Anonym (jaa...) skrev 2013-12-21 00:36:11 följande:
Så du tror att en mamma i 35 års åldern från, låt oss säga, Syrien, efter en stund i Sverige, bara får ett jobb. Tjopps! Bara så där? Att hon glad i hågen efter ett halvår i Sverige, med glädje skuttar in på en arbetsplats och kör igång?
Tror du inte att en mamma, som är född och uppvuxen i landet, kan språket och vet vad som gäller i Sverige, våra system och lagar, har lättare att komma ut i arbetslivet?
Betänk då att denna mamma, som kommer hit från ett annat land. Hon har fått lämna sin släkt, alla sina vänner. De enda hon har är sin man och sina barn. Hon hamnar på ett ställe. Hon förstår inte vad någon säger. Hon förstår inte ens varför bilarna kör på höger sida istället för på vänster.
Jag vet inte om du har barn, men jag skulle dö för mina Och det skulle säkert denna mamma också. Allt är kaos när hon kommer hit. Det enda hon vill är att vara sina barn och sin man nära. Dels för att de är hennes enda trygghet. Men också för att hon har sånt hjärta för sina barn och vill inte utsätta dem för än mer kaos.
Jag tror att det är stor skillnad på dessa mammor. Faktiskt. Och jo, jag tycker att man ska göra skillnad. Dock måste integrationen bli bättre.
Jag har varit i den sitsen som inte varit bra. Jag hade ett barn blev misshandlad av barnets far när jag var gravid med barn 2. Jag lämnade honom när yngsta var 6 månader. Vi hade ingenting alls fick lägsta sgi, fick inget boende från soc. Fick bo runt hos vänner. När mina barn var 12 månader och 3 år fick de börja på dagis, jag hade då fått ett jobb som städare heltid. Började klockan 08.00 slutade klockan 5. Barnen var i förskola 50 timmar i veckan, mina barn var också traumatiserade. Soc ställde krav på mig hjälpte mig inte alls.