats och utrymme på ett helt annat sätt....på eget bevåg. Inte så lätt för en inte ännu eller precis fyllda 2-åring (en period som kännetecknas av JAG och MITT ). 

Men så behöver det inte bli. Vi har inte haft de problemen. Klart de ryker ihop men det gör ju de flesta syskon oavsett om de är täta eller inte:)

Nej, det är klart att det inte måste men det är rätt vanligt att det är lugnt inledningsvis och blir jobbigare efter ett par månader. Och ja, syskon ryker ihop oavsett, men åldern påverkar ju en hel del hur. Mina täta som nu är 4,5 respektive snart 6 år går det ju att resonerar med, de har erfarenhet av konfliktlösning, förståelse för rätt och fel liksom mer utvecklad empatisk förmåga. Jag ser ju hur mina "stora" möter sin yngsta bror. Det är ju något helt annat som just har att göra med åldersskillnaden.....att de är större och har mer förståelse, erfarenhet och kunskap samt att lillebror är så pass mycket yngre och att de förstår det med. Det kommer aldrig att bli den typen av konflikter mellan dem som mellan våra äldsta när de var mindre. Men konflikter kommer det självklart att bli .

En 1,5-åring och en 2,5-åring är rätt usla på att hantera konflikter och situationer de inte kan hantera (vilket de har en tendens att hamna i relativt ofta). Det blir liksom liten enklare om en av dem är låt oss säga 5-6 år .

Så klart är det så. Men jag upplever inte att vi har haft särskilt mycket konflikter. Inte så som det förväntas av omgivningen. Men så klart kunde de inte lösa dem själva när de var små. Nu kan de det i bland och i bland inte.

Mina tjejer är ibland svartsjuka på varandra, speciellt om den ena får göra något som inte den andra får, tex gå på kalas eller liknande. Det går inte heller att alltid kompensera för det som en av dem får göra. Dock håller jag med om att det är enklare att tala med dem nu när de blivit lite större, det är lättare att kompromissa och lösa konflikter genom att använda ord. Tidigare var det mer fysiska försök till lösningar mellan barnen.
Mina tjejer har nyligen också (2 månader sedan) fått en minsta lillasyster och det är väldigt roligt att få uppleva detta när tjejerna är så stora att de förstår och vill vara med och hjälpa till.