Hej
Här tänkte jag att vi kunde samlas, alla vi som väntar barn och är "lite" äldre. Första barnet eller femte spelar ingen roll. Alla är välkomna, tycker inte heller det spelar roll hur långt gången man är. Vi stöttar varann fram till förlossningen :)
pigg liten krabat som vuxit som han/hon skulle. Alla organ satt där de skulle med.... Nu är det bara den långa väntan till bf 29 september 
DragonWoman: Såå härligt att allt ser bra ut och att den lill* växer som den ska!
Jag satt och funderade idag och kom på hur underbart lycklig jag är över vårt lilla mirakel. Detta kommer bli min sista graviditet och jag kommer påminna mig om det själv hela tiden så att jag ser ut att njuta var minut av den. Jag kommer njuta av allt illamående och le var gång fogarna gör sig påminda, och när jag gråter av trötthet så kommer jag bara fokusera på min lilla i magen och se till att få fram ett leende för att det är verkligen min sista graviditet. Och så ska jag försöka att verkligen inte oroa mig, för hur som hur är det inte mkt jag kan göra åt om något skulle gå fel. Så nu sitter jag här och tittar ut i regnet och njuter av att jag har graviditetsfrossa och kan burra in mig i flecetröjan och dricka en kopp varm the.
älskar när man ser en hand framför munnen, ser så mysigt ut när de är så små 
Jag vet varför jag gör detta och att det är värt all smärta, alla tårar och all isolering när jag får träffa min lilla bebis. Jag är nu i v 28 och kämpar mot smärta och värk varje dag. Jag fixar det inte längre. Känner mig bara mer och mer nedstämd, som en fånge i min egen kropp. All tid som jag inte är på jobbet spenderas hemma. Kan och orkar inte längre med sociala sammanhang och aktiviteter. Behöver hela tiden ha möjlihet att kunna lägga mig ner i viloläge.
Min foglossning gör att varenda rörelse fylls med en skärande smärta. Enda gången det känns ok är när jag ligger ner med en massa kuddar som stöd och ligger helt blixtstilla. Jag måste försöka få en sjukskrivning men det är ju en månads väntan på att få en läkartid här så nu är det bara två veckor på heltid kvar innan jag får komma till en läkare. Eftersom jag haft problem med sammandragningar har jag varit halvt sjukskriven denna vecka men t o m det är för mycket. Går med kryckor och har nästan helt förlorat kontrollen på mina ben, dom låser sig och jag kan knappt ställa en fot framför den andra.
Min ansträngda gång har inte direkt någon positiv påverkan på mina sammandragningar heller... SUCK!
Att vara gravid är ingen dans på rosor. Min förra graviditet var nästan likadan, men då hade jag ju bara mig själv att ta hand om. Nu har jag en pigg och underbar blivande treåring som behöver sin mamma. När jag får mina två barn har jag fått allt jag önskat och två fler än vad jag vågat hoppas på när jag började min resa att få bli mamma. Förutsatt att allt fortsätter att gå bra så kommer detta definitivt att bli min sista graviditet. Fixar inte att utsätta mig igen för de nio månader av smärta som mina graviditeter innebär....
Ledsen för mitt gnäll, behövde bara skriva av mig...
Sessan: lider med dig, vet själv hur det kan kännas när foglossningen blir riktigt illa... Men det borde inte behöva vara så! Jag vet att en del får starkare värktabletter i det läget, kan du tänka dig det? Har du testat tens o akupunktur? Kram!
Awesome: inget kul läge att behöva vänta så länge! Synd att man inte hellre kan göra om fvp, ifall det skulle ge en vinst... Håller tummarna
