Får ta "studenten"

Beror ju på vilken typ och vilken grad av inlärningssvårigheter det handlar om. Tänker på de som har för högt IQ för särskola, men inte riktigt tillräckligt högt för att klara den vanliga gymnasieskolan. Känner till en kille som tragglade på IV och inte klarade de mer "rena" ämnena, men som fick bra betyg i mer praktiska kurser, fixade praktik själv och fick fast jobb på ett lager. När han sprang ut var mamman med all rätta stolt som en tupp.

Om du vill ha välmående barn går det inte att vara så principfast i alla lägen. Ibland måste man rucka på sånt och se barnets känslor och behov. Min svärmor är t ex. en sån som är helt emot socker och min sambo kommer fortfarande ihåg hur ledsen han blev när de hade bakat muffins på dagis och fritids och alla mammor utom hans stolt smakade. Om hon bara hade smakat en endaste smula hade min sambo också fått uppleva den stoltheten, men hon valde att hålla sig till sina principer. Är det verkligen rätt att hålla sig till sina principer i alla lägen?

principer? man kan ju inte fira något som inte har inträffat (man har ju inte tagit studenten bara för att man har gått klart gymnasiet) det gör man när man har klarat av sin gymnasieutbildning, även om de sker på 3 månader, 1 år, 3 år eller 4 år.

eh jo... Har man inlärningsvårigheter ÄR det svårt att bli godkänd även i dom mest basala kunskaperna.    hur mycket du än pluggar så är det mycket som inte fastnar pga dom svårigheter man har. 

och inlärningssvårigheter har ju inget att göra med intelligens som bekant är.  

det är många som inte klarar av att få slutbetyg pga vanliga "enkla" inlärningssvårigheter som tex dyslexi, ADHD eller liknande.  Dom kämpar i majoriteten av fallen betydligt mer än pluggisarna men får ändå knappt godkänt. 

Fast de kanske inte ska fortsätta. Som killen som fick fast jobb och valde att gå vidare i livet istället för att traggla i skolan i all evighet. Eller så kanske de bara ska komplettera ett fåtal kurser året efter och kombinera det med jobb. Då kanske man är mer pigg på att fira när de "vanliga" gymnasieåren med klassen avslutas?

Det beror på HUR hon gått på IV-programmet.

Många har ingen anning om att en av tankarna med att starta IV-programmet var att elever skulle kunna skräddarsy sina utbildningar. Jag vet elever som valt att gå IV för att själv bestämma vilka kurser man vill läsa.

Om din dotter skött sin utbildning och valt ämnen och t.ex. inte bara läsa svenska 1 om och om igen så har hon all rätt i världen att ta studenten. Jag funderade själv att gå IV för att göra få en utbildning som var mellantinget mellan sam och estet.

Men utan att veta vad hon har läst och hur många poäng hon har går det inte att säga om hon kommer ta studenten.

jaha....
jag har själv ett par npf och ett par fysiska sjukdomar alla diagnostiserade i vuxen ålder (utom de kroniska sjukdomarna).
jag slet som ett djur och fick mitt slutbetyg.

Slutförd utbildning innebär inte automatiskt "examen"; det beror på hur respektive utbildning benämner det; vid sammanhållna universitetsutbildningar är det ju vanligt med den benämningen t ex. Tidigare studentexamen innebar just att man klarat slutexamina. Efter det har ordet "studentexamen" formellt inte funnit även om det levt kvar i folkmun.

Att slutföra sin utbildning har uppenbart inte heller en självklar innebörd. Personligen tycker jag inte man "slutfört" en kurs/utbildning om vissa kurser i den är underkända. I ex en högskolexamen måste ju alla kurser som ingåri examen vara godkända. Man har inte "klarat" den om vissa kurser som ingår saknas.

I fallet "studentexamen" väljer du att subjektivt räkna just ett slutbetyg som att studenten "klarat" eller "slutfört" sin utbildning. Inget fel i en sådan definition om man är tydlig med den men lite fånigt att bestämma att den som har 10% underkänt (nu går jag på uppgifter här i tråden) "får" fira student men inte den som har 15.Den som underkändes i någon munta i gamla studentexamen ansågs definitivt inte ha slutfört/klarat gymnasiet om det nu är traditionen vi ska luta oss mot. Och är det inte traditionen, varför har din moderna definition och "krav" för att få fira student högre prio än någon annans?

men du jag tycker att jag har förmedlat detta ett antal gånger nu och jag kommer inte vika mig en mm, inget slutbetyg inget studentfirande, så det behövs inga argument, för det är ändå inga som biter.

Jag har inget intresse av att få dig att ändra åsikt men jag märker att vi talar förbi varandra. Jag hade gärna sett några argument från din sida för din ståndpunkt - det hade kunnat vara intressant - men du upprepar _åsikter_. (Och jag som trodde att dagens gymnasister lärde sig kritiskt tänkande och argumentation ).
Du har alltså valt en viss definition av att klara en utbildning (en jag inte helt håller med om som sagt då jag inte brukar räkna underkända kurser som avklarade - det gjorde man inte under min gymnasietid för övrigt - å andra sidan hade vi sifferbetyg som kunde tangera "underkänd"), och kräver att just den definitionen är uppfylld för att studenten på traditionellt sätt ska  "få" fira en examen som inte längre existerar, och därefter kritiserar du sådana som inte resonerar likadant som du...

Andra kanske har fler och andra problem än du.