BF Oktober 2014

Jag borde gå in i v 9 idag men är ändå osäker på om jag verkligen är gravid eller om jag fått missfall som inte gett resultat på graviditetstestet ännu (har blött i 3 veckor, men haft några blödningsfria dagar nu) vad tror ni andra?

Jag borde gå in i v 9 idag men är ändå osäker på om jag verkligen är gravid eller om jag fått missfall som inte gett resultat på graviditetstestet ännu (har blött i 3 veckor, men haft några blödningsfria dagar nu) vad tror ni andra?

Hej fina ni.
Hade sista mensen den 24/1-2014, ägglossning 8/2-2014, BIM 22/2-2014, plussade 25/2-2014 var då i vecka 4+3. Redan två dagar efter äl kände jag mig gravid. trött så in i. hängig. sur. Efter en vecka, alltså runt den 13/2-2014 började jag få molande växtvärk. Höll i sig hela resan. Dagen efter jag plussat fick jag väldigt ont i svanken. Ont i brösten. ännu tröttare. och detta illamående. vid hunger, vid mätthet, vid trötthet, vid allt.

- så jävla glad ändå för jag var gravid!

igår, den 1/3-2014 (vecka 5+0) gick jag i affären, kände mig jättekonstig. Illamående, yr, svettig, kallsvettig och helt lost. Fick åka direkt hem. De hade kommit bruna flytningar i trosan. Blev jättenervös. Kände att det tryckte på bakåt i magen och jag behövde bajsa. Jag gick och gjorde detta. Låter dörren om mig. Sköter magen. Torkar. Skriker. Gråter hysteriskt. Sambo flyger in på badrummet, ser vad som hänt. Blod. 1 msk ca. Han håller mig. Panikångest. Andningsproblem. Skakningar. Tårarna forsar ut från oss båda. Han lugnar mig.

Blödning kan bero på vad som helst säger dem. Klart de kan. Men för mig, va de väldigt jobbigt.

åkte in till gynakuten klockan 19.00, åkte hem 02.00. Fick på dem timmarna skrivit in mig samt lämnat ett urinprov. Hon meddelade att urinprovet visade negativt. Alltså, inte gravid. Mer än så gick inte att göra då läkaren var väldigt upptagen med annat. Dem bad mig komma åter imorgonbitti.

Åkte hem. I bilen flög tankarna i huvudet. Hon menar på att jag fått missfall. Men i vecka 5+0 visar inte deras test något, dem visar först i vecka 6+0 och de krävs höga hormonhalter. Försökte lugna mig själv med det. Fick panik när jag kom hem. Gick in och duschade men det hjälpte inte. Satt och skakade, mådde illa, inte ätit, inte druckit. Abstinens. Ville röka. Varit rökfri i 1½ vecka så när paniken slår till så kommer abstinensen gott tillbaka. Ringer 1177 runt 03.00, livrädd för utomkveds. Blod, bruna flytningar och värk, ville va säker på att jag klarade natten och vågade somna. Livrädd. - hon va spydig och behandlade mig illa. La på luren utan hejdå. Klockan 04.00 kommer min syster och låter mig ta en cigg i tysta natten. Sitter bara och skakar och gråter. Mår så dåligt. Vaken i 4 timmar, hela natten, somnade en timme 06.00, upp 07.30 - syster kom igen med ett gravtest 08.00 - visade negativt. Var inställd på det.

Mamma hämtar mig, för Sambo ville inte gå upp, väldigt ledsen. Åker in till gynakut. Träffar läkare. VUL. helt TOM. jag hade dem finaste äggstockarna han sett, välformade och fint placerade, väldigt fin livmoder och inga skador, inga problem men inte heller någon bebis. Bebis var borta. 3 mm slemmhinna satt kvar i mig. Inget återbesök behövs. Gråter mängder. Går därifrån. tomhetskänsla. ordlös.

Jag hade ingen krampliknande smärta, jag hade ingen mensvärk, bara min växtvärk som molade i magen. Ingen strålande smärta. Ingenting.

Sjukanmälde mig från jobb. Suttit hemma. Gråtit floder. De glädjer mig att de hände så tidigt. Att jag ingenting mer än blod kunde se. Att jag inte hade ont. Att de var något fel. Men fortfarande, jag miste min bebis. Bebisen som skulle kommit i oktober. Så nu, blir det paus på denna front för detta - var de värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Har nu mensvärk, väldig mensvärk men tackade nej till starkare värktabletter. Tar panodil och vilar. Duschar varmt och slappnar av.

MEN, jag vill tacka er för allt stöd, alla svar, all hjälp. Ni har varit så snälla och goda och jag önskar er varmt lycka till med era bebisar. Mitt hjärta är så krossat. Mår så in i helvetes jävla dåligt så det finns inte. Är det normal, att må så sjukt dåligt efter sitt första missfall, andra, tredje? jag vet inte.. detta var mitt första.. och förhoppningsvis, sista

Ha det underbart allihopa. Varma kramar, från Mig

Om det svider i magen, är det växtvärk då? Eller hur känns det?