Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

Jag antar att många som är hatiska mot att någon annan kallar sig bio- eller bonusförälder bara har barn från en relation.

Livet kompliceras ganska mycket när jag skaffade ny sambo och hans dotter kallade honom för pappa. Han bad till och med henne bara säga hans namn för att inte förvirra det för min dotter ,då 1,5 år. Sedan fick vi en gemensam bebis. Frågan är då om hon aldrig ska få ha en pappa, bara för att min dotter inte ska säga pappa till någon mer än sin biologiska pappa?

Jag personligen har inga bekymmer med att min dotter kallar dem för pappa Niclas och använder pappa Andreas hemma. Likaså säger jag hellre bonusdotter om 9-åringen, då jag anser att hon är en fullvärdig familjemedlem som blir som en storasyster för båda mina barn oavsett vilken pappa de har. Däremot har jag väl lite svårt att påstå att jag har tre barn, då jag bara fött 2, om det handlar om en ny bekantskap, utan säger hellre att jag har två barn och en bonusdotter (oftast på babycafé eller liknande).

Även om min dotter bara är 3 år VET hon ju vem som är hennes äkta pappa eller inte, men min sambo är i praktiken "pappa" 7 dagar i veckan, medan hennes pappa poppar upp 2 timmar varannan vecka ...

Att då avkräva ett litet barn att bara få säga namnet känns ju helt galet och kränkande mot barnet.

Likaså blir det ju väldigt konstigt med de som får någon annan mans sperma genom en donator, då det barnet då förvägras rätten till en pappa enligt era resonemang.

Så länge alla vet vem som fött barnet och bidraget med sperman verkar ju allt frid och fröjd, enligt er, bara ingen annan benämner sig som mamma eller pappa ...

Jag vill vara ensam mamma till mina barn, om jag får välja. Men känner de att de vill kalla sin pappas nya för mamma/bonusmamma/etc så tänker jag inte vända upp och ner på världen för det. Jag är glad om mina barn har vettiga vuxna runt sig, som de litar på. Vad de kallas är rätt oviktigt för mig.

Men ibland är det jobbigt för barn att visa på att familjen inte är mamma-pappa-barn. Flera gånger har vi hamnat i situationer där bonussonen blivit obekväm med att kalla mig Stina, och istället sagt mamma som de andra barnen. Och jag har ofta sagt att det här är mina grabbar och inte gjort någon skillnad. Det syns på honom att han trivs med att vara min son, också. Han är stolt över att ha tre föräldrar.

För mig som har en det ni kallar för pappa (biologisk sådan) och ha en extra pappa (min mammas man) har betytt otroligt mycket för mig då min riktiga pappa inte fyllde funktionen av vad en pappa ska STÅ för. Det har min extra pappa gjort. Och jag har tom kallat honom för pappa sedan kan kom in i mitt liv. För mig är "mamma/pappa" inte den personen som föder dig eller befruktar en kvinna. Det är så mycket mer. Den som finns där för dig. Bryr sig om dig! Frågar hur du mår, hur det går i skolan. Hjälper till med läxorna, tröstar dig när du är ledsen och ger dig råd när du mest behöver dom osv.

För mig kan en inte biologisk person fylla samma funktion som en biologisk förälder kan! Jag förstår inte varför det är så viktigt med alla dessa "juridiska lagar" och "rätt och fel" och gudarnas moster! Det finns biologiska föräldrar som skadar sina barn för livet MER än vad en s.k. extra pappa/mamma gör!! Är det rätt att dom ska kunna få titulera sig för "mamma/pappa" då?? Tycker inte jag. Man ska förtjäna den "titeln". Att föda och befrukta kan nästan vem som helst göra. Att ta på sig ansvar och vara dedikerad till "sitt barn" - det är det som är det stora jobbet! Vi pratar om en grund att stå på. Känslor! Där är det ingen juridisk papper som säger "per automatik känner du nu trygghet då du har en biologisk mamma och pappa". Det är den vuxna som skapar det. Vare sig man är en riktig, extra eller bonus förälder!

Varför haka upp sig på vad människor kallar varandra eller sig själva? Det verkar ganska ytligt att haka upp sig på ord..? Det är ju vad människor gör, och betyder, för varandra som betyder något.

Jag och min sambo har en son på 3,5 år. Tänk om jag skulle dö knall och fall. Och tänk om min sambo skulle träffa en ny kvinna några år senare. Om min son skulle vilja kalla henne 'mamma' så ska han självklart få det! Vad spelar det för roll?
Eller ett adoptivbarn som har fått en mamma och pappa via adoption... tänk om det barnet en dag sökte upp sina biologiska föräldrar. Ska hen inte få kalla även dem 'mamma' och 'pappa' då?

Min sambo har en dotter på snart 7 år och en son på snart 4 år. Vi har en väldigt bra relation till deras mamma,båda två (min sambo och jag).
Men för ett tag sedan kom båda barnen hem och sa att jag var ju också deras mamma nu. Jag var helt plötsligt en bonus mamma. Vi har alltid kallat mig vid namn (enbart). Men någonstanns på vägen har dom hört det här. Ska jag då förklara för dom att så inte är fallet,för att det inte finns några bonusmammor?
Jag är ledsen men jag förstår inte vad vissa av er vill säga med det här?

Jag är som en extra mamma åt min mans son när hans riktiga mamma inte är i närheten så därför ser jag mig som en bonusmamma åt honom. Men han kallar mig aldrig för nåt sånt utan säger mitt namn när han pratar med och om mig. Nåt annat skulle faktiskt kännas konstigt! Däremot gillar han att han har extra tremänningar via mig ! (Hans sätt att se på det)