Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
Skulle varit i vecka 7, VUL idag på morgonen.... Inget foster i hinnsäcken (eller vad det hette) :( :( inget foster... Ingen bebis.....
Bröt ihop fullständigt inne hos läkaren.. Benen bara försvann under mig så både hon och min sambo fick hålla mig...
Vad som gör ännu mer ont än min egna smärta, är att se den i min sambos ögon! :( största barn-älskaren på denna jord, lekfarbror nummer ett, alla barns favorit - och så ska han träffa mig och bli kär i mig, en jäkla tjej som inget foster vill leva inuti!
Fy fan för världens jävla orättvisa!!! :(
Idag blir det jag och chokladasken på soffan ihop med en bale papper att torka tårarna med...
Knaestoot: Beklagar verkligen! :(( Jag vet hur det känns när marken rämnar när man får veta att det inte ser ut som det ska och det inte finns något levande foster. Har varit där tre gånger nu, har fortfarande inte varit på ett gravidvul som har sett normalt ut. Vet hur du känner gentemot din sambo och den enorma orättvisan i världen i barnfrågan. Det är känslor som jag också ofta går igenom. Har du varit med om detta förut med? Hur många försök har ni gjort? Kram!
Skulle varit i vecka 7, VUL idag på morgonen.... Inget foster i hinnsäcken (eller vad det hette) :( :( inget foster... Ingen bebis.....
Bröt ihop fullständigt inne hos läkaren.. Benen bara försvann under mig så både hon och min sambo fick hålla mig...
Vad som gör ännu mer ont än min egna smärta, är att se den i min sambos ögon! :( största barn-älskaren på denna jord, lekfarbror nummer ett, alla barns favorit - och så ska han träffa mig och bli kär i mig, en jäkla tjej som inget foster vill leva inuti!
Fy fan för världens jävla orättvisa!!! :(
Idag blir det jag och chokladasken på soffan ihop med en bale papper att torka tårarna med...
Vi ska/skulle börja vår första ivf i slutet på september. Fick ett samtal från reproduktionsmedecin på SU igår. De ska starta en studie för oss som har BMI mellan 30-35. Antingen kör man ivf så snart som möjligt eller så får man gå ett viktminskningsprogram på 12-16 veckor. Man blir lottad till en av grupperna. Så sista juli får vi gå på vårt första besök.
Är redan nervös men det känns som att det är bra vilken grupp man än skulle hamna i.
Ingen annan som ska göra samma grej?
guuuud så långsam tiden gååår .. kan de inte bli den 11/7 så man får grav testa en
Tintin: Det låter spännande det där! Skulle känt som du att det finns en fördel vilken grupp man än hamnar i :) Har inte hört talas om det förut. Har ni försökt länge att få barn? Hur gammal är du?
Jag beklagar verkligen. Jag hade testdag idag och det visade att jag inte längre är gravid. Tråkigt men bara att acceptera för mig. Till hösten tar vi nya tag med äggdonation i Köpenhamn och hoppas på att få ett barn den vägen