• Anonym (Ifrågasätter)

    Det där med att en socanmälan förstör liv

    Jag har läst flera inlägg där folk hävdar att en anmälan till socialen förstört deras liv. Det berättas om att man "förlorat allt", att anmälan lett till depressioner, totalt sänkt självkänsla, helt förstörd tillit osv. 

    När jag läser sådana inlägg känner jag oftast att anmälaren har helt rätt. Om en anmälan till socialen kan få sådana gräsliga följder att man upplever att man "förlorar allt" - då kan man nog knappast vara stabil nog att ta hand om ett barn?

    Jättejobbigt kan det såklart vara. Jag förstår helt klart att man känner sig ifrågasatt, sviken, misstänksam och så vidare. Men att förlora allt? Bli så deprimerad att man inte kan jobba på många månader? Nej, det köper jag inte. Inte om man från början är trygg och stabil. 

    Jag jobbar i det offentliga och har varit med om att anmäla en del familjer. Alla blir upprörda, så klart. Men många kan samtidigt se att det är så systemet fungerar, många uttrycker faktiskt en lättnad över att barn blir lyssnade på och tagna på allvar och de förstår anställdas skyldigheter att rapportera saker. Samtidigt som de är arga och besvikna på oss. Ofta visar utredningarna sedan ingenting, men familjerna kan oftast som sagt ändå se att vi har en skyldighet att anmäla och kan också uttrycka tacksamhet över systemet och barnens rätt. Även om de har svårt att vara glada mot oss efter anmälan. Och det förstår vi. 

    Anmälan kommer ju antingen från myndigheter och då är personalen tvungna enligt lag och barn exempelvis säger att de blir slagna. Personal ska inte värdera eller själva utreda. Det är en LAG. Att tjänstemän följer LAGEN borde man kunna förstå om man är ansvarsfull nog att uppfostra barn. Även om man som sagt kan bli både ledsen och arg. Eller så kommer anmälan från en knäpp granne eller ytlig bekant med skumma psykiska besvär. Och det borde man väl också kunna hantera? Knäppisar kommer man ju alltid kunna råka ut för. Ledsen får man så klart bli och det blir nog de flesta i en sådan situation, men det är stor skillnad på att gråta på nätterna under någon vecka och på att bli så deprimerad att man inte kan gå till jobbet på ett år.

    Jag tänker - är man så svag att man mår så otroligt dåligt av en socanmälan att man knappt fungerar, då kanske det är BRA att socialen får upp ögonen och kan bidra med stöd till både den vuxna och barnen i familjen..

  • Svar på tråden Det där med att en socanmälan förstör liv
  • Anonym (.)
    Anonym (lll) skrev 2013-11-28 23:08:35 följande:
    Mycket bra att du inte kommer jobba på barnärenden på soc, men snälla släpp det där med fosterhem - du passar verkligen inte för det!

    Lycka till i din utbildning och ditt liv!
    Dr Mupp skrev 2013-11-28 23:32:01 följande:
    Jag hoppas du inte kommer in på utbildningen för det du skriver hr visar med all tydlighet att du inte skulle passa som sochandläggare eller fosterfamilj. 
    Jag förstår inte.
    Jag tycker pepziz resonerar mycket vettigt och sätter barnen främst.
    Vad är det ni stör er på i resonemanget? Vill ni utveckla?
  • Anonym (d)
    Ljuvaliv skrev 2013-11-29 09:00:42 följande:
    Om någon anmälde oss skulle jag såklart bli ledsen och börja fundera vad vi gjort fel och rannsaka och genomgå någon slags lättare "kris" men fy vad glad jag ändå skulle vara att någon tog mitt barns mående på allvar. Nu litar jag såklart fullt på min man osv men tänk om hon utsätts för något som inte kommer fram till mig eller att jag brister någonstans som jag inte är medveten om? Jag skulle tycka det kändes pinsamt just för att stämpeln kommer på köpet men det är ju en del i att vara förälder och i det stora hela skulle jag gärna "offra" det även om allt visar sig vara ett misstag till förmån för att mitt och andras barns välmående kommer före stolthet.


    Ja, självklart är det så, jag skulle också bli glad om någon anmälde om dom trodde att mina eller något annat barn for illa. Barn går före vuxna, så är det.

    Men samtidigt ska man inte förringa traumat i att bli anmäld, jag förstår det som om du inte har upplevt det?
    Och jag tvivlar på att du skulle gå igenom enbart en lättare "kris", det är oerhört tärande att under 4 månader inte ha kontroll över vad som ska hända med ens barn, att få sitt föräldrabemyndigande fråntagit sig, man tar så för givet innan något sånt händer att man har all bestämmanderätt runt sina barn och vad som ska hända runt dom sålänge man håller sig inom lagens ramar förstås.
    Så plötsligt kliver det inte nya människor, och tar över, människor man inte känner och som inte känner ens barn lika bra som man själv gör. Främmande människor som har makt att bestämma om du ska få träffa dina barn.
    Och det pågåt i 4 månader, ofta längre eftersom en utredning ofta blir förlängd.
    Kommer det sen in en till anmälan och en till och en till...........av någon som har ett horn i sidan till dig, för vad kan vara en bättre hämnd än att tvinga en förälder att gå igenom det gång på gång på gång.
    Så med all respekt då tror inte jag att stannar vid en lättare kris. Men jag hoppas att vi aldrig får svaret på det.

  • Blancheflour
    SupersurasunkSara skrev 2013-11-29 09:13:57 följande:
    Överlag upplever jag att folk idag är sämre rustade för motgångar än de var förut.

    Vad tror du att det beror på?
  • SupersurasunkSara
    söderomizabella skrev 2013-11-29 09:54:37 följande:

    Vad tror du att det beror på?

    Tja, curling från föräldrahåll kanske? Den allmänna attityden som vissa har att de har 'rätt' till en massa saker utan att jobba för det. Ingen aning faktiskt.
  • Anonym (d)
    SupersurasunkSara skrev 2013-11-29 09:57:17 följande:

    Tja, curling från föräldrahåll kanske? Den allmänna attityden som vissa har att de har 'rätt' till en massa saker utan att jobba för det. Ingen aning faktiskt.

    Hur relaterar du det till den här tråden?
  • SupersurasunkSara
    Anonym (d) skrev 2013-11-29 09:59:22 följande:

    Hur relaterar du det till den här tråden?
    Läs mitt första inlägg. Om det var något som var obegripligt så säg till så förklarar jag
  • Anonym (d)
    SupersurasunkSara skrev 2013-11-29 10:22:28 följande:
    Läs mitt första inlägg. Om det var något som var obegripligt så säg till så förklarar jag

    Bra. Jag har läst ditt första inlägg och jag vill fortfarande veta hur du relaterar det specifikt till den här tråden.
    Något måste du ju ha tänkt på eftersom du skrev det i just den här tråden.
    Så ja, förklara gärna.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (d) skrev 2013-11-29 10:26:28 följande:

    Bra. Jag har läst ditt första inlägg och jag vill fortfarande veta hur du relaterar det specifikt till den här tråden.
    Något måste du ju ha tänkt på eftersom du skrev det i just den här tråden.
    Så ja, förklara gärna.

    Överlag verkar det som om folk är mer lättkränkta, bryter ihop lättare osv, dvs sämre rustade för livets ev motgångar. Alltså inget konstigt om många nu 'går under' pga en socanmälan. jag har blivit anmäld 3 ggr av skolan. Varje gång, tom den gången rektorns nära kontakt gjorde utredningen kom de fram till att skulden till problemen var skolans. Nej, det var inte kul att få anmälan på sig, jag hade ju faktiskt inte gjort något fel, även fast jag var säker på det så är det olustigt och samtidigt, som någon skrev, tänk om jag gjorde något jag inte ens var medveten om? Då är det kanonbra att någon ser och anmäler så att jag och familjen kunnat få hjälp.

    Att itne kunna jobba på flera månader och få 'livet förstört' pga en anmälan, ja det får iaf mig att undra om det inte fansn en grund för anmälan trots allt... Eller en lathet och en chans till att få vara sjukskriven och hemma ett tag. Jag är medveten om att jag kan ha fel, men det är den känslan jag får.
    Jag fick frågan vad jag tror det akn bero på och svarade att det kanske var pga curling.
  • Nenne666

    Att påstå sig bli GLAD vid att ev. bli anmäld för att man blir så lycklig över att ens barn blir sedd är väl ändå att ta i va? Att bli påtvingad en kontakt eller granskning när man inte gjort nåt fel (i 4 månader), är det nog få som upplever som speciellt spännande. Man kontaktar skola och ibland grannar och tja ....'vad skojigt '.

Svar på tråden Det där med att en socanmälan förstör liv