Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

Jag förstår inte varför det är så viktigt för en del vad "vi" bonsumammor/styvmammor/plastmorsor etc etc använder för ord för att förklara vår relation till vår partners barn. Hur ett ord kan sätta så många känslor i svallning.
Ordet bonsumamma/styvmamma/plastmorsaförklarar min relation till min makes barn på samma sätt som ordet kollega skulle förklara min relation till en annan man eller kvinna. Man springer ju inte omkring och kallar varandra för "kollega NN" i vardagen för det. Det handlar ju bara om ett ord som är vedertaget för att förklara en inbördes relation på ett enkelt sätt. 

Ja vi kanske sätter olika betydelser i det. Min bonus har många gånger sagt att jag är "som" en mamma. Samtidigt så har hon många gånger sagt att hon har tre föräldrar samt att hon har mig tillagd som mamma på Facebook. Tillsammans med hennes mamma då såklart :) Hon är tonåring och jag har varit med i hennes liv sedan hon var ett år. Jag har aldrig sagt till vare sig henne eller ngn annan att jag anser mig vara hennes förälder utan enbart kallat mig vid namn. Hon har även hon kallat mig vid namn med ett flertal gånger (när hon var yngre) tagit upp frågan om hon fick kalla mig mamma. Jag har då alltid svarat att hon får kalla mig precis vad hon vill MEN att hon redan har en mamma som kanske skulle bli ledsen då. Och med tillägget att jag alltid kommer fortsätta vara "som" en mamma oavsett vad hon kallar mig om det är vad hon vill. Så jag undrar lite om det hon känt och själv satt ord på är fel?

Ja, man kan vara som en förälder, absolut. Men man är inte en förälder. Nu är ju flickan 17 år, men du kan fortfarande inte gå till skolan och få in uppgifter, för du är inte hennes förälder.
När hon var mindre, hade du inte den absoluta rätten att vara tjänsteledig för VAB, för att du inte var hennes förälder (men du kunde få ersättning från fk, men det är en annan sak)
Man kan vara som systrar, som syskon, som bröder etc även man inte är det.

Tycker det låter hur fint som helst. Och önskar att fler mammor hade det självförtroendet att vet att deras barn har redan en mamma och sen kan dom ha en extra mamma eller att hon känner att du är som en mamma för henne. Underbart!! Det är hon som har känt så och ni har respekterat hennes synsätt och hon VET vem som är hennes mamma. Nej.. kan inte sluta säga det. Känns underbart!

Bra :D då förstår jag vad du menar och håller fullständigt med. Juridiskt kan jag aldrig bli hennes mamma (och önskar inte heller bli det, hon har redan en) men jag är "som" en förälder rent känslomässigt (tröstar, stöttar, gör läxor, pratar hemlisar, uppfostrar mm)

Har alltid tyckt att det där är grymt fånigt. Jag kallade min fars hustru vid förnamn, eller ibland styvmor om jag ville jävlas lite, för det tyckte hon inte om 

Min avkomma gör på samma sätt med sin mors gubbe, de få gånger de träffar honom.

Tack :) Vi har haft en del problem på vägen, speciellt sedan hon blev tonåring - men det tror jag de flesta föräldrar har, "bio eller bonus". Vi har dock en grund att stå på, att lura oss mot och att hitta tillbaka till, ngt som är få bonusföräldrar förunnat.

jag hävdade inte att kärnfamiljen inte existerade, utan att det som norm och begrepp inte blev aktuellt förrän på 50-talet. givetvis har folk bott mamma-pappa-barn redan innan 50-talet, men det har inte ansetts avvikande och märkligt att inte göra det förrän efter 50-talet. 
nu är vi väl påväg mot ett samhälle där kärnfamiljen som norm inte tillåts ta lite mycket plats, men vi är låååångt ifrån där än. 

OK, då förstår jag
Däremot har styvmamma/pappa funnits väldigt länge som begrepp. Den klassiska filmen Snövi är ju från 30-talet och sagan betydligt äldre (medeltiden) och där var ju en styvmamma med och även Askungen är en väldigt gammal saga.
Så den elaka styvmamman har nog funnits långt längre än kärnfamiljsbegreppet

Jag kan tycka att det är lite skrattretande, hur den biologiska mamman alltid nämns som "biomamman" här på familjeliv. Varför säger man inte bara MAMMAN, kort och gott?