cey skrev 2014-06-08 00:36:29 följande:
Disney? Du tror att folk får sina uppfattningar från Disneyfilmer och inte från egna upplevelser? Jag menade absolut inte att man måste vara elak för att att man är en styvmamma. Det jag menade var att om barnen uppfattar styvmamman som elak (eller vad det nu må vara) så blir det knappast bättre bara för att man byter ut ordet till bonus. En styvmanna kan med all säkerhet vara en tillgång i ett barns liv. Men att ta det för givet och etikettera sig "bonus" ger mig rysningar.
Självklart påverkar det barnen, precis som det påverkar att alla prinsessor är smala, vackra och lyckliga. Att prinsessan behöver bli räddad av prinsen o att de alltid lever lyckliga i alla sina dagar. Att de onda alltid är fula och ofta "mörka". Att de goda alltid är vackra. Och ja, ofta sitter sådana "sanningar" kvar långt efter att man växt upp. Det är inte för inte som det länge varit debatt om hur sagorna framställs... MEN, självklart vet jag att det inte ligger där... Däremot så blir jag arg o ledsen över att mötas av attityden att en bonusförälder oftast är "av ondo". Och jo, att du skriver som du gör tyder på att du anser att det "oftast" är så. Läser man hör på FL kan man ibland få den uppfattningen men dels så är det en sådan liten del av alla bonusfamiljer som man hör om här - man skriver ju bara om man HAR problem, inte om det funkar bra liksom. Dels så är detta för många ett sätt att helt enkelt vädra bättre göra det här än att få utbrott IRL. Precis spm många bioföräldrar (ja, nu passade det att använda det ordet) ibland behöver vädra. Skillnaden är att om man skriver - "jag vet inte om jag orkar vara mamma längre- det blev inte som jag trott" som TS och radar upp hur svårt det är att få ihop vardagen, hur barnen inte lyssnar, hur pappan - den mannen man bor med - inte backar upp osv, skillnaden är att då får man kramar, bedyranden om att man visst är en bra mamma men att det är tufft ibland. Att man som mamma ibland behöver prioritera sig själv oxå. Att man fixar det o att alla förstååååår... Skriver man samma sak men med det lilla prefixet "bonus" "jag vet inte om jag orkar vara bonusmamma längre - det blev inte som jag trott" så får man höra att man minsann visste vad man gav sig in på. Att folk hopps pappan får veta vad man tycker om hans barn o lämnar. Att man inte skall lägga sig i uppfostran. Att man minsann måste ta sitt ansvar. Att man alltid alltid kommer komma på sista plats och aldrig får prioritera sig själv. Som bonusförälder möts man väldigt ofta av fördömanden istället för råd o uppmuntran, vilket ofta är det enda man behöver för att fortsätta kunna vara en bra bonusförälder åt barnen. Tyvärr gör många "misstaget" att tro att man skall få det stödet genom att skriva av sig här och då mår man ännu värre efter man skrev sin tråd än vad man gjorde innan. Men tillbaka om ordet styv vs bonus. Som sagt så utvecklas språket. Det mesta ändras och vi pratar inte längre som vi gjorde för femtio år sedan. Ingen säger (eller väldigt få) fästman om sin kille efter att de förlovat sig tex. Man går inte runt o kallar varandra maka o make. Hustru är även det ett ord jag väldigt sällan hör. Dagis har ändrats till förskola... Inte många säger till sin man "vill du utöva samlag med mig kära make"... Språket utvecklas. Ord byts ut, förändras och det är en naturlig del i språkets utveckling. Att hålla kvar ord "för det har man alltid sagt" känns ju rätt - tja, bakåtsträvande... Varför skulle det vara ngn skillnad här? Styvmor klingar gammalt. Så även styvmamma. Plastmorsa som användes när jag var tonåring låter bara löjligt. Bonusmamma tycker jag är en absolut förbättring. Och om de FLESTA faktiskt ÄR en bonus i sina bonusbarns liv så är det väl ett bra ord som beskriver just de flestas situation förhållande till bonusföräldern? Varför sätta kravet på att ett ord får använda efter hur en liten del har det? Om en liten del av landets bonusbarn inte har ett bra förhållande till sin bonus/styv/plastförälder - varför ska det sätta gränser för alla andra?
