Hej
Här tänkte jag att vi kunde samlas, alla vi som väntar barn och är "lite" äldre. Första barnet eller femte spelar ingen roll. Alla är välkomna, tycker inte heller det spelar roll hur långt gången man är. Vi stöttar varann fram till förlossningen :)
Det kryper och värker i HELA kroppen. Jag blir galen. Varför?
Grattis lagombutwhy!
Eget: Idag hämtade jag ut kryckor för att inte förvärra foglossningen, får nog öva ett par dar innan det känns naturligt att gå med dom. Nu syns bebismagen så tydligt att folk vågar säga grattis - jag blir så glad varje gång 
Dragonwoman: Kanske är det så att du behöver järnsprutor, om din mage faktiskt inte pallar järntabletterna utan att du ska behöva ligga dubbelvikt? Hade en kompis m Hb 90 som bara inte kunde ta tabletter (mer fobi) och hon fick spruta istället. Men det var ju krångligt eftersom det måste ges av ssk flera gånger i veckan, eller hur det nu var. Men kanske hellre det än ligga jättelågt, du lär ju inte direkt kunna fylla några lager med vanlig mat så länge du är gravid i alla fall.
Lagom: Grattis till fint resultat och söt bebis
Jag är idag i vecka 29+3 och känner mig bara så där totalt lycklig över min lilla bebis i magen. Igår träffade jag min fantastiska läkare igen och gjorde ett ultraljud för att se hur liten mår och växer. Ligger lite under medel i vikt precis som storasyster. Allt var helt perfekt och fick även en tydlig bild när liten öppnar och stänger sin lilla hand...såg precis ut som en vinkning! 
Bara total lycka att få se sin lilla i magen. Det var verkligen behövligt för min del då jag känt mig så nedstämd på sista tiden...upplever fortfarande att graviditeten är tung men jag börjar se ljuset i tunneln nu...bara 1/4 av graviditeten kvar! 
Jag passade på att fråga lite mer om GBS och hur det egentligen påverkar graviditeten och min bebis. Tycker inte att jag fått ett vettigt svar från min barnmorska, men nu känner jag mig mycket mer förberedd på vad jag ska vara uppmärksam på och att hellre åka in på en kontroll för mycket än en för lite...
Eftersom min läkare kunde se på ultraljudet att liten sitter i säte (vilket jag redan visste) precis som storasyster (som låg i säte praktiskt taget hela graviditeten) började vi diskutera att jag att jag på graviditerer aldrig känt en enda spark uppåt. Alla sparkar under båda mina graviditeter är neråt och lite buffar i navelhöjd av små boxande händer. Efter lite utfrågning av min läkare började han misstänka att mitt bäcken är formad så att mina barn bara vill sitta i säte. Det finns fortfarande tid för liten att vända sig "rätt" men varken jag eller läkaren tror att det kommer att hända. Vänder den sig inte så kommer jag nog att slippa vändningsförsök då läkaren anser att det skulle vara helt verkningslöst för min del, så i så fall blir det snitt. Jag gjorde två vändningsförsök förra gången och det gjorde så fruktanvärt ont att jag gärna hoppar över det den här gången. Det ska tydligen inte göra ont, vilken är ytterligare en anledning till att min läkare inte tror att det skulle fungera den här gången heller. Nu är det bara att vänta och se om lite mot alla odds kommer att vända på sig...
Sessan: visst är det svårt att anv kryckor när man typ jämnt har en massa att bära på? Kändes lite dumt idag på jobbet, fick så mycket uppmärksamhet pga dom. Lite pinsamt 
Vad underbart att du fick så bra tydlighet idag hos läkaren!!! Och mysigt att se bebisen vinka
Sessan: Vad härligt att läkarbesöket var så lyckat! Mitt första barn satt också envist i magen och jag var också på ett misslyckat vändningsförsök, det gjorde nog ont och tror nog att det hör till! Hon föddes sen med kejsarsnitt. Mitt andra barn gjorde som han skulle och vände sig och föddes vaginalt.
Jag mår för tillfället riktigt bra och är så glad att a sluppit illamåendet, med sonen mådde jag illa mer eller mindre hela graviditeten så känns härligt att känna sig såpass normal som jag gör nu. Har legat en stund på soffan och tagit igen mej efter jobbet och känner hur någon buffar en bit under naveln