Cannabisrökande man!

Be han sluta eller dra är jävligt lätt att säga, men det är inte så jäkla lätt när man lever i situationen.

Jag är i samma sits som dig, just nu har han ett uppehåll, haft i några månader, men tyvärr så kommer han aldrig sluta helt, det vet jag. Han kommer alltid falla tillbaka någon gång. Och ja det är ett jäkla dilemma i huvudet, hur ska man göra? Jag avskyr skitet men jag älskar honom och han är en väldigt bra person och pappa. Frågan är då om man ska acceptera det i viss mängd eller inte. Det svaret har bara du.. Vad gäller hans syster så skulle jag visat att just det inte är okej genom att inte vilja träffa henne. Då kommer han förstå efter ett tag att du inte accepterar den biten, genom att inte följa med. Lycka till!

Men om du inte ens märker om/att han är stenad, vad spelar det då för roll?

Han säger att det beror på att du har aldrig frågat, när du undrade varför han inte sagt nåt tidigare. Det tycker jag är att skylla ifrån sig o lägga skulden på dig.

Gissar - bara gissar - att han inte visar hänsyn på så många andra sätt heller? En kille som måsste köra sitt race till 100%.

Jag röker också cannabis, ibland gör jag det en gång i veckan och ibland varje dag men även då små mängder (i sådana mängder att bara jag märker påverkan).

Min flickvän har haft stora problem med detta och vi har grälat om detta en del i början av vår relation. Nu gör vi dock inte det längre, hon har större förståelse för mig - och vice versa. Vi trivs idag väldigt bra tillsammans och jag är väldigt glad att vi uthärdade den lite stormiga tiden - även ifall det aldrig blev så stort att vi var nära att lämna varandra.

För att svara på din fråga: Hade min flickvän ställt ett ultimatum hade jag nog gått. Men detta är också baserat på min bakgrund, jag har inga missbruksproblem och jag trivs väldigt bra med mitt rökande. Inte heller låter jag mitt rökande gå ut över henne eller andra relationer och faktum är att hon knappt märker mitt kvällsrökande även de perioder då jag röker oftare. På dessa grunder tycker jag att det skulle vara orättvist att bättra mig efter någon annans principer på samma sätt som att jag inte skulle sluta umgås med mina vänner av det motsatta könet ifall min sambo tyckte att det var "fel" (vilket hon inte gör lyckligtvis, ville bara förtydliga min hållning med en ickedrog-jämförelse!).

Skulle jag däremot i mitt rökande bli irritabel, prioritera bort min flickvän, slösa mer pengar än jag har osv, då skulle jag medge att mitt rökande var problematiskt för vårt förhållande och sluta eller i varje fall skära ner drastiskt - men detta skulle ju faktiskt vara mer för min skull än hennes vilket jag tycker är centralt i denna fråga.

Om vi ponerar att din sambo röker för att han har tidigare missbruksproblem, kan inte det tänkas vara positivt då? Att han kanske har en grundläggande tristess (som bevisats vara en viktig komponent i drogmissbruk) som han behövt fylla med något. Nu kanske han faktiskt har hittat något som kan hjälpa med detta? Dessa om är såklart enbart giltiga ifall hans gräsrökande inte påverkar honom negativt. Vilket leder till den viktigaste punkten:

Hur påverkar det här er relation, på ett konkret plan? Det är lätt att ha starka åsikter om den här typen av situation. Att begreppsmässigt väga nackdelar men enbart på ett abstrakt plan. Dvs "är det "fel"?!", "är han missbrukare?!", osv. Dessa abstraktare frågor kan man väldigt enkelt med egen retorik svara både ja eller nej på - att han är missbrukare eftersom att det är knark och det är fel eftersom knark är fel. Emellertid har denna lek med ord absolut ingen relevans för den verkliga situationen. Faktum kvarstår att hans rökande har någon slags effekt på hans liv, men den effekten skulle ju lika gärna kunna vara positiv. Hans rökande kan, och kan inte ha en effekt på ert förhållande, har hans rökande det? Annat än din rent subjektiva upplevelse, tycker du att han är otrevlig eller jobbig att vara med när han är bäng - eller märker du det inte ens?

Vill du leva med denna mannen är det viktigt att inte stanna kvar i din egna subjektiva upplevelse och likaså för honom. Försök leva er in i varandras ställen, uppskatta era olikheter, diskutera inte aggressivt och undvik defensiven eller retoriska ekorrhjul - utan demonstrera inkännande och medlidande. Kompromiss är viktigt i förhållande, förr eller senare inser man att ens partner inte har exakt likadana värderingar som en själv - och det gäller alla. Låter man dessa olikheter förvandlas till bitterhet eller oro har man inte kommit långt med att ens förstå varandra och ännu längre är man ifrån att känna acceptans.

Jag hoppas att mitt inlägg kan vara av någon hjälp!
Kram

Om du inte märker av hans brukande av cannabis, så vad är problemet? Du älskar ju personen så mycket att du valde att gifta dig med honom? 

Tyvärr har många i Sverige för lite kunskap om cannabis vilket resulterar i dessa "problem". Faktum är att cannabis är mindre skadligt än alkohol och svensken är ju oftast rätt bra på att dricka alkohol... Dubbelmoral? 
(Nu säger jag inte att du dricker, utan att det är så överlag).

Har du provat att acceptera hans rökande? Inte att kanske öppet säga: du får röka hur mycket du vill. Utan bara att acceptera och sluta klaga på honom?

Hade jag varit dig, hade jag accepterat cannabisbruket och fortsatt att leva lycklig.

Dagen då barn blir aktuellt, ja då kanske du kan fråga om han kan tänka sig att hålla sitt bruk till färre, utvalda tillfällen?

Du kommer att finna stor framgång i att acceptera han som han är! "Stoners" är ofta kärleksfulla människor som inte vill omvärlden något ont. Tro mig. 

Du var lyckligt ovetande ända tills du fråga.

Då måste vi ställa den naturliga frågan, var du lycklig före du fick reda på detta.

Och gjorde han dig lycklig?
Skötte han om sig och dig på ett okey sätt?

Är svaret jag på detta, så måste du inse att problemet ligger hos dig, och då att din vetskap gör så det går åt skogen.

Att acceptera sin partner/maka/make är nått man gör när man är ihop.

Om nu sin partner/maka/make utagerar emot en eller totalt missköter allt(här finns det nykterister som kan missköta allt också).
Men blir lite konstigt när man partner/make/maka ska bestämma i vad den andra stoppar i sig.

Visst det är olagligt, men det är mycket annat också.

Som vi skiter fullständigt i och bryter mot utan den minsta eftertanke.

Då är ju det rätt uppenbart att man inte älskar sin partner.

Ultimatum är meningslösa om man inte genomför dom.

Men jag inbilla mig du älskade honom, och behandlar dig väl?

I så fall skippa ultimatum.

ROFL, alla tyngre beroenden och missbruk börjar med lätta dito *facepalm*

 

Det är rätt få som hamnar i en problematisk konsumtion på cannabis, man pratar om cirka 5-7%.

Och gå vidare till tyngre droger, ja det är väldigt få av alla 1,3miljoner som rökt/röker cannabis i detta land.

1300000 är detta i siffror i Sverige, så bara inse att ditt påstående är direkt löjligt.

Så här långt så har jag inte sett nått annat att det är en ömsesidig kärlek, eller har jag fel TS?

Då utan din obstinathet till cannabis då.