Försiktighetsprincipen nämns i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens (EU) funktionssätt. Den avser att säkerställa en hög nivå av skydd för miljön tack vare förebyggande beslutsfattande vid risk. I praktiken är dock principens tillämpningsområde väsentligt vidare och omfattar även konsumentpolitik, EU-lagstiftning om livsmedel samt människors, djurs och växters hälsa.
Nedan enligt Wikipedia:
“Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”.
Försiktighetsprincipen i ekonomiska sammanhang innebär att kostnader (värderas högt) bokförs så tidigt som möjligt (avsättning för vissa förväntade kostnader) medan intäkter (värderas lågt) bokförs så sent som möjligt, det vill säga först när de realiserats. Avsikten med principen är att ett företags affärsredovisning skall visa en försiktigt realistisk ställning.
Vad har då denna korta genomgång av försiktighetsprincipen med SD och läsare av detta inlägg att göra. Inte så mycket – men det är ett ord som gnagt i mitt medvetande en tid och jag har funderat på varför Försiktighetsprincipen, som tycks vara så viktig när det gäller miljön inte tillämpas vidare. T.ex. i diskussionen om invandring:
Förebyggande beslutsfattande vid risk. Görs det över huvud taget någon riskanalys vid Migrationsverket vid beslut om uppehållstillstånd? Gör lagstiftaren någon riskanalys? På den frågan kan man tyvärr konstatera att så inte förefaller vara fallet.
I så fall hade vi inte haft några potentiella självmordsbombare i Sverige. Inga Jihadister och sannolikt ett litet fåtal islamister och personer villiga att åka på träningsläger för Jihad, strida för Al Shabab i Somalia eller islamistgrupper i Syrien. Vi hade inte haft någon ”Guantanamo-svensk” och vi hade definitivt inte haft en våldtäktsepidemi och legat två i världsstatistiken på området. Inga bilbränder, ingen stenkastning mot brandkåren, inga överfall på brevbärare, poliser, väktare, väldigt många färre fickstölder, åldringsrån, provocerat våld etc.
Jag kan bara dra slutsatsen att när det gäller att skydda skog, mark, vattendrag, växter och djur – då gäller försiktighetsprincipen fullt ut. Kan inte säkerheten garanteras, får inte processen fortsätta då den anses farlig för miljön, för människor, djur och växter.
Ett större hot mot människor i Sverige är dock en invandring av islamister och blivande sådana. Om försiktighetsprincipen skulle appliceras på invandringen skulle vi egentligen inte ta risken att ge muslimska män uppehållstillstånd i Sverige alls och som ett minimikrav, inga permanenta dito förrän efter en lång inkubationstid. Medborgarskap skulle endast beviljas efter flerårig bosättning och prickfri vandel.
Regering och riksdag har en skyldighet, såsom ”anställda” av folket att skydda sina väjare och sitt folk från risker, kända som okända. Därför har vi t.ex. ett försvar (nåja – det är inte så mycket bevänt med det längre men det är en annan diskussion), poliser – varav för många papperspoliser, brandkår, väktare osv. Dessa skall på olika sätt skydda oss från skada genom att gripa brottslingar, släcka bränder, skydda näringsidkare och privatpersoner.
Regering och Riksdag har svikit sitt uppdrag. De förefaller fullständigt likgiltiga och har inget som helst intresse av att skydda den befolkning som valt dem till sina poster. Fullständigt likgiltiga över den otrygghet Mena-invandringen har inneburit och fortsätter att innebära och de ofantliga kostnader som följer i dess spår.
Oviljan att skydda sitt eget folk tror jag med nödvändighet till slut kommer att resultera i att dessa politiker skiljs från sina uppdrag och en regering villig att axla detta stora ansvar träder in i dess ställe. Idag finns det bara ett parti med sådana ambitioner. Det är tragiskt.
