Vi som väntar Septemberbebisar 2014
Hej alla! Hade varit roligt att följas åt , vi som väntar Septemberbebisar.
Nummer 4 är beräknad i September, är i vecka 6+1 idag, och mår sjukt illa.
Hur mår ni allihopa?
-
-
Svar på tråden Vi som väntar Septemberbebisar 2014
-
grattis!!!!!!!! vad sköntthefee skrev 2014-03-05 09:01:42 följande:Åh gud vilken lättnad! Nu har vi fått se vår lilla bebis i magen för första gången :D lika underbart som med första barnet! Allt såg bra ut och vi fick både se och höra hjärtat. Nu känns det mycket bättre och man känner sig mycket lugnare :) jag blev inte flyttad alls utan bf är fortfarande 20.9 jag som var helt säker på att jag skulle bli flyttad bakåt några dagar.
-
Grattis!!!thefee skrev 2014-03-05 09:01:42 följande:
Åh gud vilken lättnad! Nu har vi fått se vår lilla bebis i magen för första gången :D lika underbart som med första barnet! Allt såg bra ut och vi fick både se och höra hjärtat. Nu känns det mycket bättre och man känner sig mycket lugnare :) jag blev inte flyttad alls utan bf är fortfarande 20.9 jag som var helt säker på att jag skulle bli flyttad bakåt några dagar.
Jag hat också bf 20/9 men har inte kub förän nästa vecka.. Längtar! -
Vi hade bestämt att inte berätta för någon förrens vi tidigast var i v.10, men sen kände vi att vi hellre berättar och får dela glädjen ett tag än att gå i tysthet och så blir det ännu jobbigare om graviditeten inte slutar bra.livan86 skrev 2014-03-03 10:42:44 följande:Hur berättade ni??
Tanken var också den att vi skulle gifta oss den 27/9; kyrka, festlokal och hela baletten var bokat och klart. Men då när vi var på tidigt samtal hos BM så räknade hon fram att våran bebis mest troligt kommer att födas just den 27/9 och det känns ju sådär att kanske stå där i kyrkan med förvärkar eller att vattnet går =P
Vi berättade för våra respektive föräldrar först av alla. Till sambons föräldrar sa vi vid en middag att :"Tyvärr så blir det inget bröllop i september....*konstpaus*.....det blir barnbarn istället." Jag önskar att vi kunnat filma det hela, uttrycken som avlöste varandra i deras ansikten var obetalbara!=) Men när det väl sjunkit in så blev de jätteglada. När vi skulle berätta för min mamma så lurade vi henne att jag behövde smakråd angående vigselring och att vi skulle komma hem till henne och visa på internet. Väl där så hade vi förberett en bild på en barnvagn på laptopen och vände upp den mot henne och frågade vad hon tyckte om "ringen". Hon såg ut som ett levande frågetecken så vi fick hinta lite om att vi nog inte kan gifta oss i september som det är tänkt. När hon väl förstod så brast hon ut i gråt och sa :"Äntligen!!" (hon har tydligen trott att det nog inte skulle bli några barnbarn från min sida).
Långt inlägg men det är så trevliga minnen att ha och tänka tillbaka på =) -
Hahah är de jag som ha grav-syntomer elr? xD de rinner tårar då jag läser hur ni berättat! Haha :') så charmigt å underbart ju!
FrökenKaka skrev 2014-03-05 15:24:02 följande:Vi hade bestämt att inte berätta för någon förrens vi tidigast var i v.10, men sen kände vi att vi hellre berättar och får dela glädjen ett tag än att gå i tysthet och så blir det ännu jobbigare om graviditeten inte slutar bra.
Tanken var också den att vi skulle gifta oss den 27/9; kyrka, festlokal och hela baletten var bokat och klart. Men då när vi var på tidigt samtal hos BM så räknade hon fram att våran bebis mest troligt kommer att födas just den 27/9 och det känns ju sådär att kanske stå där i kyrkan med förvärkar eller att vattnet går =P
Vi berättade för våra respektive föräldrar först av alla. Till sambons föräldrar sa vi vid en middag att :"Tyvärr så blir det inget bröllop i september....*konstpaus*.....det blir barnbarn istället." Jag önskar att vi kunnat filma det hela, uttrycken som avlöste varandra i deras ansikten var obetalbara!=) Men när det väl sjunkit in så blev de jätteglada. När vi skulle berätta för min mamma så lurade vi henne att jag behövde smakråd angående vigselring och att vi skulle komma hem till henne och visa på internet. Väl där så hade vi förberett en bild på en barnvagn på laptopen och vände upp den mot henne och frågade vad hon tyckte om "ringen". Hon såg ut som ett levande frågetecken så vi fick hinta lite om att vi nog inte kan gifta oss i september som det är tänkt. När hon väl förstod så brast hon ut i gråt och sa :"Äntligen!!" (hon har tydligen trott att det nog inte skulle bli några barnbarn från min sida).
Långt inlägg men det är så trevliga minnen att ha och tänka tillbaka på =)
-
Började också grina!!!!
-
Ni är inte ensamma...! Här sitter en annan o har tårar! Herregud! Haha
I söndags satt jag på en restaurang o storböla, herrejäklar :D -
var på inskrivning igår. och toppen av livmodern var lite under naveln. ska väl tillbakas om 3 veckor är i vecka 11 (10+3) idag. och så blir väl rul i slutet av april. vad jag längtar tills dess.
-
Haha började också gråta!
-
Ja jag kan säga att jag själv började gråta då mamma grät, man är ju verkligen superkänslig nu och särskilt när det kommer till människor som blir berörda av något. Jag klarar inte längre av att se tv-serier som till exempel Djurskyddsveterinärerna och Nybyggarna. Som tur är så är har sambon också lätt för att bli tårögd, så vi sitter i soffan och snyftar ikapp hehe.
-
Nu är jag inne i 12+3 och börjar känna att det här är på riktigt.
Folk börjar se på mig att jag är gravid och igår när jag träffade en person på gymmet berättade jag att jag väntar smått.
Då sa hon: "Det syns".
Märklig känsla för mig som är gravid för första gången.
Det känns så STORT, overkligt och samtidigt alldeles UNDERBART.
Jag ska bil mamma!
Fler förstagångs- eller även ni andra som redan har barn som delar mina känslor?