Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

Vi har alltid använt namnet på personen som vi lever tillsammans med, men som inte är biologisk far till barnet. Tills barnet i fråga började på förskolan och senare i skolan. Där vill barnen, och även i viss mån de vuxna, gärna kalla personer för "bonuspappa" och så vidare bara för att snabbt och enkelt klargöra relationen. Dessa ord "smittar" såklart av sig och vårt barn refererar numera till min man som sin bonuspappa. Jag ser inget konstigt i det och det känns inte påtvingat, utan bara praktiskt.

Fast det var inte det du skrev och inte heller det jag bemötte... Så du tar tillbaka dina ord " Det finns bonusvuxna - men aldrig bonusMAMMA eller bonusPAPPA."? Du står inte längre för det? Förstår att du lämnar tråden när du inte ens kan hålla med dig själv...

Okej, är det dig eller tråden jag måste blocka för att slippa meddelanden härifrån!? Om din mans barn refererar till dig som bonusmamma - fine! Skitgulligt! Men om du, eller nån annan vuxen börjar kalla sig bonusförälder, så låter det lite illa. Men om du blickar bakåt i tråden, långt bak, så ser du att jag i grund och botten argumenterade mot orden "BIOmamma" och "BIOpappa". Det låter helt fel (om det inte rör sig om adopterade som ngn nämnde, fast det är inte det tråden tar upp, läs om läs rätt ffs!). Mamman är MAMMA pappan är PAPPA! Jag är min sons MAMMA, min sons pappa är som sagt sonens PAPPA. Nu blockerar jag tråden, om det går. Jag slutar iaf läsa. Har bättre saker för mig.

Själv blev jag väldigt ledsen och obekväm när jag upptäckte att den nya kvinnan kallade sig styvmamma till min dotter som då var ca två månader. Jag hade inte ens hunnit landa i föräldraskapet. Har sagt till henne att jag blev illa berörd av det och hon har då backat och förklarat att hon själv är förvirrad och inte vet vad hon ska kalla sig när min och pappans dotter blir äldre. Om han och den nya fortsätter att hänga ihop. Nu är min dotter ännu så liten, men när den tiden väl kommer tror jag att jag kommer att benämna den nya som "extravuxen" eller "pappas flickvän/sambo" eller bara helt enkelt vid namn. Vill sedan min dotter kalla henne för något annat kommer jag inte att försöka påverka det. Hon kommer ju veta vem som är hennes mamma och vem som är hennes pappa. Hon är en egen individ och det är hon själv som formulerar sina relationer till människor. Så, även om det skulle svida för mig skulle jag låta henne säga som hon ville. Jag skulle aldrig kalla mig själv för biomamma, det skulle inte den nya kvinnan eller någon i hennes, pappans eller min omgivning heller göra. Jag är tacksam över att mina tankar och känslor i den här knepiga situationen respekteras av den nya, även om jag verkligen inte än är redo att lära känna henne. Jag vet att min dotter har det bra när hon är hos dom, det är huvudsaken.

Sluta du läsa men eftersom DU tar upp saken så svarar jag... Om DU går tillbaka lite i tråden så ser du att jag svarat på ditt inlägg angående det där med biomamma. O vet du - jag höll med dig... Tänk så det kan vara....

Grattis till föräldraskapet! De är underbara :) själv har jag en liten på tio månader som lever rövare ;) Sedan - tror det är väldigt få som aktivt kallar sig bonus eller biomammor. Eller använder det i tal om varandra. På det här forumet samt i vissa andra situationer har det dock ibland varit ett bra sätt att beskriva varandras inbördes relationer. Jag går ju tillexempel inte runt o säger - hej, jag är xx bonusmamma. Eller om jag pratar om hennes mamma (vilket jag ibland gör då vi har gemensamma vänner tex) så säger jag ju inte - biomamman skulle ta med xx på bio idag. Istället säger jag ju - xx skulle med sin mamma på bio idag. Eller - Stina (mamman) skulle med xx på bio idag. Tror även det är mkt få bonusmammor som försöker få sina bonusar att kalla dem mamma - eller för den delen försöker ta den rollen. De flesta av oss är helt enkelt "nn" samt en extra person - förhoppningsvis en BONUS i barnets liv. Liksom baebet kommer att bli en BONUS, ngt positivt, i våra liv. Självklart inte alltid - alla människor är olika och relationen mellan mammas/pappas nya o barnet kan se ut på en mängd olika sött. Men för väldigt många är det så. "Hänger" du här på FL så är det nog bra att försöka minnas att de som skriver hör oftast gör det för att de behöver ventilera, inte för att de avskyr sina bonusar. Samt att det är de som har problem av ngt slag som säker en ventil - funkar allt bra behövs liksom inte det o då hör man inget om det :)

Tack Brumma! Ja, det tycks ju ändå funka bra såhär långt :) Skönt att höra också att bio/bonusmammor liksom inte tas upp i det vardagliga livet. Och att en oftast inte försöker få barnet att kalla sig bonusförälder, eller försöker ta på sig en del av föräldraskapet. Jag vill ju att denna nya ska vara en trygg och uppmärksam vuxen, men inte mer än så. Jag är också väldigt glad över att jag och pappan fortfarande har en så nära relation. Pratar i telefon minst en gång om dagen och förstår och accepterar varandra. Vi har så kul när vi ses! Och det är ju våran dotter som har gett oss den här möjligheten att umgås så avslappnat med varandra, det är ju henne som vi båda fokuserar på och vill vara bra förebilder för. Vi säger ofta att vi älskar varandra, för det gör vi, men på ett nytt sätt, och jag tror att det är bra för barnet att veta att mamma och pappa alltid kommer att finnas där för henne, enade. Oavsett om det finns nya partners med i bilden. Njut av din vilding! Och ja, dom är underbara!

Jag såg aldrig exets barn som en bonus, tvärtom tog de enormt mycket energi från mig.
Stundtals tyckte jag inte ens om någon av dem.

Nej, några bonusar var de inte.
Snarare belastningsbarn om uttrycket ursäktas.

(Ja, jag vet att jag valde en man med barn i bagaget. Det var ett misstag som jag aldrig mer gör om.)

Jag går inte direkt runt och kallar mig varken bio- eller bonusmamma, däremot säger jag mer ofta att jag har 2 barn och 1 bonusdotter, just för att förklara familjesituationen. Det blir ju konstigt om jag helt plötsligt pratar om en 10-åring som en familjemedlem och andra tror jag har långt mellan barnen. Två barn har jag fött och ett har jag på gott och ont fått på köpet. Min äldsta dotter ser upp till henne och gör precis detsamma oavsett om det är bra eller dåligt.

Min dotter kallar både sin riktiga pappa för pappa, men också lillasysters pappa för pappa som hon lever med 7 dagar i veckan. Så för att förklara för andra är det lättare att säga bonuspappa än min sambo eller lillasysters pappa. Andra tar ju för givet att sambon är pappa till båda barnen ... vilket också kan bli galet i dagens samhälle.

Sedan handlar det nog om vid vilken ålder barnet får en extra vuxen. Blivande 10-åringen skulle ju aldrig säga bonusmamma till mig utan där är jag ju mitt namn eller lillasysters mamma. Å andra sidan har hon två lillasystrar på olika håll, så det blir ännu snurrigare. Så det handlar nog om gränsen för när barn kan kalla andra vuxna de ser på stan för annat än mammor och pappor.

För mig som mamma, är sambon en bonus genom sin fadersroll/manlig förebild, då hennes riktiga pappa hellre prioriterar nya flickvänner, festande, jobb mm före att träffa henne regelbundet varannan vecka i 2 timmar. Nu har han till och med inskränkt tiden till umgänge genom att de ska åka bil nästan halva tiden, så han slipper gå till lekparken som hon älskar.

Att folk vill kalla sig bonusmanna och bonuspappa är väl en sak. Även om jag inte förstår vad det var för fel på styvmamma och styvpappa? Varför hitta på ett nytt namn för samma sak?

Men "biomamma" och "biopappa" ger mig rysningar. Framför allt när det används om biologiska föräldrar som i all praktik är barnets föräldrar. Som att de skulle behöva degraderas.