Anonym (mamma) skrev 2014-03-10 06:43:20 följande:
Om man observerar skolbarn under 10 på en skolgård så visar det sig oftast att flickor leker på mindre ytor, i mindre grupper och mera stillsamt. Medans pojkarna hellre rör sig på större ytor, högljutt och i fyra eller fler. Finns många exempel men detta är bara basic beteendevetenskap. Detta vill genusförskolor jättegärna motverka, trots att detta hör till våran mänskliga natur. Jag ser absolut inte några problem med att tjejerna joinar killarna och springer runt, så missförstå mig inte. Jag tycker bara att det är fel att man matar in att det ska vara på ett visst sätt. Barnen borde få välja själva, och oftast väljer man att umgås med folk som är lika en själv. :) Du kan läsa mer om sånt här om du bara googlar runt (:
Med är det ett ärvt beteende eller ett socialt konstruerat? För jag har mammor i min omgivning som önskar sig flickor eftersom flickor är lugnare. Har man inte redan då börjat form barnet att passa in i den mall man har som föreställning? Jag arbetar på förskolan och ser barn som är väldigt stereotypt flickiga. Rosa kläder, dockor, måna om sitt utseende och jag ser hur föräldrarna förstärker just de bitarna. Sen ser jag flickor som de dagar de stereotypt flickiga är där helt plötsligt bryr sig mer om sitt utseende, sina kläder och helt plötsligt leker mer stillsamma leker än när de stereotypt flickiga flickorna är borta. Och det går helt klart att vända det till pojkar med! Det här ser jag tydligt på så små barn som treåringar men man märker redan när barnen börjar hur föräldrarna val påverkar barnen. Det är självklart att vi föräldrar väljer åt våra barn men ibland begränsar vi dem utan att vara medvetna om det.