• SecretMe

    Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

    Som sagt, varför kallar man sig för biomamma/pappa, plastmamma/pappa, bonus och så vidare och så vidare?
    Det finns en mamma och en pappa, resten är inga föräldrar till dessa  barn.

    Varför gör man det?

    Jag har levt med en man med barn tidigare men tog aldrig på mig något mammaskap för det. Inte heller klistrade jag på exet någon pappadekal till min son sedan tidigare.

    Jag är mamma till två pojkar, mamma. MAMMA. Ingen jävla biomamma utan bara, bara mamma.
    Någon annan mamma kan de aldrig få.

  • Svar på tråden Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.
  • Brumma
    Radhuspinglan skrev 2014-05-16 16:57:19 följande:
    Jag kan tycka att det är lite skrattretande, hur den biologiska mamman alltid nämns som "biomamman" här på familjeliv. Varför säger man inte bara MAMMAN, kort och gott?

    Det kan jag faktiskt undra oxå. Har säkert använt det ngn gång just för att det är så vanligt här, men försöker skriva "min bonus mamma", eller som i mitt inlägg ovan - "hennes mamma". Att jag ibland kallar mig själv för bonusmamma här på forumet är ju mest för att beskriva min roll i förhållandet med bonus. Hennes mammas roll behöver liksom inte förtydligas...
  • Brumma
    Sophia85 skrev 2014-05-16 11:31:18 följande:
    Tycker det låter hur fint som helst. Och önskar att fler mammor hade det självförtroendet att vet att deras barn har redan en mamma och sen kan dom ha en extra mamma eller att hon känner att du är som en mamma för henne. Underbart!! Det är hon som har känt så och ni har respekterat hennes synsätt och hon VET vem som är hennes mamma. Nej.. kan inte sluta säga det. Känns underbart!

    En sak förresten - har nyligen fått veta att hennes mamma inte var så nöjd med att jag har tagit så stor plats i hennes dotters liv. Synd tycker jag eftersom jag verkligen känt att oavsett om vi inte alltid är överens om allt så i slutändan så älskar vi ju samma unge o att det liksom var det viktigaste. Det gjorde mig ont att få veta att så inte var fallet..
  • Sophia85
    Brumma skrev 2014-05-16 20:10:53 följande:

    En sak förresten - har nyligen fått veta att hennes mamma inte var så nöjd med att jag har tagit så stor plats i hennes dotters liv. Synd tycker jag eftersom jag verkligen känt att oavsett om vi inte alltid är överens om allt så i slutändan så älskar vi ju samma unge o att det liksom var det viktigaste. Det gjorde mig ont att få veta att så inte var fallet..
    Oväntat... det känns som att alltid så har "biomamman" problem med oss bonusmorsor. Dom tror konstant att man försöker konkurrera ut dom. Det är det typiska "kvinnliga hotet" som dom ser oss som. Så himla onödigt... Kanske inte borde ta åt dig! Du är nog bra nog ändå och det viktigaste är nog att din partner och att barnet accepterar dig. Hon lär mer eller mindre nog aldrig göra det då du är ett hot för henne...
  • Brumma
    Sophia85 skrev 2014-05-19 09:40:46 följande:
    Oväntat... det känns som att alltid så har "biomamman" problem med oss bonusmorsor. Dom tror konstant att man försöker konkurrera ut dom. Det är det typiska "kvinnliga hotet" som dom ser oss som. Så himla onödigt... Kanske inte borde ta åt dig! Du är nog bra nog ändå och det viktigaste är nog att din partner och att barnet accepterar dig. Hon lär mer eller mindre nog aldrig göra det då du är ett hot för henne...

    Ja... Det känns så synd o onödigt bara... Här har vi i långt över tio år kunnat fika ihop vid hämtning/lämning. Jag o hon har skött mesta delen av kommunikationen angående tösen - i början eftersom mamman o pappan inte klarade av att kommunicera men jag o mamman kom bra överens. Senare för att det var jag som skötte hämtning då de bor i närheten av mitt arbete. Jag är även ledig på normala tider o semesterveckor vilket inte pappan är. Det är jag o mamman som deltagit i utvecklingssamtalen då pappan har svårt att deltaga (av helt giltiga orsaker men som jag inte vill gå in på här). Jag deltog efter mammans inbjudan, det är INTE jag eller pappan som tryckt på om det.. För många många år sedan separerade jag o pappan och då var det mamman som tog upp frågan om umgänge. Vilket resulterade i att jag fortsatte träffa min bonus både på mammans o pappans tid. Jag o pappan hittade som du nog förstår tillbaka till varandra och är sedan tio år tillsammans igen :) Men det är detta som gör mig så perplex. Att få veta att det mest varit ett spel från hennes sida. Att få veta att hon regelbundet pratar skit om mig o pappan inför bonusen (som ju numera är tonåring och faktiskt berättar en del). Vi (jag o pappan) har många gånger inte varit överens med mamman men det har ändå fungerat relativt smärtfritt om man jämför med hur många andra bonusfamiljer fungerar.. Och så kommer det här... Så det gör mig ont men samtidigt så får det väl vara så då. Bonus är tillräckligt stor för att vi skall kunna kommunicera direkt med henne istället och ha minimal kontakt med mamman. Själv vill jag inte träffa henne alls... Vilket jag ju faktiskt inte behöver :D ja, det var väl ganska OT men ändå :D Är som sagt glad att jag o bonus har en egen relation som inte är avhänging vare sig mamman eller pappan. Förstår dock de som har svårt att få det att fungera om den andre föräldern inte vill samarbeta. Speciellt om barnen är små och samarbete MÅSTE ske...
  • Sophia85
    Brumma skrev 2014-05-19 10:53:54 följande:

    Ja... Det känns så synd o onödigt bara... Här har vi i långt över tio år kunnat fika ihop vid hämtning/lämning. Jag o hon har skött mesta delen av kommunikationen angående tösen - i början eftersom mamman o pappan inte klarade av att kommunicera men jag o mamman kom bra överens. Senare för att det var jag som skötte hämtning då de bor i närheten av mitt arbete. Jag är även ledig på normala tider o semesterveckor vilket inte pappan är. Det är jag o mamman som deltagit i utvecklingssamtalen då pappan har svårt att deltaga (av helt giltiga orsaker men som jag inte vill gå in på här). Jag deltog efter mammans inbjudan, det är INTE jag eller pappan som tryckt på om det.. För många många år sedan separerade jag o pappan och då var det mamman som tog upp frågan om umgänge. Vilket resulterade i att jag fortsatte träffa min bonus både på mammans o pappans tid. Jag o pappan hittade som du nog förstår tillbaka till varandra och är sedan tio år tillsammans igen :) Men det är detta som gör mig så perplex. Att få veta att det mest varit ett spel från hennes sida. Att få veta att hon regelbundet pratar skit om mig o pappan inför bonusen (som ju numera är tonåring och faktiskt berättar en del). Vi (jag o pappan) har många gånger inte varit överens med mamman men det har ändå fungerat relativt smärtfritt om man jämför med hur många andra bonusfamiljer fungerar.. Och så kommer det här... Så det gör mig ont men samtidigt så får det väl vara så då. Bonus är tillräckligt stor för att vi skall kunna kommunicera direkt med henne istället och ha minimal kontakt med mamman. Själv vill jag inte träffa henne alls... Vilket jag ju faktiskt inte behöver :D ja, det var väl ganska OT men ändå :D Är som sagt glad att jag o bonus har en egen relation som inte är avhänging vare sig mamman eller pappan. Förstår dock de som har svårt att få det att fungera om den andre föräldern inte vill samarbeta. Speciellt om barnen är små och samarbete MÅSTE ske...
    Förstår vad du menar. Tråkigt, men som sagt - du behöver inte henne! Det är bara att köra direkt kommunikation med tösen så kommer det att bli bra! Tråkigt bara när det blir så. Håller med! Man blir ledsen, besviken och arg samtidigt. Speciellt när man trodde annat om personen. Lycka till och hoppas detta inte förstör!
  • Brumma
    Sophia85 skrev 2014-05-19 11:15:20 följande:
    Förstår vad du menar. Tråkigt, men som sagt - du behöver inte henne! Det är bara att köra direkt kommunikation med tösen så kommer det att bli bra! Tråkigt bara när det blir så. Håller med! Man blir ledsen, besviken och arg samtidigt. Speciellt när man trodde annat om personen. Lycka till och hoppas detta inte förstör!

    Tack. Nädå, vi har en tillräckligt bra grund för att klara oss utmärkt ändå ;)
  • SecretMe
    Radhuspinglan skrev 2014-05-16 16:57:19 följande:
    Jag kan tycka att det är lite skrattretande, hur den biologiska mamman alltid nämns som "biomamman" här på familjeliv. Varför säger man inte bara MAMMAN, kort och gott?
  • BioBonus
    Radhuspinglan skrev 2014-05-16 16:57:19 följande:

    Jag kan tycka att det är lite skrattretande, hur den biologiska mamman alltid nämns som "biomamman" här på familjeliv. Varför säger man inte bara MAMMAN, kort och gott?


    För att det är ett enkelt sätt att förklara ens egen inbördes relation med just denna mamma?

    Hur kan det vara så provocerande? Jag är biomamma och vill ngn kalla mig det så är det helt ok.
  • Radhuspinglan
    BioBonus skrev 2014-05-21 20:16:42 följande:
    För att det är ett enkelt sätt att förklara ens egen inbördes relation med just denna mamma? Hur kan det vara så provocerande? Jag är biomamma och vill ngn kalla mig det så är det helt ok.

    Fast det är ju så onödigt när man likagärna kan säga _mamman_. Säger man bara mamman, så förstår ju folk att man talar om... - ja, just det, MAMMAN! Varför man sätter "bio" i början är ju bara onödigt. Och nej, jag är inte bitter. Min sons pappa (eller ska jag säga biopappa?) har inte träffat någon ny, så min roll som mamma är inte "hotad" (skulle dock aldrig känna att den nånsin skulle vara det, men detta är FL, här gäller det att man är T Y D L I G !).
  • BioBonus
    Radhuspinglan skrev 2014-05-21 22:33:34 följande:

    Fast det är ju så onödigt när man likagärna kan säga _mamman_. Säger man bara mamman, så förstår ju folk att man talar om... - ja, just det, MAMMAN! Varför man sätter "bio" i början är ju bara onödigt. Och nej, jag är inte bitter. Min sons pappa (eller ska jag säga biopappa?) har inte träffat någon ny, så min roll som mamma är inte "hotad" (skulle dock aldrig känna att den nånsin skulle vara det, men detta är FL, här gäller det att man är T Y D L I G !).
    Men du förtydligar ju genom att säga "min sons pappa". Inte bara _pappan_. Visst kan jag lika gärna säga "min makes dotters mamma" om ordet biomamma är så provocerande för en del. Förstår inte grejen bara :)
Svar på tråden Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.