Gravidtråd för oss som är över 35

Vet att det är jättesvårt men läs inte massa saker på internet om du kan undgå det! Man skrämmer bara upp sig själv, troligen helt i onödan också. Fråga din BM i morgon om du kanske kan få börja på Aurorasamtal, kanske kan hjälpa?

Jag är inte rädd för mitt snitt, jag är mer rädd för om jag ska vara vaken (vilket jag helst vill) och jag får uppleva om dom skulle ha problem att få igång min lilla tjej eller om dom blir så där tysta och effektiva ni vet och bara springer iväg med lillan  Att något ska gå galet helt enkelt, med bebisen, inte med mig. Jag brukar repa mig bra efter operationer fast jag tycker att det kommer bli läskigt att vara vaken! 
Det är inte säkert att jag kommer kunna vara vaken heller utan en narkosläkare måste titta på mina magnetröntgenbilder och se om det går att lägga ryggbedövning eller inte för jag har en del skador precis där som man brukar lägga bedövningen. Men vill så gärna dela förlossningen med min make och hoppas att vi kan få vara med när vår lilla tjej kommer till världen. Nån vecka innan planerat snitt kommer jag få reda på om det är möjligt eller inte. 
Ja, det förutsätter också då förstås att jag inte får samma sjukdom som sist för då gör blodet att bedövningen inte tar och då måste jag sövas helt enkelt. Hoppas allt går vägen!

Vilken katastrofoperation! Och att de inte upptäckte vad som var fel på en gång. Måste ha varit fruktansvärt, speciellt med tanke på att du precis fått ett barn som du vill vara nära Var det även stora smärtor iblandade? Har du sviter även idag? Har för mig om att du har pratat om detta tidigare men jag har inte riktigt förstått hur allvarligt det var. Har du fått hjälp att bearbeta traumat eller har du klarat dig ganska bra psykiskt ändå?

Ja nu ser jag ju verkligen fram emot snittet

Det kan vara en stor kamp att få kejsasnitt, men om man står på sig, inte vacklar, har goda skäl och orkar gå igenom kampen så är det troligt att man kan få ett ks. Ska snart på förlossningsplaneringssamtal med läkare och kan inte tänka mig annat än snitt efter en traumatisk vaginal förlossning. Men vi får se....

Skönt att höra att fler än jag är virriga och glömska. Blir ju ganska komiskt  ibland... 

Jag känner fortf. en stor trötthet, v19+1 idag och förra gången var jag piggare. Nu måste oftast lägga mig en stund varje dag efter jobbet trots att jag jobbar 80%. Som tur är gillar min treåring att "mysa i sängen" så vi ligger där en stund och läser böcker osv. Men vi brukar stanna till vid en lekpark på vägen hem så hon får leka av sig lite extra innan. 

Har börjat få huvudvärk igen också, spränger till varje dag. Drygt. 

Jag är också en som velar mellan VF och KS . Har BF den 31/7 men kommer att sättas igång eller snittas tidigare, så jag slipper gå över 37+1 då jag förlorade min flicka. Hade ingen bra förlossning senast, då jag fick så höga doser av Cytotec och förlossningen gick alldeles för fort. Att snittas tidigt är inte så bra för bebisens andning, men vet inte om jag vågar välja vanlig förlossning med igångsättning. Typiskt också att föda när både min läkare och barnmorska har semester. Eller ska jag härda ut till veckan efter då båda är tillbaka? Var iaf hos BM idag och allt verkade bra, ska på tillväxtultraljud och flödesmätning på torsdag.

Usch vad hände när du förlorade din flicka? Var det pga cytotecen? Beklagar :(

Kanske bättre med KS då? Tänker ni er fler barn? Om inte så skulle jag inte tveka om KS i din situation.

Härligt att höra

Ikväll var det ingen tvekan, kände bebbe härja vilt i magen när jag nattade lillan låg på sidan med armen på sidan av magen och det var inte omtyckt av 2 dagar kvar tills vi får se liten

Fick hem mitt angelsound idag. Dröjde en stund men sen hittade jag hjärtljud :) något lever där inne!!!

Va sugen på ett sånt med men gubben sa nej