Hej
Här tänkte jag att vi kunde samlas, alla vi som väntar barn och är "lite" äldre. Första barnet eller femte spelar ingen roll. Alla är välkomna, tycker inte heller det spelar roll hur långt gången man är. Vi stöttar varann fram till förlossningen :)
Rul gick fint och bra även här! Allt var som det skulle! Så glad och lättad man blir att se och höra att allt är fint och bra! Fick veta att moderkakan ligger i bakvägg, därför känns rörelserna så tydligt. Lillharen låg och tryckte med rumpan mot väggen med benen under sig så gick inte att se könet, så det får bli en överraskning denna gång!
Hej! Jag hoppar gärna in här. Är 37 och gravid med nummer två. En sladdis eftersom nummer ett redan är 13 :) Upplever att allt är "mer" denna gång. Med första barnet insåg jag inte ens att jag var gravid innan v10 och det bara pga utebliven mens. Nu har jag haft massa symtom ända sen äl i princip. Humöret är ostabilt som attan (stackars sambo), ömma/växande bröst, yrsel, springer på toa i ett, ständigt hungrig (men kan knappt äta något innan jag känner mig proppmätt.. Undrar hur resten av graviditeten blir ;) Hur har det varit för er, mycket skillnad på grsviditeternagraviditeterna?
Hej tjejer, måste bara fråga om någon upplever samma sak som jag...innan jag blir nojig. Jag tycker att magen har krympt...i förrgår tyckte jag att den var så pass stor att man verkligen förstod att jag är gravid...idag ser det bara ut som en liten bula...typ v10 istället för v23....
Traskar in i v17 idag..
Läkarbesök för graviditetsplanering igår, fick remiss vidare till specialistmödravård för inbokning av snitt. Spännande att se vilket datum som blir "valt" för denna bebis att plockas ut :)
(ojoj, dessa gravidhormoner)!
Jag var på kontroll hos barnmorskan igår liten ligger fortfarande i säte. Jag är nu i v 33. Bebisen har suttit i säte länge, eftersom jag aldrig känt sparkar uppåt så säger jag hela graviditeten. Det var exakt likadant när jag väntade dottern för tre år sen. Nu ska jag ta ställning till om jag vill göra vändningsförsök. Med dottern gjordes två misslyckade försök som gjorde så fruktansvärt ont att jag fick svårt att andas. Min läkare tror att formen på mitt bäcken kan ligga bakom att mina barn bara sitter i säte. Han tror att ett vändningsförsök troligen inte skulle lyckas den här gången heller. Känner mig lite kluven...göra ett försök som troligtvis inte kommer att lyckas och ta smärtan det medför bara för att snittas igen eller göra ett försök bara för att öka chansen att föda vaginalt? Det som är viktigt för mig är bara att föda min bebis, inte hur...
Hur hade ni gjort?
Mjölkchoklad och Aftonstjärna: Grattis till fina RUL!
Kiwik: Välkommen hit!
(ojoj, dessa gravidhormoner)!