Min fl-historia:
Igår kväll klockan 23.00 började värkar komma, gick in i duschen för att se om de försvann. Kom med tre minuters mellanrum och av nån anledning trodde jag inte att det var på riktigt. Kl 24.00 var de riktigt kraftiga, två minuters mellanrum och höll i sig länge. Att duscha igen lindrade inte ett skit. Ringde barnvakt och förlossningen, förlossningen var full och ville att jag skulle åka till en annan 1h bort, aldrig sa jag. Kom till fl ca 01.15 efter att barnvakt kommit. Hade rejält ont och värk efter värk, klarade inte av att ligga o ta nån kurva. Bm undersökte, öppen 7cm och hon fixade nått extra rum. Med intensiva värkar utan mellanrum hade jag svårt att ta mig dit. Väl där inne så får jag lustgasen som jag hade bett om, hann andas i den två ggr, sen kommer världens splash med ett bombnedslag av fostervatten (har inte vart med om detta tidigare) och krystvärkarna börjar. En nedblötad bm och usk slänger upp mig på sängen för att hjälpa mig få ut han. Hans huvud ligger lite konstigt och därför får jag ta i som bara den för att få ut honom. Det tog då ca 40min att krysta ut honom och när han väl var ute väcktes nytt liv i mig och det var så skönt att bara kunna andas ut. Behövde inte ens sy nånting denna gången och kunde gå upp o kissa utan problem (men visst e det ömt). Och när han även hittade bröstet och amningen bara funkar, så ligger han nu och sover som en prins!
Är lycklig som bara den!