Endometrios och IVF

Tovan77: Lycka till med äggplocket!

Heidi82: Ja ta revansch! Det är ett helvete att återhämta sig efter ivf men det blir bättre! Jag lovar! Ta det bara lugnt och var extra rädd om dig själv!

Tack! Det är väldigt spännt nu (och ganska grinigt hehe).

KickHH: Håller tummarna för dig!

Blev bara 2 ynka ägg. Tungt! Väldigt tungt!!

Hur har det gått?

Vid vår sista ordinarie IVF (nr 3 i ordningen) så fick vi ut ett (1) endaste litet ägg. Detta befruktades dock jättefint och hade toppbetyg vid insättning dag två. Jag blev gravid men tyvärr slutade det med ett ma i vecka 8-9 där det hela stannat av redan i vecka 6 ungefär.

Jag har alltid fått ut få ägg vid mina IVF'er trots rätt många äggblåsor (jag har svår endo och är helt sammanväxt åt alla håll o kanter invärtes + att jag snart är 42 år). Jag gick på Menopur alla tre gångerna och här ger de oftast denna till oss med endo som är lite äldre - nackdelen är väl att det kan bli lite färre ägg men de håller en högre kvalitet. På tre behandlingar har vi fått ett enda ägg till frysen (blev vid IVF nr 2) - och det ruvar jag på just nu.

Metbäcksfru: Det blev inget et utan avbruten behandling. De tror äggen var omogna. Min kropp svarade inte så bra på menopur så vi går tillbaka till gonal-f nästa försök. Tur i oturen så räknas ju inte detta försök utan vi får ett till. Alltid något!

Åh jag hoppas det går bra för er nu och det blir en liten knodd!!!!

Hoppar in lite och måste bara råda er alla att verkligen ge er själva tid mellan försöken. Jag gjorde inte det, var så stressad över hela situationen och så snart ett försök misslyckats ville jag direkt igång med nästa. Det blir ju inte bättre av att läkarna är snabba med att tala om att man har dålig äggreserv och att den minskar med tiden.

Jag tror aldrig jag märkte hur mycket stryk min kropp tog av det, förrän våra försök var slut och vi tog en lång paus och försökte själva innan vi började med de försök vi betalat för. Då först kände jag hur mycket hormonerna påverkat mig, så jag vill verkligen ge rådet att försöka ta det lite lugnt, även om det känns jättejobbigt.

Hoppas det går bra för er alla!

Jo jag känner att kroppen tar stryk men samtidigt sprider sig endon så snabbt på mig att jag inte vågar vänta längre än nödvändigt. De upptäckte nya cystor som har kommit till under den senaste tiden.

Sen är jag 37 år så jag måste göra mina försök innan jag blir 38...

Jag vet att du har rätt men jag känner att jag inte har tid att vänta tyvärr. Men det tar på kropp och själ.

Så här trodde jag väl aldrig att livet skulle bli! Fanns inte en tanke på sånt i min fertila familj. :-/

Vet också att det är bättre med tid mellan försöken - men jag har haft en väldig tidspress hela IVF-svängen eftersom jag blev 40 precis när behandlingen startade. För att få göra mina 3 landstingsfinansierade försök så måste jag avsluta innan jag blir 42 (har som tur är en IVF-klinik som tillåter kvinnor upp till 42 att göra försök) - och det blir jag i maj i år. Så jag hade inte så mycket annat val än att jäkta på med dessa tre försök på två år, och då har jag även hunnit vara gravid två ggr också... men fick avbryta första gången i v 21 p g a en allvarlig o ovanlig avvikelse i hjärnan på vår son och andra gången blev det ma.

Så när en sen endometrios-diagnos OCH åldern sätter P - ja då får man skynda på vare sig man vill eller inte om det överhuvudtaget ska kunna bli några barn!

Jag tänkte bara meddela att jag har fått min första enantonspruta nu. Så 100 dgr i klimakteriet väntar mig nu tills jag kan börja med tredje IVF försöket. Måtte bara endon försvinna nu!!