Jag undrar varför man kallar sig för bio/plast.

"Som en extramamma", bra uttryck!

Det köper jag helt och hållet.

Själv såg jag aldrig exets barn som någon bonus, snarare tvärtom.
Årets plåga var de två veckorna under semestern när de skull bo hos oss. Efter ett par år senarelade jag min semester så jag slapp åtminstone dagtiden.
Tyvärr.

Jag kan dock ha svårt för att förstå den hysteri som sker kring att man blir kallad/kallar sig "bonus, plast,styv-förälder". Man ser hur vissa bioföräldrar går i taket över att den andra förälderns partner kallas bonus, plats, styv etc etc... DET kan jag inte förstå. Vad är grejjen? Är föräldrar så osäkra på sin roll och anknytning till barnet(barnen) att dom förbjuder bonusföräldrar att kalla sig för en annan sorts förälder. 

Ja, alla sådana här påpekanden och klaganden kring vad folk kallar sig handlar med största sannolikhet om osäkerhet och rädsla. Rädsla för att bli utkonkurrerad, rädsla för att bli mindre älskad, osäkerhet på sin egen roll, etc.

Jo men precis. Det verkar som att bioföräldern känner en rädsla för att barnet ska få en större kärlek till en bonusförälder just för den blir förknippad med ordet "förälder". Jag som är tillsammans med en pappa till en barn i 4 års åldern får inte kalla mig bonus, styv, plast eller liknande och jag får inte heller kalla barnet i sig för mitt bonus-,styv-, plast barn... det är på biomammans bestämmelser. Men det har alltid handlat om kontroll, svartsjuka och liknande. Men jag kallas kort och enkelt för mitt namn av barnet och jag går efter biomammans önskningar om att inte kalla mig "förälder" på något sätt. Min partner har dock sagt att det inte spelar någon roll för honom, då jag ändå varit involverad aktivt i barnets liv sedan den var 15 månader.

Men "regler är regler".  

Är man adopterad, så brukar man referera till sina adoptivföräldrar som "mamma" och "pappa", samt de biologiska föräldrarna som "biologiska mamma" och "biologiska pappa" (förkortat "bio"). Har man en mamma och en pappa som man inte får bo med, men som man kanske träffar nån gång i månaden, då har man EN mamma och EN pappa, samt en FOSTERMAMMA och en FOSTERPAPPA (då dessa har en juridisk omvårdnad om barnet). Om man däremot BOR och LEVER med sin mamma, och är med sin pappa och pappans nys tjej VH eller VV, då har man EN MAMMA, EN PAPPA, samt en "PAPPAS SAMBO" - en vuxen person som finns i hemmet men som inte har någon vårdnad eller annan juridisk rättighet vad gäller barnet.

Vem bestämmer det? Jag har aldrig kallat mig själv annat än vid mitt namn när det gäller mannens dotter. Men HON använder ordet "extramamma" om hon skall förklara för ngn vem jag är. Inte pappas sambo eller numera fru. Det är hon som frågat om hon får kalla mig mamma eftersom jag är "som en mamma". (Vilket hon inte gör eftersom jag sa att hon fick kalla mig vad som helst men att hon redan har en mamma som kanske skulle bli ledsen om hon kallade mig mamma oxå, och att jag - oavsett vad hon kallade mig alltid skulle vara "som" en mamma om det var vad hon ville). Det är hon som säger sig ha tre föräldrar och det är hon som nu i tonåren lagt till mig som mamma på Facebook. Vad ska jag göra anser du? Säga åt henne att det hon känner o uppfattar är fel? För det har ngn "tyckare" bestämt....

Här hemma kallar sambons barn mig vid namn, dock om de pratar om mig eller mammas sambo säger de låtsasmamma/-pappa.
Det är en benämning de själva valt och är bekväma med. Vem har rätten att säga att det är fel? Ska dom inte få använda ord de själva valt och känner är korrekt?
Vi skulle aldrig få för oss att rätta dom till "vuxen individ som finns i era liv", "mammas/pappas sambo" eller ngt annat konstlat och för barnen onaturligt uttryck.
Snacka om att göra en höna av en fjäder och att få barn att känna att den familjekonstellation de har inte är helt "naturlig".

Jag använder bara ordet bonusmamma på detta forum. Bonusbarn/döttrar använder jag bara när jag ska förklara att jag har två barn och två bonusdöttrar. Inget vi använder i vardagen så. Då är vi ju våra namn. Bonusdöttrarna säger att jag är deras bonusmamma eller pappas fru. Lite olika.

Men som sagt så kallar vi ju varandra vid namn.

Samma här. Bonusmamma har jag nog enbart använt hör på FL. Använder ordet bonus om min mans dotter ibland när jag skall förklara vår relation gör ngn, men oftast blur det just "min mans dotter" o så tillägget "min bonus" :) Och tösen ifråga går ju liksom inte runt o ropar "bonusmamma" när hon vill ngt... Utan vi använder ju våra respektive namn. Tror det är väldigt få som använder dessa benämningar till vardags inom familjen.

Styvförälderbegreppet har funnits väldigt länge, en googling på begreppet visar att det verkade användas redan under 700-talet
Nej, kärnfamiljen har funnits längre än från 50-talet (men begreppet är nytt, dock äldre än så)

Vi har släktforskat och det har varit kärnfamiljer i min släkt från det man gjorde sig av med jordbruket och började studera istället (i början av 1800-talet )